Aniara

Aniara

Idag har Harry Martinsons diktepos Aniara premiär på Stockholms Stadsteater. Det glädjer mig att den sätts upp igen då den fortfarande förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Boken är en milstolpe i mitt litterära utforskande. Jag läser även att musiken för uppsättningen är producerad av Kleerup vilket är tankeväckande. Även fast Kleerup till stor del producerar polerad (men snygg) klubbmusik så känns det alltid som att har en djupare sida som pockar precis under ytan. Jag kan dock inte att hjälpa att känna att Aniara hade lierat sig än mer fantastiskt med dub. Det går självklart att köpa de billigare poängerna och referera till de otaliga dubplattor med rymdomslag och intergalaktiska ljudeffekter. Men det vore att dumköpa genren. Det går djupare än så.

Aniara är namnet på en rymdfarkost, en goldond som Martinson själv benämner det, som bär människor mot Mars. Bakom sig har befolkningen lämnat en smittad och utdöende jord, Doris. En numera ogästvänlig planet och framför allt smygande död för de som en gång bebodde den. Babylon om man så vill. Under rymdresans gång kolliderar goldonden med en komet och tappar sin riktning. Därmed döms de till att driva omkring mållöst tills de dör. Det är djupt gripande skildring av personens sökande efter ett hem. Längtan efter ett hem där nästkommande generationer kan födas, leva och gå bort i sin egna kontext, i en trygghet. Kanske har Kleerup det här uppgivna sökandet i sig och förhoppningsvis lyckas han förmedla det.

»Africa we want to go!« är ett ständigt återkommande mantra i rootsartisternas repertoar och ett sökande som kommit att färga genren till stora delar. Den flykt från ett land byggt på sjunkande sand som uttrycks av den svarthjärtade dreadlocken delas såväl av individerna på Aniara. Dub i sin tur är det här ofta djupt rotade uttrycket för reggaens själ och det är här jag känner de två bryggar varandra. Intergalaktiska ljudeffekter eller ej så har dub så länge fått agera andligt farkost tillbaka hem. Ljudlandskapet över vilket man kan färdas. Aniara genom Tubby's svepande frekvensfilter.

Smaka förresten på det här lilla utdraget ur dikteposet. Spela sedan i bakgrunden King Cultures dubversion av Uplifters »Strength & Power« (på Milk & Honey-rytmen). De har det perfekta samspelet.

Aniara-utdrag


... i övrigt så ringde min mamma nyss. Hon ville småprata lite. Typiskt sånt som mammor älskar att göra. Bland dessa små fina meningar uttrycker hon sin glädje över Earl Cunninghams »Best Things« (Freedom Sounds 12") som jag nyligen laddade upp på Youtube. Det var glädjande men framför allt överraskande. Hur många av er har mammor som rub it and dub it till Earl Cunningham? Mamma Kalcidou är big 'bout yah!

Kommentarer
Postat av: Lars

Sådan mamma, sådan son. Respekt går ut till er båda.



Aniara är i sanning en längtans dub.

2010-10-22 @ 08:30:25
URL: http://vegablogg.blogspot.com/
Postat av: Max

Intressant parallell. Jag har inte läst Aniara, kanske borde det, men såg Kleerup i Nyhetsmorgon. :)



Dessutom kom jag att tänka på Theo Angelopoulos "Tårararnas äng", som jag nyligen fick hem på DVD men inte hunnit se.

2010-10-24 @ 08:36:01
Postat av: Joakim Romantic

Jag tycker verkligen du borde läsa Aniaria, Max. Den är definierande. Kleerup på nyhetsmorgon... jisses. Katastrof.



Angående Angelopoulos så var det faktiskt inte alls länge sen jag funderade på att beställa en DVD med honom. Jag har inte sett någonting tidigare men har länge velat se »Ταξίδι στα Κύθηρα« (övers. till Resa till Kythira). Den verkar väldigt lågmäld och vacker. Berätta gärna hur »Tårarnas Äng« är när du har sett den.

2010-10-24 @ 23:31:06
URL: http://newromantic.blogg.se/
Postat av: Erik

Hej grabbar, visste inte om att ni drev denna blogg, kul läsning! Var på Aniara-uppsättningen idag och måste medge att den var rätt härlig. Även om Kleerup kokar soppa på spik så var lyriken i mästarklass. Borde verkligen läsa boken. Dessutom som smålänning har Kristina från Duvemåla (Helen Sjöholm) ett stort sentimentalvärde. Ta hand om er /Linden

2010-11-04 @ 00:05:43
Postat av: Joakim Romantic

Tjenare, Linden! Vad kul att höra av dig. Hoppas allt är väl med dig? Jag ville verkligen se Aniara men misstänker att jag är hopplöst sent ute med biljettfiskande. :/

2010-11-04 @ 19:55:56
URL: http://newromantic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0