You got to keep on slaving in a Babylon

Efter x amount av veckor i Oslo, Norge är jag (bubblande Joakim Romantic) äntligen tillbaka i Sverige. Förvisso är det med vemod jag lämnar Oslo som är en av de huvudstäder jag håller absolut närmast hjärtat. En inspiration för sinne och själ. Nu när jag är i Sverige igen så kan jag dock fortsätta scanna lite discotolvor och singlar för att recensera på bloggen.

Sugar Minott

Sugar Minott & Captain Sinbad - Hard Time Pressure
Barnabus, Sugar & The Youth Promotion Band - Dub On The Pressure

Sufferer's Heights 12", 1979 (#SUFF 002)
Producerad av Booga Minott



Jag har fortfarande väldigt svårt att förhålla mig till faktumet att Sugar är borta. När Yabby You gick bort tidigare i år så var det en oerhörd sorg men samtidigt något jag kunde förstå. Mannen var gammal och hade varit väldigt sjuk en längre tid. Hans liv hade slitit på honom och var kantat med lidande. Man fick acceptera att han inte orkade längre. Jag kan inte acceptera samma sak när det kommer till Sugar Minott. Han verkade frisk och han hade fortfarande så mycket kvar att utföra och ta del av. Framförallt skulle han få ha sin tid att njuta av frukterna av sitt verk, som den legenden han var - dancehallens sannolikt allra viktigaste stjärna. Little John och Maddo i all ära men det är ändå Minott som är den ursprungliga dancehallsångaren. Det är därför så sorgligt att Sugar Minott relativt nyligen i sin sista intervju talar om att han har sin karriärs sista skede hade sin värsta tid. Bortglömd och ignorerad.

»Everybody got to keep on work it out.
Everydoby got to keep on slaving right now, now, now, now.
Keep on slaving inna babylon.
Hard time pressure.
You just keep on slaving inna babylon.
«

»Hard Time Pressure« släpptes 1979 i JA som singel på Minotts Youth Promotion och i UK som tolvtummare på Dave Hendleys skivetikett Sufferer's Heights. Även om katalognumret tyder på att det skulle vara det andra släppet på etiketten så kom den faktiskt innan SUFF 001 (Lacksley Castells monstruösa »What A Great Day (It Will Be)«). En initial press på 2000 exemplar sålde slut omedelbart och sammanlagt sålde tolvan kring 8000-10000 exemplar. Vad som är värt att notera (och föga känt) är att Sugar inför låten hade tagit in den unge Style Scott från, de då okända, Roots Radics att spela trummor.

Rytmen som är en av Sugars absolut vackraste kompositioner visar vad som komma skall i och med att dancehallen musikaliska estetik precis har börjat utkristalliseras i Jamaica. Rytmen är med sina livliga orgelhugg och Ranking Barnabas hårda mix inget mindre än en av reggaens stora produktioner; något som gör det oerhört underligt att den aldrig blev en mer vedertagen och använd rytm. Även om dess kropp består av en rastlös glädje som denna sfinxperioden mellan roots och rub-a-dub tenderade att påvisa så är det nyanserna av vemod som Sugar plockar upp med sitt lidarens kväde. Det bör nämligen vara en ganska tvär kontrast mellan de flygande stegen jaget slänger ner på dansen mot Sugars uppgivenhet. För det är vad det handlar om - Booga Minott genomskådar strukturen och ser att kampen är I-tinual i våra tider. Hard Time Pressure.

Captain Sinbad följer och tar steget ännu närmare dancehallen med sitt friska chattande och även om det är mer än exemplariskt - kanske till och med fantastiskt så kan jag inte hjälpa att tycka att Ranking Dread med sin sensationella »Superstar« är den enda deejayn jag behöver att följa.

Dubversionen som tillskrivs både Barnabas och Jammy's (men jag är övertygad om att det är strikt multitalangen Ranking Barnies förtjänst) är en lång (sex otroliga minuter!) och vild historia. Barnabas gör god användning av mixerbordets kanaler och markerar ofta rytmens militans genom att låta den ekoindränkta rytmgitarren spela en framträdande roll i princip bärandes rytmsektionen ihop med Scotts trummor. Sugars vokaler lyser med sin frånvaro till företräde för det intergalaktiska mixandet. Frekvenserna må inte bändas och bestraffas lika mycket som under Tubby's händer men det är klart märkbart att det är i hans studio som det mixats.

För mig är det här en av de allra bästa tolvor som har släppts.

Kommentarer
Postat av: Martin Blomqvist

Greetings Jocke!!! Välkommen tillbaks!!! Big up för ännu ett välskrivet alster!!! Håller fullständigt med. On another note: Jag var tvungen att leta upp den där Soljie LPn (Taxi) du skrev om för ett tag sen, en LP som fullständigt undkommit min radar.... Riktigt bra faktiskt!!!!

Vi synes och höres snart!! Har eventuellt lite spelningar på gång någonstans i Stockholms natten.... roots and culture stylee!!

Martin

2010-08-11 @ 19:24:15
Postat av: Romantiska Joakim

Hail up, Martin! Tack så mycket. Både för välkomnandet och berömmet. Känns bra att vara hemma i Sverige igen men jag saknar redan Oslo.



Soljies LP är riktigt bra. Rub-a-duben av Horace »It's All Right« är ju riktigt riktigt bra. Förvisso inte lika otrolig som Keith Hudsons tolkning på Pick A Dub men näst intill!



Låter grymt att du har spelningar på gång är sjukt hungrig på bra musik nämligen. Håll mig gärna uppdaterad på när, var och hur.

2010-08-12 @ 00:59:48
URL: http://newromantic.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0