Lite mer Flickr? Ja, varför inte?
Lite till Flickr!
Flickr!
Ricky Tuffy rub-a-dub-havens pirat
Junior Marshall - Willy Red
Ricky Tuffy - Fish Hunter
Lone Star Disco 12", (#DSR 5992-A/#DSR 5993-B)
Producerad av M. Duncan.
Likt de flesta artister som producenten Morris Duncan samarbetade med så var Junior Marshall en obskyr sångare vars främsta alster var samlade under just Duncans etiketter. »Willy Red« är ett stycke monstruös rubbadubba över den legendariska Answer-rytmen i den långsamma mörsar-cutten som Duncan först spelade in Mr. Spauldings »Unseen Eye« över. Vem Willy Red var är för mig okänt mer än genom de otaliga låtar som antingen romantiserar eller fördömmer hans badboy-liv. Fina låtar på ämnet inkluderar alster av Lui Lepki och Wayne Wade. Historien är ständigt densamma. I det här fallet är den identisk med Lepkies låt då Jr. Marshall verkar ha stulit texten rakt av från Lepkies version från året innan.
Willy Red var en samhällets taggtråd som slutade sitt korta liv nedskjuten av soldater med deras SLR (Self Loading Rifle) efter att han stulit en bil, rånat en bar och haft en generell badness-spree. Jr. Marshall startade sin karriär som deejay på några mindre (och onämnda) sounds, något som är märkbart i hur han singjayar sig igenom låten med nyanser av Lone Ranger i sången. Mixen är som på alla M. Duncan-produktioner från den här eran kompromisslös dancehall. Djupt och till skillnad från »Unseen Eye« dessutom överdubbad med diverse mixbordseffekter. Dubben är omgärdad av reverb som slickar främst de karaktäristiska snaresen. Verkligen avskalad trummor och bas. Det den förlorar i finlir vinner den på att vara ren ghettorytm.
»Fish Hunter« med Ricky Tuffy kan mycket väl vara det finaste stycke dancehall tresekunders-Banton har fått pressa upp på skiva. Och det är det som gör mig så kluven. För över rytmen till Junior Marshalls »Massive Man Skank« så gör han sig så jävla bra. Det spelar liksom ingen roll att han redan i inledningen av låten har lånat gimmickfraser av Toyan, Trinity, Burro, Lone Ranger och i princip vilken stor deejay som helst i JA den tiden. Det som får mig att stå och vela är Ricky återanvänder två år gamla texter av den fantastiske Bobby Culture (lyssna på tapes med Jack Ruby med Bobby Culture från -81 så kommer texten dyka upp förr eller senare). En av de bästa deejaysen i Jamaica och när det kommer till scennärvaro endast står i Brigadier Jerrys skugga. Inte för att jag har några problem egentligen att deejays stjäl texter av varandra. Synergin som blir av "influenser" från varandra är något som har gjort reggae så fantastiskt organisk, komplext och pulserande. Det är snarare vetskapen att det kunde ha varit Bobby Culture som hade välsignat oss med sina fisherman lyrics. Till Ricky Tuffys försvar så bör det nämnas att han utvecklar texten, om än mindre förändringar likväl till något än bättre. För det är en trollbindande text när han kontrollerar den över rytmen.
De som har hört »Massive Man Skank«, Yellow Birds »Share Your Love« eller Mr. Spauldings »Tell Me« vet vad som kan förväntas rytmmässigt. Rytmen som bär starka influenser av Sugar Minotts »Hard Time Pressure« är något av det djupaste som har gjorts i dancehallväg. Likt »Share You Love« och »Tell Me« så saknar »Fish Hunter« dubversion; något man endast kan finna på flippen till »Massive Man Skank«. Det är verkligen det enda som håller tolvan från att vara en perfekt skiva. Nåväl.
A Musical disc called the fish hunter. But I Mr. Ricky at the control tower. Do it! Murder! Tell about it! Right! Livit up Jah! Me momah! Quiet horse! Ribbit!
Seh papa Picky him a fish hunter.
A tell you papa Ricky him a fish hunter!
Seh papa Picky him a fish hunter.
A tell you papa Ricky him a fish hunter!
Seh every morning me wake up me gone a water.
An expensive boat mek out a fiber.
I tell you fe me engine a dat a Yamaha.
Me put it in sea it a bubble water.
Me swim 'cross the sea reach over harbor.
But likkle after that me do some fishing, sah.
Me ketch a lot a fish a some a dem a snapper.
A some dem deh fish a dem a bonito.
But me a go tell them about the clouds and the weather. Boh!
Now a tell them about the clouds and the weather.
Me seh the water leave earth in a vapor.
Me seh the water leave earth in a vapor!
Me seh it go ina di sky and then it form up ina cloud.
It clash up together cause lightning and thunder
But all those things were made by Jah Jah.
But all those things were made by Jah Jah.
Cah papa Picky him a fish hunter. Bang-diddely
Papa Ricky him a fish hunter.
I tell you expensive boat mek out a fiber.
I tell you fe me engine dat a Yamaha.
Me put it in sea it a bubble water.
Me swim 'cross the sea reach over harbor.
Me a go tell you bout the clouds and the weather
Me come me tell them bout the clouds and the weather
Me seh fling of me fi mi net out a reef side, sah.
Me catch a lot of fish some a them a snapper
A some dem deh fish a dem ah bonito.
Cah some de fe me fish dem a ripplin', sah.
But I mister Ricky as you fish hunter.
Me know a lot a things weh under water.
Me give you dem a style from a fi mi brain, sah.
But anything me chat me know it a murderer
Cah papa Ricky him a fish hunter. Bang-diddely.
Cah papa Ricky him a fish hunter. Yeah you know.
Special request to all the fisherman inna Inglan!
Me seh a them bring the fish pon the land. Bang-diddely-diddely.
Dem bring the fish pon the land!
Me seh now what I'm gonna give is a fisherman skank.
I tell you popa Ricky ina higher higher rank.
A some dem a talk seh me nuh fire blank
But I mista Ricky now a go fire anti-tank.
Papa Ricky him a fish hunter. Bang-diddely.
Papa Ricky him a fish hunter.
I tell you popa Ricky him a fish hunter.
A portion of dub, pt. 6
Det blir nog en eller två portioner dub innan jag börjar recensera annat på Flickr. Är mest för att jag har fortfarande ett par scanningar liggandes. Tror det är sex dubalbum till eller så. Bra grejer. Precis som dagens lass. Sparade bilderna som PNG och laddade upp till Flickr vilket inte blev så lyckat då det genomskinliga i kanterna blev konstigt.
Kom över så ska du få reda på varför min kärlek är så tillfredsställande
Keith Douglas - Come Over
Keith Douglas - Here I Am
Natty Congo 12", 1985 (#NCDM024)
Producerad av Trevor Bow från Sons of Jah
Även om jag älskar rastaestetiken inom reggae. Infogningen av djup religiös övertygelse i en dancehallcentrerad miljö (som JA faktiskt var långt innan rasta fick sitt kulturella genombrott bland folket) så är det av otaliga skäl mer något esoteriskt för de som är frälsta. I ens jakt på spiritualitet så kanske jag har berört aspekter av rasta men aldrig varit i närheten av att ens tillskriva mig den. Likväl är en stor del av glädjen, för mig, med den spirituella rootsen de meditativa rytmerna. Det är därför jag alltid känt mig lite närmare de låtar som rör sig över mollrytmer men skildrar kärlek. Låtar så som Ijahmans »Closer To You« eller Carlton & the Shoes »Forever & Always«. Låtar som berör sufismens bild av andlighet.
Det tog mig ett tag att förstå vad Keith Douglas sjöng om. Hans metodiska mässande i öppningen fick mig snarare att visualisera uppmanden Israel bongo nyah ska stega över floden Jordan.
»Come on over.
You must come over.
You must come over.
You must come over.
Come over.«
Det var först vid kanske andra eller tredje genomlyssningen jag först förstod. Rytmen gav Keiths ord en annan mening. Det var första gången jag fäste min totala uppmärksamhet vid hans »Come over if you want to discover what makes a lover like me so satisfying«. Det förvånar mig förvisso inte eftersom Keith Douglas främst i undantag var rootsman och i fokus stod nästan alltid kärleken för honom (i det här fallet ren kåthet). Likväl vägrar rytmen släppa rötterna. Mellan de två ytterligheterna, rasta och lust, skapas det gäckande motsägelsefulla i »Come Over«. Tillsammans med »Teacher Never Taught Me« (producerad av Pablo Gad på His Majesty 12") och »Frontline« (ZIP Records 12") nyanseras bilden av Keith Douglas som en vacker men mjuk röst endast lämpad för lovers rock.
Lejonet kröntes till kung
West Molites - I See A Sign
West Molites - Version
Big Dread 7", 197x (#RD3130)
Producerad av R. Davis och L. Rickett
Det blir mig än klarare att jag fördelar min kärlek till reggae på lika delar dancehall som roots. Jag har länge sett mig själv som en i första handen dancehall-fan och i andra hand rootskille. Jens har med sin klarsynthet refererat till mig som roots-Jocke ett längre tag. Jag är inte helt redo att bekänna mig till det än. Men samtidigt lystrar jag till det som Sammy Dread sjunger på sin »Sammy Dread Style« (Ital International 10"): »Jah control I in a dancehall style«. Det ironiska i det hela är att ju djupare jag går ner i kulturella ljud desto mer kräsen blir jag. Jag klarar inte av den tröttsamma repetativa mollen med tradiga texter som slungas ut om och om igen. Det är snarare i de melodiska rötterna jag finner min styrka.
West Molites är monotont meditativt. Basgången är underaccentuerat elegant. Den rör sig om och om igen i sina tidigarelagda fotsteg. Likväl är den inte utstuderad moll. Det är en hymn. Rytmgitarren hugger. Trummorna är uppfyllda av samma ande. De är en hymn.
»This is a land of unity.
Just stop the fight and you will see
that you have love peace and harmony.
I see a sign and it's the rainbow.
The rainbow.
I see a sign and it's the rainbow.
The rainbow.
The lion, the lion, the lion
was crowned the King.
Crowned in peace love and harmony«
Det är det återhållna i sången och rytmen som ger låten sin värdighet. Behovet av att skrika ut sin övertygelse finns inte. Istället delar sångaren med sig av sin personliga övertygelse i en djupt esoterisk hymn. Om hur lejonet blev krönt Negus. Omgärdad av fred, kärlek och harmoni.
Dubsidan som följer är avskalat trummor och bas, tyngd av delaydränkta vokaler. Congo natty dreadstil som statuerad av King Tubby.
Det tog mig ett tag innan jag insåg vilka West Molites var. Namnet på sångaren, L. Rickett, lät bekant men jag kunde inte placera det. När jag ett tag senare läste en intervju med en av de legendariska gamla rootsgrupperna såg jag namnet igen. Lloyd Ricketts var en av sångarna i the Itals. Kunde det vara Lloyd Ricketts? Jag skulle spela singeln än en gång för att jämföra rösten då jag såg namnet på den andre som producerat låten; R. Davis. West Molites är uppenbarligen the Itals med Ronnie Davis som körar och Lloyd Ricketts i fokus.
A portion of dub, pt. 5
A portion of dub, pt. 4
Jag tänkte försöka uppdatera med dub-omslagen en gång om dagen i någon vecka. Har ju alla scanningar färdiga. Men så kom/kommer skola, ommålning av lägenheten och en Greklandsresa i vägen. Det kommer i alla fall fler recensioner snart. Förhoppningsvis nästa portion redan imorgon. Vågar dock inte lova. På torsdag åker jag till Aten så det blir ingen uppdatering i helgen.
... i övrigt så är alla mina skivor nedpackade eftersom det ska målas om hemma. Känns vemodigt. Rent av tomt och naket.
... Fattis förresten. Vilken tragedi.
Kamoze stylee a murthee!
Ini Kamoze - Mer-Tel-Ler
Ini Kamoze - Version
Mogho Naba 7", 1982 (#DSR 6682-A Spiderman)
Producerad av Sipho och Ini Kamoze
Ini Kamoze - Mer-Tel-Ler
Ini Kamoze - Dreadlocks
Mogho Naba 12", 1982 (#MN-01)
Producerad av Sipho & Ini Kamoze
Det är en ganska fascinerande musikalisk resa Ini Kamoze vandrat. Till synes från ingenstans kom han 1983 ihop med Sly & Robbie att släppa en av de bästa dancehallalbumen som gjorts. Några år senare krängde han superb roots ihop med Fattis Burrell och hans Xterminator. Ungefär samtidigt så kom han att bli en internationell superstjärna med »Here Comes the Hotstepper« (»Murderer! I'm the lyrical gangster! Murderer!«). Ett årtionde senare fick han en renässans när Jr. Gongs samplade hans »World A Reggae« (»Out in the streets they call it murder!«). Men innan han slog igenom stort så bubblade något under ytan. För Ini Kamoze hade redan släppt tre relativt obemärkta men helt perfekta singlar. Allra bäst av de tre var kanske den som skanderade det ordet han överraskande nog återkom till i sina två i särklass mest kända låta -- »Mer-tel-ler« (murder!).
Det var Jimmy Cliff som tog Ini till Sly & Robbie med en demo på sex låtar (som senare skulle bli debutalbumet). Cliff hade producerat hans »Trainer's Choice« (även släppt som »Dreadlocks« på ovanstående tolva) och kände att ynglingen hade mycket mer att erbjuda. De två låtarna som Ini själv hade finansierat och släppt på sin egna etikett Mogho Naba innan Jimmy Cliff plockade honom under sina vingar var debuten »World Affairs« (som är fenomenal) och »Mer-Tel-Ler« så man kunde förstå tilliten i honom.
»Mer-Tel-Ler« rönte sina största framgångar i England bland ljudsystem som det legendariska Jungleman HiFi och det mäktiga Moa Anbessa. I Jamaica var det desto mer tyst om låten. Dancehallen hemma på yard var för det mesta orienterat på rytmer som Heavenless, Full Up och Real Rock. Glada, pulserande slumrytmer. Efter 70-talet hade intresset för mollet svalnat avsevärt i dansen bland de stora ljudsystemen så som Gemini, Killamanjaro och Sturgav. Låtar som Inis passerade ofta obemärkt. Låttitlen i sig var en referens till dancehallslangen för mord (oftast använt i kontexten om något grymt bra). »Murther! Murthee! Hear them styleya a murthela!« hör man legendarer så som Ringo säga mer än en gång om man lyssnar på yard tapes från den tiden.
Ini Kamoze själv är här, till skillnad från »Trainer's Choice« eller »World Affair«, ren taggtråd. Dancehall-lyrikens essence avskalat och mässande. Iskallt självsäker att det är han som kommer äga dansen kommande tiden.
Ribbing-she-pong-she-bang. I!
Ribbing-she-pong-she-bang! I! I!
Ribbing-she-pong-she-bang. I!
Ribbing-she-pong-she-bang! I! I!
Mer-tel-ler-tel-lee every time!
Mer-tel-lee-tel-ler every time!
Mer-tel-ler-tel-lee every time!
Mer-tel-lee-tel-ler every time!
Mer-tel-ler-tel-lee-tel-ou-tel-I!
Seh we're coming up rosie.
How yuh like them a posie?
For when me hangle yuh tek it.
It jus' me inna '83.
It jus' me inna '83.
Do you feel what I'm feeling?
This must be the reason
Gonna set up and pour it on.
Gone inna this, we gone.
Gone inna this, we gone. Cool now!
Ribbing-she-pong-she-bang. I!
Ribbing-she-pong-she-bang! I! I!
Cool Profile!
Basgången rullande, trummorna gäckande. I bakgrunden virvlar korta hugg mellan en orgel och rytmgitarr. Båda omfamnade av handtrummandet. Bingi-man i dansen. En perfekt utkristallisering av den livsfarliga sidan av Jamaica. Gruppen som backar är de obskyra The One Vibe Band som under den tiden även spelade med Judy Mowatt.
Även om låten inte blev den succé den förtjänade så kan man inte förneka dess profetiska ton. Efter att Jimmy Cliff tagit honom till Sly & Robbie så kom året 1983 snart tolvan »Trouble You A Trouble Me« (med »General« på flippen). En låt som omkullkastade ljudsystem som inte förberett sig med egna dubplates av den och framför allt satte Ini Kamoze bland de allra främsta. En bräcklig lockarnas man med en stil helt egen, från kullarna, frasering som hämtad ur obeah-mässande.
Låten släpptes först som singel på Mogho Naba med versionen på flippen. Kort därefter släpptes en aningen annorlunda mix på 12" (med endast en minuts dub -- kort men inspirerat!) med »Dreadlocks« på B-sidan (som egentligen var den Cliff-producerade »Trainers Choice« även den utan dub att tala om).
Så frågan är. Vad var stilen? Merthee? Murtheler! En av de låtarna som alltid kommer följa Romantic Possee.
A portion of dub, pt. 3 (Flickr)
Jamaicansk 70-tals-dub släppt på engelska Burning Sounds. Två fantastiska album som är gravt underskattade. Nästa dubuppladdning kommer i dagarna (imorgon?) och då blir det kanske lite sällsynt Jomo Kenyatta-style och högre ordens apostel-vibesicality för att chat with words of parables.
A portion of dub, pt. 2 (Flickr)
A portion of dub, pt. 1 (Flickr)
Flickr! Alla sorters av stylesis.
A true Paul Chue favour Fu-Manchu!
Frankie Paul - South Africa
Det är lätt att man glömmer bort vart rötterna finns för Frankie »Dancehall« Paul som blev megastjärna med låtar som »Sara« och »Pass The Tu-shung-peng«. I mitten och slutet av 80-talet en fullfjädrad dancehallstjärna ut i fingertoppspetsarna. Om än att jag älskar de låtarna något ofattbart så är det hans kulturella material som främst har gjort störst intryck på mig (ett av undantagen är självklart de högre höjdernas dancehall-tema »Worries in the Dance«). Det startade trots allt med »African Princess« och några år därefter följde det flertal rootslåtar av det hårdare slaget. Den unge blinde sångaren lät ursprungligen som en variation på Dennis Brown men vid 1983 då »South Africa« släpptes hade han hittat sin helt egna stil. Ett brett och framförallt djupt soulkvidande. Textmässigt kommer han i profetisk skepnad.
»Kings of Kings and the Lords of Lords shall reign eternally!
South Africa must be free.
It was written in the book of prophecy that man shall be free.
South Africa bound to be free.«
Det var på en soundtape som jag för första gången hörde »South Africa«; det legendariska Gemini med deejays som Peter Metro och otroliga Squiddly Ranking i fronten (läs mer här) vid Enid Anglin Center. Selector Archie har i början av tapets inspelning en Frankie-session och just »South Africa« får vara låten som öppnar upp. Basens mullrande ihop med synthen ger föraningar om hur dancehall kommer låta i några få år innan Sleng Teng gör rent hus. Det är övergött i trummor och bas med cellofanomslag. Plastigt men spänstigt vibrerande. Helt fantastiskt. Det är uppenbart att Gemini spelade låten som acetat men vad som överraskar mig är att när JA:s kanske största sound pushar låten av en av de större artisterna och den slår med sån tyngd så förblir den likväl osläppt på Jamaikanska marknaden. Istället släpps den i England på Fu-Manchu, acetatcuttaren Paul Chues egna etikett. Den förtjänar att kommit upp på listorna.
Gregory Isaacs - No One But Me
Frankie Pauls tolva ovan var det första jag hörde som var producerat av Paul Chue. Dess fantastiska vibes fick mig självklart att börja leta efter fler låtar av Chue eller på Fu-Manchu-etiketten. »No One But Me« blev släppet som knockade mig totalt. Det kan inte vara långt senare än »South Africa« som den här spelades in då den bär på samma tyngd men snarare låter med direkt influerad av Gussie Clarkes Music Works-produktioner. Något som fått mig att klura lite på om inte båda rytmerna är köpta av Gussie och då främst »No One But Me«. Jämför med låtar som DEB:s och Gregorys »Let Off Sup'm« eller Tetracks enorma showcase LP med det smaskiska titelspåret »Trouble«. Gussie-soundet genomsyrar produktionen.
Chue som arbetade med att cutta dubplates åt sounds i UK hade uppenbarligen precis känsla för hur man skulle få ut alla frekvenser ur låtens register då tolvan låter pompös och stolt. Samtliga instrument har sin logiska plats och låter rytmens driv välla fram metodiskt och utstuderat. Tjockt som sirap. Gregory själv är vid det här laget i någon sorts övergångsfas. Han har blivit en karikatyr på sig själv men låter fortfarande fantastiskt om än att suckarna är ett artistiskt uttryck mer än något annat. Likt »South Africa« följs B-sidan av en lång och hård dub.
»Say you never ever love no one but me.
I need a love I can rely on and I'll give you a shoulder to cry on.
Say you'll never never never.
Say you'll never never ever love no one but me.«
Flickr i rub-a-dub-mönster!
En sista rensning av Flickr-omslag
... ja. Långt och ointressant (ungefär som Jah Pockets, det ska vara kort och koncist som Joakim Romantic!). Men så är det. Nedan har ni i alla fall ett par ruskigt bra skivor. Eller. Tre helt otroliga plattor och en väldigt bra (Welton). Rätt ska ju vara rätt och den ska inte få snålskjuts på de andra skivorna bara för att jag laddade upp dem samtidigt.