Twinkle Bros. - Rasta P'on Top
Twinkle Bros. - Gwine Dreada
Twinkle 12", 1980 (#TW-1/12)
Producerad av Norman Grant the great -- yuh could nevva under rate!



En av de grupperna som fick in mig på reggae i stor stil var Norman Grants rättrogna Twinkle Brothers. Den ortodoxa rotmusikens avskalade karaktär kom för mig länge att definiera det jag sökte efter. Med anledning av denna tidigare idolatri har jag känt en viss skuld i att jag hittills faktiskt inte rört en endaste av deras tolvor för att recensera på bloggen. Härmed bjuder jag på en första uppdatering av med stor säkerhet flera där jag presenterar lite olika Twinkle-klassiker. De är nämligen min alfa och omega med det kulturella mässandet från bergstoppen ner till bergsgrundens rötter.

Titelspåret, »Rasta Pon Top«,  från debutalbumet är en av de fundamentala klassikerna inom rootsscenen. Normans lidarklagan över en långsam one drop kom att definiera just de sorger som de miljoner Jamaicaner förvaltade i sitt gemensamma arv -- slavhistoriens nedslående av en panafrikan identitet. Ett par år senare kom Norman att återbesöka låten i en ursinnig omtolkning. Från sörjande obskyritet till världstäckande succé hade rasta vandrat under dessa fem år som skiljer de två låtarna. Samma utgångspunkt, två olika resor men samma knytpunkt -- inget hade ändrat sig. Jag vill gärna tro att det är därför den nu kom igen. Svavelosande steppers. Rasta P'on Top var än mer aktuell den andra gången. Den andra andningen.

»I remember! Oh! I remember!
Them used to beat us so.
Them used to treat us so.
They used to treat us so bad.
They used to beat us so bad.
They used to torture us! I say!

But rasta 'pon top!
The wicked a go drop!
Yuh can't beat us no more!

I remember. Oh yes.
How they used to rape,
used to rape the irie, irie african daughters.
And when they raped them, raped them
you know they refused them, refused them (Rasta pon top)
we gwine use them again
we gwine step up pon them.

This time it won't be like the last time
How they used to brute force rasta man
Cut off him locks without reason
but now rasta pon top!
Live up rasta man!
The wicked ago drop.

Oh. I remember.«

Ett tematiskt mästerverk. Rastas triumf. Vredgad hunger efter revansch om att i rättigheter få ses som första klassens medborgare. Jag har alltid sett Grant i sin karriärs ungdom som en melodisk mässare snarare än en sångare. Det var närmare svavelosande liturgi än simpla vokaler.

Rytmen som nu försatts i den mer kompromisslösa steppers blev mer artikulerad. Basgången pumpandes med varje not minutiöst uttalad. Not följandes not i en andakt som kungör ett spirituellt förlösande. Rasta har rest sig och stiger över sina kedjor. Rasta pon top. En kännetecknande rewind lämnar över till rytmgitarren som efter sina korta hugg bytes av och tillåter basgången kommer i naken fokus. Duben har brytit de fjättringar med skeva, brustna länkar flygandes kring. Norman själv låter inte anden vila och återkommer med militanta nyanser av binghitrummande. Vokalfragment och en allsmäktig reverb infinner sig i mixen. Det är mer än musik. Det är nasirlockarnas tribunal i skalor, rytm och ande. Rasta reser och stiger. Pon top.




Twinkle Brothers - Magnet
Twinkle Brothers - Chant Rastafari
Twinkle 12", 1981 (#NG 801)
Producerad av Norman Grant the cool -- rasta in a swimming pool!

(finns tyvärr inget klipp av 12" med deejayversion ... men vi har haft den i någon sändning tror jag)

Ett ständigt återkommande tema inom reggaen är misstycket mot slackness (reggae med texter berörandes djuret med två ryggar). Det finns en bild av musiken som ett upphöjt redskap endast värdigt att förmedla ord av Ras Tafari. Negusmusik i en värld av falska avgudabilder. För mig är det vansinne att förneka reggaens sexuella natur (eller för den delen den bekymmerslösa dancehallen). Det är en lika stor del av musiken och framför allt lika viktigt. Det är därför jag glädjs så mycket över »Magnet« för det är något annat än den så uttröttande rastatiraden om kärlek. Det är ingen hyllning till den naturlig drottningen (vars naturligheten i epitetet sorgligt nog kommer först när kvinnan spelar med i de unkna genusroller andra definierat för henne, som hon själv inte fått vara med om att ta fram), det är direkt attraktion. Ren kåthet. Rastaman style!

Musiken som i sin rena form skulle kunna bära vilken rootssession som helst är en mitt-tempo-stepper med vilda cymbaler, gäckandes strängar och en alarmerande hornsektion. rytmsektion och. Norman själv kvider och suckar när han direkt tilltalar sin partner.

»You must be magnet.
Because you hold me.
You. You must be magnet.
Just because you hold me.

What kind of knot you got me tied in?
What kind of knot?
I don't want to loose it.
What kind of knot you got me tied in?
What kind of knot?
I'm never gonna pull it.«

När väl dubversionen följer så kommer Ranking Grant istället in i deejaystil och det är här det börjar brännas om öronen. Stilistiskt med endast rytmgitarr, piano och den mest utkristalliserade formen av trumspelet presenteras deejay-versionen.

»Young girls them a magnet!
Them so sweet you can't let go!

A when yuh touch her yam, you touch her potato
and any time I say you touch her tomato.
Magnet. Magnet. Woy!
She a magnet!«

Det som imponerar på mig är att Norman Grant faktiskt sköter chattandet snyggt. Han är sparsmakad och väldigt enkel men det funkar för honom. Det märks att han inte tänker ta några risker och det är väl avvägt. Låten avslutas med en dubversion som tar det tillbaka till rootsdansen. Slacky tidy fleety flighty är den ej. Den är trollbindande. Magnetisk måhända, i brist på bättre ord.

Visit Jah Thomas's Site At
http://www.myreggaespace.com
For More Music

Hittade den här hysteriskt roliga intervjun med Penny Reel där han intervjuar den slöaste chattaren i JA. Den inledande minutlånga diskussionen där Jah Reel försöker göra ordning i kaos av Nkrumahs Stylee-lee-lee:ande är pur komik av högsta form.

Intervjun som är från 1980 är intressant på så sätt att den finner Jah Thomas i mitten av hans karriär när han börjar bomma som störst. Bara något år tidigare var han en rätt och riktig rootsman-chantare som knappt fick med sitt namn på ett par klassiska skivor där han chattade (på rak arm kommer jag att tänka på Mystic Emp/Eyes - Reality 12", Clint Eastwood LP:n han gör hälften av låtarna och Leroy Smarts - Gambling 12" där både Clint Eastwood och Trinity får ta äran för hans insats).

Reel avbryter Thomas i ett utlägg om hans musik;
- You have any tobacco?
- Nuh. Is only this. You waan a cigarette?
- No, I want to roll a spliff. I need some tobacco.



(Jah Reel och Jens Romantic promenerar i ett Januariruskigt London)

Förutom att inledas med världens konstigaste nyhetsklipp om den dansande robotsvanen Robosygn så har dagens show varit en hyllning till de vintermörka dancehallsoundsen. Små virvlar av solstrålar i form av »Sitting & Watching« men även återgång till snöpulsarroots i form av Debra Keese och Dambala. Om två veckor håller Jens förhoppningsvis showen då jag är i Kalmar och låter mig skämmas bort av mina föräldrar.

Vintern ska tydligen bli en av de absolut kallaste vi kommer att få erfara under vår tid, detta ihop med Roland Burrells text till »Stormy Night« får mig onekligen att tänka på de som inte har någonstans att få värma sig och somna tryggt.

Have you ever been outside when the rain is falling?
In the rain, in the cold and stormy night.
Have you ever been outside when the rain is falling?
In the rain, in the cold and stormy night.

With not even a roof over your head.
With not even a roof over your head.

Skänk gärna en slant och stöd de hemlösa den här vintern. Finns säkert flera organisationer/härbärgen i er närhet som antingen behöver ekonomiskt stöd eller kanske en hjälpande hand.

1. Sugar Minott - Wrong Move + dub (Skengdon 7")
2. Mikey Dread - Roots & Culture (DATC 10")
3. Tetrack - Trappers (Greensleeves 12")
4. The Rolands - Stormy Night (Rockers Plantation 12")
5. Michael Palmer - So Far Away From Home (Empire LP)
6. Dennis Brown - Sitting & Watching (Taxi 12")
7. Dennis Brown - To Be A Weakman (Yvonne's Special 12")
8. Dambala - Vision Of War (Music Hive 12")
9. Debra Keese & Black Five - Travelling (Orchid 7")
10. Augustus Pablo - Jah Light (Message 7")
11. Barrington Levy - Many Changes In Life (Jah Guidance 10")

Ladda ner showen här;
http://www.megaupload.com/?d=IJW6GTET

Det har varit mycket senaste tiden. Därav har uppladdningen av senaste showen dröjt. Ledsen för det. Ganska mycket lovers rock, lite rub-a-dub, roots och en hyllning till General Echo som dog för 30 år sen.

1. Dennis Brown - Why Baby Why (Am Records 12")
2. Annette Brissett - Betrayed (Wackies LP)
3. Natural Mystic - Runaway Love (Laser Records 12")
4. Natural Mystic - Loosing Control (Starligth 12")
5. Lion Youth - Let Me Rock You (Sunsplash Records 12")
6. Lone Ranger - Reason (Roller 12")
7. Lone Ranger - Learn To Drive (Roller 12")
8. Freddie McGregor - Follow This Ya Sound (African Museum 12")
9. Barrington Levy - Hunting Man (Burning Rockers 12")
10. Horace Andy - Natty Dread A Weh She Want (New Stars 12")
11. General Echo - Arleen (Eglinton & Oakwood 12")
12. Tippa Ranking - Echo Get Shot (FORM 12")
13. Musical Intimadots - Rub-A-Dub A Weh She Want (New Stars 12")

Ladda ner showen här;
http://www.megaupload.com/?d=BXZZQNVA