Paustovskij och Mundell

Jag läser just nu, parallellt med Siddharta av Herman Hesse, en fantastisk novellsamling av Konstantin Paustovskij vid namn Det gamla husets invånare. Skildringarna av naturen är okonstlat vackra och däri ligger för mig storheten. Jag plockade upp novellsamlingen efter att jag fått honom rekommenderad till mig som en av författarna som följde och förvaltade Tjechovs arv. Tjechov är en enorm glädje i mitt liv och därmed köpte jag boken av Konstantin Paustovskij när jag såg den i min hemstads lokala bokantikvariat.

Anspråkslösheten är befriande. Just novellen som ger novellsamlingen dess namn är en av de där texterna jag vet med mig att jag kommer återkomma till genom alla faser i mitt liv. Den skänker mig en ro och bär på samma vemod Tjechov så ofta förmedlade. På samma sätt känner jag inför en pur-ung Hugh Mundells naturromantiska sång. Naturen sörjer våra behov.



På söndag sänder jag förresten radion ensam. Jens kommer vara i Kalmar. Det blir en King Culture-special känner jag. Har otroligt nog knappt spelat något av den gamle geezern. Så förvänta er rötter och kultur av djupaste djup, tyngstaste tyngs och hårdigaste hård.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0