Dennis Brown Discomix!

Plockade fram ett par tolvor av Dennis Emmanuel Brown för ett tag sedan och scannade in. Tänkte göra ett inlägg men så kom jag av mig i och med tentaplugget (känns som att allt i livet sätts åt sidan när tentorna hopar sig). Jag har inte så jättemånga skivor med Dennis egentligen. Fyra till fem album, ett tiotal tolvtummare och en handfull singlar. Tänkte först göra ett inlägg i stil med det jag gjorde för Madoo-nedan men då blir det så extremt långt och för mycket arbete bakom så kasserades den idén. Så jag kommer väl dela upp Dennis under flera inlägg. Lite nu, lite senare och lite mer därefter. Ibland ett album, ibland en singel. Det känns som att jag kommer föra NRP-bloggen mer och mer in på att recensera personliga favoriter. Kändisar, rariteter och mumsbitar. Här följer bara några av mina favoriter med Dennis. God fortsättning på er!


DennisHome

Dennis Brown - Home Sweet Home
Papa Iron - Going Home
Papa D Records, 198x (#PD 0168)
Producerad av Brad Osborne

Detta är alltså inte samma cut som släpptes som singel på Cash & Carry (-79). Brad Osbourne har istället placerat Dennis över samma rytm som Wayne Wades »Down In Iran«. En sparsmakat rå moll-stånkare. Steppande Jamaica-roots i 80-tals-stil.

»To much pain and strain. I couldn't take another day under this condition. No way.« lamenterar Dennis och jaget uppfylls av samma askgrå likgiltighet. Det är en börda att inte känna att ens rötter slagit rot utan istället är något man måste bära med sig. Trummorna slår an tonen av att ändringar komma skall. Dubben lämnar spelrum för eftertanke och de sammanlagda åtta minuter och fyrtiofem sekunder manar till ett beslut. Alla behöver vi någonstans att känna oss hemma men vad gör du för att finna din plats?

Flippen föräras den obskyra Papa Iron en talang som hämtar mängder av inspiration från pionjärer så som Trevor och Joe - bägge rankande. I strikt kontinuerlig deejayversion så avhandlas repatrieringen i »Going Home« och de besvikelser som följer när ens planer grusas gång på gång. De lovade de som längtade efter sin kontinent en plats på Garveys Black Star Liner. Men det var en lögn.

För mig är detta en av de stora tolvorna som Dennis stod för.


Dennis Say What

Dennis Brown & U. Brown - Say What You Say/Honey Money
Joe Gibbs  & The Professionals - This Girl Of Mine

Joe Gibbs, 1979 (#JGMD 8033)
Producerad av Joe Gibbs

I helt annan stil än tolvan ovan är »Say What You Say«. Det är ju inte första gången Dennis förklarar hur pengar kommer till korta när riktig kärlek råder. »Money In My Pocket« var ynglingens kanske största hit under 70-talet och uppenbarligen var ämnet så viktigt att det var tvunget att tas upp igen om än med andra ord. »When I ain't go no money, she's still my honey« sjunger han och själv dansar jag till Gibbs underbara lilla dancehallhistoria. Soundet från genrens första år har en pumpande iver i sig som tappade sitt sken lite senare när det skulle bli ruffare och tuffare.

U Brown känns som en fjäril över rytmen när han kommer in med »Honey Money«. Ni vet den där rytmfasta stilen som titt som tätt avbryts för små utrop eller halvt sjungna fraser av glädje. En inspirerad och sensationell rub-a-dub-deejay! Jag tänker mig sedan glädjen i att få höra Jens gnugga upp The Professionals rytmversion live i en dans med EQ-vreden pon lock! Sting him a sting, shock him a shock!


Dennis Stop Fussing

Dennis Brown - Stop The Fussing & Fighting
Dennis Bron - Rocking Time

Yvonne's Special, 1983 (#YS0010)
Producerad av Dennis Brown

Yvonne's Special är för de som inte vet Dennis etikett som lanserades 1981 och fick bära frugans namn - som uppenbarligen är Yvonne. Förutom framförallt fina alster med Dennis kan man här hitta flertalet ypperliga släpp av andra artister producerade av DEB. Några av mina favoriter tillhör de som Junior »Jux« Delgado spelade in för kronprinsen.

»Stop The Fussing & Fighting« är över en spartansk, tungt mixad Real Rock-version. Det kännetecknande blåset är en avslappnad bris medan Dennis själv uppmanar våldsverkarna att sluta upp med deras handlingar. Det är tid att enas. Ett starkt budskap och ytterligare en fin insats av Dennis »Jah Menace« Brown.


Dennis I Like It

Dennis Brown - I Like It Like That
Dennis Brown - Version

Yvonne's Special, 1983 (#YS 012)
Producerad av Dennis Brown

Ännu en av de här basala rubbadubb-låtarna. En tolva man har som grund för en bra kväll av dans och socialiserande. En av de relativa anonyma dängorna som gör grovarbetet.

Rytmmässigt andas låten uppdatering av någon gammal rocksteady med toner av kanske någon Studio One-rytm jag inte känner till - självklart spelat för folket på dansen. Vokalerna själva är sedvanlig DEB med inspiration från egna låtar så som »Have You Ever«. Perfekt låt att låta operatorn lägga ett eko på för att sedan klippa och med det kännetecknande vinylnålsknäppet sätta igång versionen med en A1-chatter som tar över. Jag förnimmer mig texter som »Good morning, teacher! It's a long time me dun reach yuh! But I-man Pupa Bubble jus a love yuh, it haffe true! True-ue-ue-wooh!«


Dennis To Be A Weakman

Dennis Brown - To Be A Weakman
Dennis Brown - Version

Yvonne's Special, 1983 (#YS 013)
Producerad av Dennis Brown

Jag och Jens har talat en hel del om vilka sounds vi gillar och vad som kännetecknar just de sounden. Ofta återkommer vi till engelsmännen som favoriter för att de välkomnade de Jamaicanska-trenderna men samtidigt vägrade riktigt släppa taget om rötterna. Fatman och Sir Lloydie Coxsone måhända vara de vi vördar mest. Jag kan inte erinra mig att jag på något soundtape hört någon av dem spela just »To Be A Weakman« men jag är redo att satsa stort på att de spelade den. I kung Salomon-stil. Majestätiskt och på största allvar.

Jag har älskat låten väldigt länge men det var först när jag fick möjlighet att höra den på riktiga lådor som jag förstod exakt hur mäktig rytmen är. Ital-locks i falanger som stegar i den här harmagideon. Inte med hast men med medvetenhet och andakt. Även om det inte råder någon tvekan om att det är 80-tals-rötter från JA så är det soundet som vann favör främst bland de engelska ljuden.


DennisAnyWay

Dennis Brown - Any Way You Want It
Dennis Brown - Dub Version

Tad's, 1986 (#TRD 14786)
Producerad av Tad Dawkin & Dennis Brown

Jag är alltid ganska försiktig med reggae från vissa år. »Any Way You Want It« är från -86, ett år som känns väldigt osäkert. Vi behöver inte dra historien om och om igen, men det digitala var nu mer en norm än ett undantag och det fanns fortfarande gamla rävar som försökte göra saker som man gjorde förr. Detta kanske för att man fortfarande hade förhoppningar om en internationell karriär och storskivbolagen inte riktigt förstod det kompromisslöst råa inom digital reggae. De ville hellre ha en Bob Marley till eller en mysig Gregory. Därav försökte vissa låta som de alltid har gjort men allt som oftast med sämre resultat just på grund av de rådande förutsättningarna.

»Any Way You Want It« är från -86, ett år som känns väldigt osäkert. Just av den anledningen tvekade jag att plocka upp den. Turligt nog gav jag den en chans för den är väldigt bra. Soundet är fläskigt som det lite senare 80-talet gärna gjorde men den saknar den stilism som exempelvis Gussie eller Skengdon kunde erbjuda på sina semi-digitala rytmer. Likväl är det en rootsaktig historia som håller med en helt OK dub. Inte ett av DEB:s klassiska alster men en disco som jag ofta kommer plocka med bland skivorna som ska spelas.

Kommentarer
Postat av: Mosiah

Vill bara säga att detta var ännu ett utomordentligt välskrivet inlägg. Dennis är förmodligen den person bland de stora namnen som jag alltid haft svårast att räkna just dit, då jag tyckt han hamnat någonstans mittemellan roots och lovers som inte gjort honom självklar åt någon av riktningarna. Hans framtoning gör det på något sätt besvärligt att fullt ut uppskatta honom för antingen det ena eller det andra, även om det självfallet hörs att han är en sångare av hög dignitet.

2009-12-29 @ 15:34:45
URL: http://www.hasidicvibes.com
Postat av: Erik

Sweet läsning. Jag räknar Dennis Brown som en mina absoluta favoriter. Hans plattor Joseph's Coat of Many Colours, Visions of Dennis Brown och Words of Wisdom är klockrena i princip rakt igenom.

2010-01-09 @ 16:54:58
URL: http://www.reggaemani.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0