Har tagit det ganska lugnt med bloggen ett par dagar och det beror främst på två saker. Skolan är pure pressure  + reggae är faktiskt inte särskilt kul för tillfället. Så i hopp om att finna tillbaka till den okompromisslösa euforin tar jag upp min vandringstav och gör ett vemodigt besök tillbaka till mina rötter. Jag började ju älska musik som ett barn av det unga 90-talets hiphopkultur och ett grekiskt frö grott i den småländska jorden. Ologiskt måhända att jag försöker komma tillbaks genom att vandra bort men jag orkar inte längre stega i mina Gideon-stövlar och khakiskjorta. Reggae är verkligen inte vad jag vill hänge mig åt just nu.

Idag har mina rötter representerats av Newcleus (skriker inte omslaget Tony McDermott förresten?!) och rembetikosångaren Grigóris Asíkis. Synthfläskig elektrohiphop varvat med tuberkulosmörker ur oudens elva strängar.

Imorgon kväll kommer jag dock besöka Fast Forwards invigning av sitt egna ljudsystem! Det hoppas jag att hela Stockholms-massiven försöker närvara på. Förväntar mig storslagna digitala dängor och hoppas på en eller annan rub-a-dub-historia. Oavsett är jag övertygad om att det kommer vara bra.

På söndag sänder vi radio igen! Det verkar som att det blir en rootsman specie och då lovar jag att vi kommer skjuta iväg ett par otroligt hårda alster. Obskyrt, klassiskt, legendariskt ... oavsett så kommer det vara fantastiskt. Det vågar jag nog lova. Söndag är en bra dag som jag ser fram emot. Selassie I know!