Broder Leroy!
Är inne i en liten rootsperiod för tillfället. Vilket är aningen konstigt. Det brukar inte komma förrän höstmörkret och gråheten närmar sig. Likväl finns det ett par tolvor jag fastnat för något otroligt för den senaste tiden - en av dem är Leroy Smarts »I Need You«.
Smart är ju en sån excentrisk sångare man lätt får för mycket av. Han verkar vilja träffa alla smärtfyllda toner på en och samma gång när han sjunger. På den här självproduktionen är han dock relativt samlad men likväl sådär desperat vädjande i rösten som han aldrig kommer kunna släppa. Det funkar bra. Riktigt bra till och med. Rytmen är en dyster och inte allt för utsvävande stepperskomposition. Den ligger osannolikt bra under hans röst och när dubben väl kommer igång så axlar den bytet från skuggorna fram i fokus alldeles galant.
Jag kan inte så mycket om Kayawah-etiketten. Det jag vet är att det fanns en amerikansk rootsartist vid namnet Kayawah som släppte en klart överskattad LP någon gång det tidiga 80-talet. En ganska snygg skiva med blyertsritat rot och kultur-omslag som kostar mer för att den är sällsynt än för att den är bra. Albumet, Culture Rock, var dock släppt på en annan etikett. Jag kan tänka mig att Kayawah-etiketten är relaterad till sångaren med samma namn, speciellt då den ser ut att vara så typiskt USA-press. Men det skulle inte förvåna mig heller om de två är vitt skilda. För albumet och Leroys tolva låter inte alls lika i stil ... men så är det ju också olika producenter och olika tidsperioder. Så ... ja. Jag är väl mest osäker på det här med etiketten. Info sitter ju alltid fint.
I vilket fall tycker jag ni ska få en liten snippet. Lyssna här;
(lägger upp om en stund)
Har aldrig riktigt förstått storheten med Leroy Smart. Han har ju spelat in rätt mycket och är med på flera samlingar så uppenbarligen har han ju fans. Men, den där rösten, den skär genom glas ibland.
Har för mig att det finns några hyfsade spår på plattan Dread Hot In Africa. Annars tunnt.
Leroy Smart, och även liknande Roy Shirley, hamnar sällan i skivspelaren.
Erik: Ja usch för Roy Shirley, måste vara en av dom sämsta och mest överskattade rockstead-sångarna någonsin.
Jag gillar Leroy. Kan till och med älska honom i rätt sammanhang. Men när han blir lite för energisk i kalsipperna ... jag då blir han lite för mycket. Men det är lätt en av JA's stora sångare enligt mig.
Han är helt klart en singelartist framför en albumartist (även om jag har ett par album av honom som jag faktiskt tycker är bra rakt igenom). Dread Hot In Africa är en av dem. Perfekt avvägning av rootslåtar, lite lättsammare alster och en relativt behärskad vokalist. Plus att rytmerna inte är fy skam ... licensierade av Yabby bland annat.
