Det är först nu när jag skrev rubriken som kom på att bägge skivor i inlägget har något att göra med saker man inte ska röra. Det är ju en helt otrolig trend nu med digisoundet och även om jag inte är så superstort fan så finns det ju alltid bra släpp. Det roliga är att det man köpte för struntsummor för bara något år sedan idag går för galna summor.

Först ut är en monumental deejay som släppte ett par grymma singlar och ett fulländat album för att sedan i grund och botten försvinna. Dignitary Styles riktiga namn är Horace Samuels av vad jag har förstått och hans första inspelning misstänker jag är »Pon De Attack« från '85. Så mycket mer vet jag inte honom ... förutom att han idag jobbar i en fiskrestaurang (har jag för mig?) i JA och är en av personerna bakom Upsetta Sound System. I vilket fall så är »Don't Touch The Crack« en klassisk hård raggadänga med Digni ridandes Bobby Babylon-rytmen (som självklart är mix dung till sina mest fundamentala element) med sin så typiska högtempomedvetenhet. Förutom att han är en helt otroligt duktig MC så älskar jag faktumet att han verkligen anstränger sig för att ha intelligenta och positiva texter i en tid som handlade oerhört mycket om mindre positiva ämnen.

»Come fe teachy white, come fe teachy black!« ... lära dem vad, Digni Stylee? »Do nuh touchy, do nuh touchy, do nuh touchy crack!«. Seen!



Hårdheten i förra låten är uppenbart frånvarande i det här knorriga lilla mästerverket. Horace Ferguson var en sångare i Horace Andys skola med influenser från Carlton Livingston i rösten tycker jag. Han låter som en blyg ungtupp i mitten av det digitala virrvarret Jazzbos produktioner står för. En dundertypisk Ujama-produktion men släppt på den aningen tråkigare (och mycket fulare) etiketten C&E. Kan tänka mig att C står för Carter (som är Jazzbos riktiga efternamn) men vågar inte chansa på vem E:et skulle vara i så fall. Låten släpptes även som 7" på Ujama och där är mixen aningen hurtigare ... har inte bestämt mig om det gör den bättre eller ej. Fantastisk låt oavsett ordförande.

När kommer det förresten en seriös samling av Jazzbos bästa digitala produktioner? Bra liner notes, fint omslag, obskyra dubbar och ett omslag gjort på en bortglömd illustration av den framlidne och oefterhärmlige Limonious.

»No touchy, no touchy, no touchy-y general!« ... varför det, unge herr Ferguson? »It a goh cause a burial!« Seen!