Radio radio radio!
Så jävla sugen på att sända radio på söndag. Det var ett tag sen sist eftersom jag var bortrest förrförra söndagen. Jens var ju också borta så istället spelade vi en soundtape med Rappa Robert och Studio One Sound (inte Coxsones S1 men istället ett likkle country sound som att döma av sessionen vet precis hur en dans ska skötas).
Peppar hemma med att lyssna lite deejays. Deejayboken som jag ska ge ut med Ray blev idag helt färdig och imorgon ska vi skicka iväg den till tryckeriet. Innan mars är förbi kommer jag antagligen kunna sitta med ett exemplar i mina händer och det känns mäktigt.
Just nu lyssnas i alla fall Bobby Culture som brukade chatta för Jack Ruby's ljudsystem. Han släppte tyvärr aldrig ett album vilket är stor musikalisk tragik för över rätt rytmer hade den kunnat bli en av klassikerna. Jag tänker mig att den ska ha samma sound som den enorma 12" han släppte på Leggo Sound. En så kallad back-to-back killer med Bobby först över Zion Gate-rytmen (»Health & Strength«) på ena sidan där han berättar om hur de olika deejaysen har sina gimmicks medan han själv har hälsan och styrkan. Tvärhård dubmix följer. Den andra sidan har Bobby Culture över en next cut till Rod Taylors »No One Can Tell I About Jah« (släppt som 12" på Hitrun) med låten »Buenos Dias« och även här följer en otrolig dub. Fick köpa tolvan av Swedon och det är jag evigt tacksam för! Tack, Tony!
I övrigt lyssnas det på radarparet Yellowman & Fathead med celebert besök av den charmante Peter Metro. Fathead får för lite respekt tycker jag. Även om det är självklart vem som var den riktiga talangen av de två så glömmer man ofta tjockskallen. Hans ofta perfekta timing med bimmanden, oinkanden och »eyh-a« är det som lyfter en vanlig deejaylåt till något extra. Hade varit intressant att höra honom på ett eget album för de alster han släppte för bland annat Lloyd Campbell på Greensleeves 12" låter ju verkligen inte alls dåligt. Tyvärr blev han mördad som så många andra fantastiska artister (exempelvis Bobby Culture ovan).
I vilket fall ... på söndagen den 15:e mars kommer ni äntligen att kunna få höra oss live and direct spelandes det absolut finaste från 80-talets gryning och ungdom.
Peppar hemma med att lyssna lite deejays. Deejayboken som jag ska ge ut med Ray blev idag helt färdig och imorgon ska vi skicka iväg den till tryckeriet. Innan mars är förbi kommer jag antagligen kunna sitta med ett exemplar i mina händer och det känns mäktigt.
Just nu lyssnas i alla fall Bobby Culture som brukade chatta för Jack Ruby's ljudsystem. Han släppte tyvärr aldrig ett album vilket är stor musikalisk tragik för över rätt rytmer hade den kunnat bli en av klassikerna. Jag tänker mig att den ska ha samma sound som den enorma 12" han släppte på Leggo Sound. En så kallad back-to-back killer med Bobby först över Zion Gate-rytmen (»Health & Strength«) på ena sidan där han berättar om hur de olika deejaysen har sina gimmicks medan han själv har hälsan och styrkan. Tvärhård dubmix följer. Den andra sidan har Bobby Culture över en next cut till Rod Taylors »No One Can Tell I About Jah« (släppt som 12" på Hitrun) med låten »Buenos Dias« och även här följer en otrolig dub. Fick köpa tolvan av Swedon och det är jag evigt tacksam för! Tack, Tony!
I övrigt lyssnas det på radarparet Yellowman & Fathead med celebert besök av den charmante Peter Metro. Fathead får för lite respekt tycker jag. Även om det är självklart vem som var den riktiga talangen av de två så glömmer man ofta tjockskallen. Hans ofta perfekta timing med bimmanden, oinkanden och »eyh-a« är det som lyfter en vanlig deejaylåt till något extra. Hade varit intressant att höra honom på ett eget album för de alster han släppte för bland annat Lloyd Campbell på Greensleeves 12" låter ju verkligen inte alls dåligt. Tyvärr blev han mördad som så många andra fantastiska artister (exempelvis Bobby Culture ovan).
I vilket fall ... på söndagen den 15:e mars kommer ni äntligen att kunna få höra oss live and direct spelandes det absolut finaste från 80-talets gryning och ungdom.
Kommentarer
Trackback
