Do you remember how them used to treat us so?

Twinkle - Rasta Pon Top

Twinkle Bros. - Rasta P'on Top
Twinkle Bros. - Gwine Dreada

Twinkle 12", 1980 (#TW-1/12)
Producerad av Norman Grant the great -- yuh could nevva under rate!



En av de grupperna som fick in mig på reggae i stor stil var Norman Grants rättrogna Twinkle Brothers. Den ortodoxa rotmusikens avskalade karaktär kom för mig länge att definiera det jag sökte efter. Med anledning av denna tidigare idolatri har jag känt en viss skuld i att jag hittills faktiskt inte rört en endaste av deras tolvor för att recensera på bloggen. Härmed bjuder jag på en första uppdatering av med stor säkerhet flera där jag presenterar lite olika Twinkle-klassiker. De är nämligen min alfa och omega med det kulturella mässandet från bergstoppen ner till bergsgrundens rötter.

Titelspåret, »Rasta Pon Top«,  från debutalbumet är en av de fundamentala klassikerna inom rootsscenen. Normans lidarklagan över en långsam one drop kom att definiera just de sorger som de miljoner Jamaicaner förvaltade i sitt gemensamma arv -- slavhistoriens nedslående av en panafrikan identitet. Ett par år senare kom Norman att återbesöka låten i en ursinnig omtolkning. Från sörjande obskyritet till världstäckande succé hade rasta vandrat under dessa fem år som skiljer de två låtarna. Samma utgångspunkt, två olika resor men samma knytpunkt -- inget hade ändrat sig. Jag vill gärna tro att det är därför den nu kom igen. Svavelosande steppers. Rasta P'on Top var än mer aktuell den andra gången. Den andra andningen.

»I remember! Oh! I remember!
Them used to beat us so.
Them used to treat us so.
They used to treat us so bad.
They used to beat us so bad.
They used to torture us! I say!

But rasta 'pon top!
The wicked a go drop!
Yuh can't beat us no more!

I remember. Oh yes.
How they used to rape,
used to rape the irie, irie african daughters.
And when they raped them, raped them
you know they refused them, refused them (Rasta pon top)
we gwine use them again
we gwine step up pon them.


This time it won't be like the last time
How they used to brute force rasta man
Cut off him locks without reason
but now rasta pon top!
Live up rasta man!
The wicked ago drop.

Oh. I remember.
«

Ett tematiskt mästerverk. Rastas triumf. Vredgad hunger efter revansch om att i rättigheter få ses som första klassens medborgare. Jag har alltid sett Grant i sin karriärs ungdom som en melodisk mässare snarare än en sångare. Det var närmare svavelosande liturgi än simpla vokaler.

Rytmen som nu försatts i den mer kompromisslösa steppers blev mer artikulerad. Basgången pumpandes med varje not minutiöst uttalad. Not följandes not i en andakt som kungör ett spirituellt förlösande. Rasta har rest sig och stiger över sina kedjor. Rasta pon top. En kännetecknande rewind lämnar över till rytmgitarren som efter sina korta hugg bytes av och tillåter basgången kommer i naken fokus. Duben har brytit de fjättringar med skeva, brustna länkar flygandes kring. Norman själv låter inte anden vila och återkommer med militanta nyanser av binghitrummande. Vokalfragment och en allsmäktig reverb infinner sig i mixen. Det är mer än musik. Det är nasirlockarnas tribunal i skalor, rytm och ande. Rasta reser och stiger. Pon top.


Twinkle Brothers - Magnet

Twinkle Brothers - Magnet
Twinkle Brothers - Chant Rastafari

Twinkle 12", 1981 (#NG 801)
Producerad av Norman Grant the cool -- rasta in a swimming pool!

(finns tyvärr inget klipp av 12" med deejayversion ... men vi har haft den i någon sändning tror jag)


Ett ständigt återkommande tema inom reggaen är misstycket mot slackness (reggae med texter berörandes djuret med två ryggar). Det finns en bild av musiken som ett upphöjt redskap endast värdigt att förmedla ord av Ras Tafari. Negusmusik i en värld av falska avgudabilder. För mig är det vansinne att förneka reggaens sexuella natur (eller för den delen den bekymmerslösa dancehallen). Det är en lika stor del av musiken och framför allt lika viktigt. Det är därför jag glädjs så mycket över »Magnet« för det är något annat än den så uttröttande rastatiraden om kärlek. Det är ingen hyllning till den naturlig drottningen (vars naturligheten i epitetet sorgligt nog kommer först när kvinnan spelar med i de unkna genusroller andra definierat för henne, som hon själv inte fått vara med om att ta fram), det är direkt attraktion. Ren kåthet. Rastaman style!

Musiken som i sin rena form skulle kunna bära vilken rootssession som helst är en mitt-tempo-stepper med vilda cymbaler, gäckandes strängar och en alarmerande hornsektion. rytmsektion och. Norman själv kvider och suckar när han direkt tilltalar sin partner.

»You must be magnet.
Because you hold me.
You. You must be magnet.
Just because you hold me.

What kind of knot you got me tied in?
What kind of knot?
I don't want to loose it.
What kind of knot you got me tied in?
What kind of knot?
I'm never gonna pull it.
«

När väl dubversionen följer så kommer Ranking Grant istället in i deejaystil och det är här det börjar brännas om öronen. Stilistiskt med endast rytmgitarr, piano och den mest utkristalliserade formen av trumspelet presenteras deejay-versionen.

»Young girls them a magnet!
Them so sweet you can't let go!


A when yuh touch her yam, you touch her potato
and any time I say you touch her tomato.
Magnet. Magnet. Woy!
She a magnet!
«

Det som imponerar på mig är att Norman Grant faktiskt sköter chattandet snyggt. Han är sparsmakad och väldigt enkel men det funkar för honom. Det märks att han inte tänker ta några risker och det är väl avvägt. Låten avslutas med en dubversion som tar det tillbaka till rootsdansen. Slacky tidy fleety flighty är den ej. Den är trollbindande. Magnetisk måhända, i brist på bättre ord.

Kommentarer
Postat av: Martin Blomqvist

Båda dessa låtar har funnits i samlingen i många år och spelats flitigt!!!! Älskar steppers cutten på Rasta pon top...... När dubben kommer in.... Boom!! Magnet är också en riktig stänkare.... blåset och kompet blytungt!!!!!! En av Twinkles bästa släpp på senare år måste vara "get behind me satan" 7an..... stenhård snabb stepper med Norman på trummor om jag inte missminner mig.... du har den säkert men vill passa på att nämna den då den lätt kan sälla sig till de två du skrivit om ovan.... crucial business!!!!

M

2010-12-18 @ 08:38:12
Postat av: Joakim Romantic

Yes, Martin. Kul att du nämner just den singeln för jag har letat efter den. Minns att när den släpptes så tänkte jag att jag skulle plocka den ... sen försvann den och nu har jag fortfarande att hitta mig ett exemplar. Otroligt hård produktion. Är annars ingen superfan av moderna Twinklarna.

2010-12-18 @ 18:19:05
URL: http://newromantic.blogg.se/
Postat av: Kunta

Jag har en viss person att tacka för att en av de här skivorna finns i min ägo.



Såg (på All Tribes kanske det var) att Norman har något nytt samarbete med Shaka (på dennes label) på gång som borde dyka upp 2011. Kan bli intressant, även om det knappast toppar de skivor du så hjärtligt har recenserat.

2010-12-30 @ 15:20:46

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0