Early B - Wheely Wheely
Delton Screechie - Bag Up
56 Hope Road, 1984 (#DSR4378)
Production by Michael McKoy


På 56 Hope Road skedde flera signifikanta grejer för JA's musikhistoria. Främst relaterade med Bobbito Marley och hans Wailers av uppenbara skäl. Det var trots allt här Tuff Gong-studion stod. Det var även på denna adress Bobban bodde och på precis samma gata var det de försökte mörda honom men misslyckades. Nu är jag inte så stort fan av Bob Marley och för mig kommer 56 Hope Road alltid i första hand vara skivetiketten som släppte min kanske absoluta favoritlåt med den deejayn jag håller närmast hjärtat - Early B. De flesta som känner New Romantic vet hur hårt vi pushat för Early B sedan vi först började lyssna reggae och det var för mig med just den här låten kärleken till doktorn startade (i övrigt spelad för mig första gången av den andra hälften i the possee).

Solomonrytmen är precis sådär naivt glad som man vill att dancehall ska vara. Basen ligger på och pianoplinkandet ekoeffekten är inte främmande i mixen. Ibland kör personen bakom spakarna en mixdung för att framhäva det monotona men precisa chattandet från Early. Pianoslingan i sig understryker perfekt euforin från Earlys historieberättande om fenomenet wheely - att cykla på endast bakhjulet. Denna akrobatiska övning som är ett kännetecken för the bike massive i Kingston vars en av de mest framträdande figurer var en Ronna Dread som bland annat omnämns i Yellowmans »Hill & Gully Ride« (Ronna skulle senare bli mördad och till hans ära hölls bland annat en överfet dans som går att hitta på yard tape). Early B var själv en ivrig cyklist och gjorde det till känna genom otaliga låtar och på ett odödligt albumomslag som graciöst låter två wheelys rama in Early i mitten (som har en enorm pungsvettsfläck på sina ljusgråa mjukisbrallor). Jens favoritlåt med doktorn är »Bicycle Bicycle«, min »Wheely Wheely«. Bägge älskar honom som mest när han berättar om det han antagligen älskade som mest.

Och kanske relaterar vi, Kalmar-söner som vi är, till cykellåtarna just för att cyklar var en så stor del av barndomen i Kalmar. Man cyklade alltid överallt. Oavsett ålder. När man var likkle pickney byggde man minirampar och hoppade. Man cyklade sedan fort som fan hem till mamma för tröst när man skrapat knäna efter sina små äventyr. Alternativt tävlade det grekiska gänget (jag, storebrorsan Niko och bästa vännen Laki) mot albanska possen på gården (Alban, Skodran och Eles) i att cykla runt gården snabbast. Eles var ofta bäst även fast han var yngst! Senare i den tidigare tonåren så cyklade man bara omkring de olika skolorna (Funkabo massive do yuh hear me?!) och kollade vart folk spelade basket så man kunde joina in. Vid senare tonåren cyklade man till parken och fram tills att jag gick i exil från hemstaden vid 19 års ålder så var cykeln mitt primära val av transport. Något jag aldrig lärde mig var dock att köra wheelys i en respektabel sträcka. Idag är jag för stel för att ens våga försöka. Fast med en lick of Solomon och jag är redo att stegra min Crescent i ett nytt försök.

»This one dedicated to all the youths who ride bicycle. One-wheel wheely mek we wheely one wheel!«