Germain Revolutionary Sounds 12", 1979 (#KKMastering)

Producerat av Donovan Germain & Sam Bramwell?

»Rosemarie come to me« är de första orden som yttras och vanligtvis konnoterar dessa uppmaningar en auktoritet tyngd av ägande. När den här tolvan släppts så var Chantells karriär mer eller mindre över. Tommy Thomas och Lloyd Forrester, de andra medlemmarna i trion hade åkt in i G.P. och den lilla glans de lyckats bygga upp vid Phase One måhända tappade inte sin lyster men den förpassades in i skuggan. Likt de två andra låst till en tid och plats. Kvar var Sam Bramwell som försökte sig på en solokarriär och jag kan bara anta att det här är en av de sista släppen under namnet Chantells. Kanske det är därför uppmaningen till Rosemarie är ett nederlag. Fjättrat i underkastelse snarare än någon annat. Texten är så innerlig och uppgiven att det blir olidligt att lyssna på skärvor av en kärlek. De stöter in i mig och bryts av.

»I'm going to see Rosemarie right now.

Come to me.«

Blåssektionens eleganta arrangemang över rytmen får låten att vändas till något annat när dubversionen väl kommer in. Dub har den makten. Trumsektionen stegar ursinnigt framåt och basgången rullar jämsides. Som om vore det en dialog mellan Bramwell och spelarna av instrument.

Sam Bramwell dog i skotlossning efter att ha försökt råna en malmfabrik. Sorg följer sorg.