Whole heap ah styliesis!



... jag läser förresten senaste numret av Reggae Galore (den drivne Björn Owen Wilsons skötebarn) och fylls av känslor. Varierade och strikt positiva känslor.

Först och främst så är jag oerhört imponerad av hur tidningen med gigantiska kliv gått från ett stapplande förstanummer i DIY-anda till ett riktigt lyxigt och proffsigt reggaemagasin. RG #2 är nämligen exakt det jag känner att reggaeskandinavien har saknat: ett lyxigt och proffsigt reggaemagasin (värt att poängteras två gånger). Designen (gjord av Erik Westin?) är fresh och artiklarna håller genomgående väldigt hög kvalitet.

Absolut störst överraskning för mig personligen är att New Romantics ödmjuka lilla blogg (den du läser just nu, ninjan) omnämns med följande värmande ord;

»New Romantic Posse...
...är ett sound system, ett radioprogram och en sporadiskt uppdaterad blogg. Här varvas långa, välskrivna inlägg med information om radioprogrammet och rysligt nördig kuriosa.
«

Tack Björn! Jag skäms nu lite att jag inte uppdaterar oftare. »Rysligt nördig« får mig att känna mig som H.P. Lovecraft. Cthulhu fhtang! Det är med stolthet jag ser min tafatta bild av chattaren Lee Van Cliff publicerad i tidningen. Önskar bara att jag hade haft mer tid över att engagera mig och kanske till och med ha skrivit något. För det är precis ett sånt här skepp man vill segla med.Lee Van
Klas Lundströms artikel om maronerna är intressant och visar fint på tidningens bredd då även den mest reggaefrånvände kan sitta och läsa den med hela sin uppmärksamhet. Övriga artiklar som jag fann särskilt läsvärda var Erik Magnis intervju med Neil Perch, Kalle Björks intervju med den gamla fjärten Rodi G, Andreas Jakobssons artikel om reggae i Uppsala och Peter Johanssons artikel om punk och reggae i Sverige. Även den avslutande krönikan av Susanne Cermenius om avsaknaden av självgranskning och den sorgliga konformismen inom reggae bör nämnas då den är välskriven och framför allt väldigt relevant och tänkvärd. Helt i enlighet med vad man kunde förvänta sig av henne.

Det ska bli spännande att läsa RG #3 för så bra som #2 var så måste det komma fler nummer. Något annat är inte rättvist. Framför allt är det skamligt om en så välkomponerad tidning inte kan gå runt i ett land där största reggaefestivalen drar över 15000. Inshallah!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0