När jag slösurfade lite gamla hiphoplegender (Ice T och Doug E. Fresh mer bestämt) så råkade jag komma in på en sida som listar de 100 bästa av massvis olika musikkategorier. Nyfikenheten slår då alltid till och genast började jag leta efter vilka eventuella reggaelistor man kunde finna. Jag fann tre stycken; de 100 bästa artisterna/albumen/låtarna. Det är ganska förväntat att Bob Marley toppar samtliga listor på något sätt. Inte förväntat för att jag verkligen tycker så men för att man känner till idolatrins rådande.

Det som gör listorna så intressanta är dock den så extremt polariserade naturen inom reggae. Man är antingen svinkänd eller totalt obskyr. Bland de 100 bästa artisterna är följande topp tio;

1. Bob Marley
2. Peter Tosh
3. Toots and the Maytals
4. Jimmy Cliff
5. Burning Spear
6. Bunny Wailer
7. Black Uhuru
8. Sly and Robbie
9. Third World
10. Lee "Scratch" Perry

Inte nog med att Bob Marley är först men BMW upptar inte mindre än tre av de tio platserna. Det känns ju fasligt lyckligt att den mest kända gruppen även kom att vara kärnan av jamaicansk talang. Vidare så problematiseras jag lite över listans kriterier. Är producenter/ingenjörer också artister eller räknar vi bara sångare/deejays? För i mitt tycke så är producenten till stor del den viktigaste personen i JA. Ofta kommer artistens betydelse både efter producent, backningsgrupp och mixare. Dessutom, 100 Greatest ... antyder att det handlar om någon sorts talang (som är kanske världens mest svårrankade egenskap) och inte betydelse för musiken.

Uppenbarligen är produktions- och backningsteamet-extraordinaire Sly & Robbie artister nog att föräras åttonde plats. Det är den första positionen jag är redo att acceptera som en någorlunda sund positionering. På tionde plats har vi virrpannan Fresh Perry även det någorlunda vettigt.

Men förtsätter man lite vidare i listan så börjar det bli lite mer intressant för helt plötsligt börjar superkändisarna försvinna och lämnar plats åt de mer obskyra artisterna (bland de oinsatta vill säga). (Det ska egentligen vara plats 11-20 men blogg.se tillåter inte logik)

1. I-Roy
2. King Tubby
3. U-Roy
4. Laurel Aitken
5. Mutabaruka
6. Culture
7. Big Youth
8. Wailing Souls
9. Desmond Dekker
10. Steel Pulse

Fortfarande stora namn men vi bjuds i alla fall på våra tre första chattare (jag hurrar lite inombords även om jag aldrig varit superstor fantast av Royarna eller Big Youth). Den första stora överraskningen för mig är dock Laurel Aitken - mannen med boogie i benknotorna. En artist jag inte är alls särskilt insatt i (tror jag har en LP-samling jag ALDRIG spelar) men likväll vid kännas vid som en fotnot inom reggae men desto viktigare personlighet in ska. Jag kan dock acceptera att de vill ha ska, rocksteady och andra relaterade musikstilar under reggaeparollen. Det är en förenkling jag själv väljer att göra väldigt ofta. Det gör det dock bara mer förvirrande att Laurel kommer innan andra ska-personligheter så som Prince Buster (#21) och Skatalites (#26).

Sen börjar listan mer och mer likna en kaosartad listning av namn författarna lyckats snappa upp i något kokande feberrus. Det blandas mellan vad jag tycker är riktiga tungviktare och extrema sidokaraktärer utan vad som verkar vara någon eftertanke som helst. Vad sägs om att snusk... deejayn (hädning att säga så?) Judge Dread (#33) anses viktigare/bättre som chattare än exempelvis General Echo (#84). Byron Lee (#48) en viktigare arrangör än Augustus Pablo (#68).

Det går självklart att göra sig löjlig över listan in i absurdum men lite eloge ska den ha; plats #90 är Madoo. Han är bara en aning sämre än Christafari som ligger positionen över. Vilka fan är Christafari (googlade och la upp en liten bild på dem i det här inlägget)?

Checka listorna här. De är faktiskt ganska roliga.
100 Greatest Reggae Artists
100 Greatest Reggae Albums
100 Greatest Reggae Songs