Allah allah ya baba wa selam alik ya baba!
Har gett blod idag. Noll komma fyrtiofem liter av mitt succulent A-positiva-blod pumpades ut ur min kropp. Det kändes jävligt bra även om jag skrajar för sprutor något extremt; anser dock att en ogrundad rädsla inte bör stoppa mig från att göra något gott. I sviterna av nålens vampyris så har jag suttit helt utmattad ända sedan jag lämnade Ge blod-bussen. Har försökt plugga lite men hjärnan har inte riktigt varit medgörlig så kvällen tillägnas istället åt sånt som är kul - just nu innebär det att förbereda en av de två intervjuerna som ska bli grunden till första numret av Cool Profile.
Vill inte gå ut officiellt än med vilka som intervjuas för första numret men jag kan säga att det kommer bli två, i mitt tycke, helt otroliga texter. Den ena intervjun får jag hjälp med av en stor förebild, Peter I - som står för flertalet av de bästa intervjuerna jag läst. Efter lite detektivarbete lyckades jag leta fram en av de största 70-tals-grupperna (i sound, inte hur långt de nådde internationellt) och Peter I gick med på att sköta intervjun. Har fortfarande inte läst den men jag vet att det kommer bli bättre än bra.
Intervjun som jag sköter fokuserar istället på en galet obskyr roots-etikett som släppte något av det mest fantastiska och löjligt sällsynta jag sett. Vill inte gå in på detaljer. Är dock lite nervös över hur intervjun kommer gå. Var längesen jag gjorde en regelrätt intervju (Norman Grant 2006?) och man befarar att man är lite ringrostig. Har i alla fall samlat ihop all information jag kan om etiketten och producenten och börjat bena upp vad jag vill ha ut av det. Självaste intervjun sker antagligen på torsdag eller fredag. Vi får se när.
I vilket fall så spelas det musik till pysslandet och inte är det reggae! Jag var ihop med en halvlibanesisk tjej i sju år och hennes far brukade spela massvis med fet musik från Libanon och Palestina. En av låtarna som jag minns särskilt väl är »Sidi Mansour (Ya Ba ba)«. Den svårdefinierade orientens fantastiska tongångar är aldrig en besvikelse och »Sidi Mansour« är på något sätt min definition av hur bra det kan låta. Det enda som överträffar låten är möjligtvis hennes fars libanesiska matlagning. Wallah!
Vill inte gå ut officiellt än med vilka som intervjuas för första numret men jag kan säga att det kommer bli två, i mitt tycke, helt otroliga texter. Den ena intervjun får jag hjälp med av en stor förebild, Peter I - som står för flertalet av de bästa intervjuerna jag läst. Efter lite detektivarbete lyckades jag leta fram en av de största 70-tals-grupperna (i sound, inte hur långt de nådde internationellt) och Peter I gick med på att sköta intervjun. Har fortfarande inte läst den men jag vet att det kommer bli bättre än bra.
Intervjun som jag sköter fokuserar istället på en galet obskyr roots-etikett som släppte något av det mest fantastiska och löjligt sällsynta jag sett. Vill inte gå in på detaljer. Är dock lite nervös över hur intervjun kommer gå. Var längesen jag gjorde en regelrätt intervju (Norman Grant 2006?) och man befarar att man är lite ringrostig. Har i alla fall samlat ihop all information jag kan om etiketten och producenten och börjat bena upp vad jag vill ha ut av det. Självaste intervjun sker antagligen på torsdag eller fredag. Vi får se när.
I vilket fall så spelas det musik till pysslandet och inte är det reggae! Jag var ihop med en halvlibanesisk tjej i sju år och hennes far brukade spela massvis med fet musik från Libanon och Palestina. En av låtarna som jag minns särskilt väl är »Sidi Mansour (Ya Ba ba)«. Den svårdefinierade orientens fantastiska tongångar är aldrig en besvikelse och »Sidi Mansour« är på något sätt min definition av hur bra det kan låta. Det enda som överträffar låten är möjligtvis hennes fars libanesiska matlagning. Wallah!
Kommentarer
Trackback
