Det var King Tubby som var först ut med Stalag. Han hade fått låten med Ansell Collins och Tommy McCook som dubplate av Winston Riley för att spela på sitt legendariska Hometown HiFi. När låten gnuggades på första gången så blev dansens massa som galen. U-Roy som var soundets chattare hade just presenterat sig och gjort inställningarna på förstärkarna.

»He just kept playing it over and over and it wasn't even like it was the dub. It was the original instrumental version with the horns and everything in it but when the bass came in, everybody was feeling it.« (citat av Phillip Smart från Beth Lesser otroliga bok om dancehallkulturen).

Stalag spelades i trekvart! Fyrtiofem minuter av bas-extravaganza och folket kunde inte få nog! Det är inte utan att det är en av de mest ansedda rytmerna och flera av reggaevärldens största låtar bärs av den. Min personliga favorit är nog cuten på General Echos »Arleen«.

Mixen är sparsmakad med fokus strikt på trummor och bas. Original D'n'B music! Echo halvt som halvt sjunger och chattrar med sin kännetecknande lugna ton. Mitt exemplar är en utökad 12"-mix med dub som klockar in på dryga sex minuter. Det är samma version som Mr. Demus och Wild Apache chattar över i det härliga klippet med Stone Love i NY (där bad bwoi Rory vänder skivor!) som finns att titta på Youtube.

Jag ska ordna med bloggen i framtiden så jag man kan spela och lyssna på små snippets. Har bara inte orkat ta tag i det än. Nästa show på söndag misstänker jag att vi kommer spela Stalag och mer specifikt Echos otroliga låt.

»Under seventeen, are you over sixteen? A beg yuh rock an come in...«

Läs lite mer om Stalag här;
http://reggaelicious.pbwiki.com/Stalag