Leroy Smart och ... vem?

leroysmart & jah thomas sleeve

Dread - If You Should Take Me

Leroy Smart & Jah Thomas - Gambling

Leroy Smart & Jah Thomas - If You Should Take Me
Leroy Smart & Jah Thomas - Gambling

Dread Hot 12", 1977 (#DH 1002)
Producerad av Leroy Smart (men egentligen är b-sidan av Yabby och jag tror a-sidan är av Bunny Lee)



För det första låt oss klargöra en sak. Reggae suger när det kommer till att ge rätt referenser. Det går inte att komma undan. Det är sällan man vet vem som gjorde vad, vart denne gjorde det och hur. Den här tolvan är kanske det mest extrema exempel jag känner till på hur felaktig information kan vara. Läs informationen på omslaget till tolvan. Vilka är artisterna? Läs nu vad det står på vinylens etiketter. Vilka är artisterna och mer specifikt vem är deejayn den här gången? Lyssna nu på låtarna ... vem är deejayn nu igen? Det är ju skrattretande hur felaktig informationen kan vra. Deejayn är nämligen helt uppenbart Jah Thomas.

A-sidans »If You Should Take Me« är en behaglig kärlekslåt med Leroy Smart över en ganska konventionell one drop-rytm. Jag kan tycka att det är Leroy lite på tomgång även om det förstår låter oerhört bra. Det är först när Jah Thomas kommer in på rytmen och chantar om sin afrikanska drottning som låten verkligen lever upp. Särdeles snyggt är det när Jah Thomas först kommer in och tvingas avbryta efter ett par raders deejayande. Trumbreak och rytmen startas om med Thomas i ännu finare form!

Titeln till b-sidans »Gambling« spelar med öppna kort. Farorna i att hänge sig åt hasardspel är aldrig att förglömma och skildras av både the Don, Mr. Smart, och hans kompanjon den unge Jah Nkrumah Thomas. Detta över rytmen till Yabby Yous »Africa«. »Me nah go a gambling table« mässar Thomas. Det är ganska lätt att glömma att innan dancehallen så var han en exceptionell rootsman-chattare. Lyssna bara på den här tolvan, hans arbete med Mystic Eyes (»Reality« och »Throw Away Your Vanity«, His Majesty 12" - kolla upp denna på min Youtube) eller deejayuppföljningen på Barringtons »Shaolin Temple«. Släpigheten med ett par väldigt militanta texter förändrar helt synen man kan tänkas ha haft på Thomas från de självproducerade album som gjorde honom till en av de mer kända chattarna.

Är förresten sjukt glad. Har gjort ett par otroliga kap när det kommer till olika discotolvor på sistone. Bland annat köpte jag ett riktigt djupt rootsmonster för otroliga $0.99!!! Kommer bli en glädje att få spela den för er på radion någon dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0