Lyssnar fortfarande Yabby. Tänkte egentligen inte skriva något om Vivian Jacksons bortgång. Men jag har lyssnat näst intill uteslutande på honom senaste dagarna. Jag går från Ram-A-Dam till Beware till King Tubby's Prophesy of Dub till Chant Down Babylon till tolvor för att sedan göra en livscirkel i skivsamlingen och vandra tillbaka till fullängdarna igen.

Det är så innerligt ärlig musik. Ibland så påtagligt sökande att jag förenar mig i samma längtan jag föreställer mig att Yabby uppfylldes av. En sökan av andlig och spirituell mening ur den kontexten vi är satta i. Hans ur extrem fattigdom och min ur likgiltighetens västvärld. Två ytterligheter men likväl på samma spelbräde där vissa basala element blir våra beröringspunkter.

Jag skulle intervjua Yabby för ungefär fem år sen. Hade hans nummer till Jamaica (har det nog fortfarande någonstans i min ytterst o-organiserade samling musikrelaterade dokument). Jag ringde en gång utan svar och försökte sedan en gång till med samma resultat. Eftersom jag kände att jag kanske behövde vara bättre förberedd så dröjde jag med min tredje gång som förpassades till ett dåligt samvete över att aldrig avsluta projekt. Jag vet inte om han hade accepterat en intervju över huvud taget. Kanske inte. Han verkade ganska knepig på det sättet. Men i bästa fall kanske jag hade fått höra hans historia och på sätt erbjudits ännu en nyckel till djupare förståelse av de alster han så givmilt gav omvärlden. Kanske hade jag fått berätta för honom om vilken djup påverkan hans musik haft på mig. Kanske hade det i sin tur hade påverkat Yabby. En livets dubmix där han slungar ut sin själ till mitt jag och jag i min tur ödmjukt ger tillbaka min personliga resonans. Men jag lever inte i eventuella scenarion och kan bara uppgivet inse att det inte kom att bli fallet.

Vid tillfrågan om favoritproducent tenderar jag att svara Junjo. Efter lite tvekan säger jag att kanske det är Linval eller vem annars det är jag är vansinnigt förtjust i för tillfället. När det kommer till kritan skulle jag aldrig tveka på vem det är som fått mig att se reggaes storhet mest. Vilka album jag tycker är de mest betydelsefulla verken i musikens historia. Det är en sinnessvärtande sorg jag känner över att Yabby gått bort. All min innerligaste respekt, kärlek och sorgfyllda saknad går till I-sus dread.

Be you. Yabby, Yabby You.