Gregory Isaacs - If Your See My Mary
Roots Radics - Mary's Special
African Museum 12", 1979 (#Æ 1397 AM/P1)
Producerad av Gregory Isaacs



Gregory Isaacs har släppt så sjukt mycket att det blir svårt att ha någon sorts översikt på hans material. Jag tror att jag har ungefär tio album med honom och flertalet tolvor; fortfarande kan jag dock känna mig hopplöst okunnig på hans material. Det är uppgivet att försöka få koll på allt bra han spelade in. Lägg därtill det han producerade åt andra artister och släppte på sin etikett African Museum (nåja ... ursprungligen delades den med Errol Dunkley). Många av dessa fantastiska produktioner finns samlade på skivbolaget Heartbeat Records underbara African Museum-samling. Gregory var nämligen mer än en suktande röst, han kunde även producera med stor skicklighet.

En av mina favoritlåtar bland hans självproduktioner är just »If You See My Mary« som är ett sånt långsamt stegande dancehall-monster som jag kan känna är precis vad New Romantic Possee handlar om. Rytmen som är en originalkomposition backad av Roots Radics är skrämmande lik den som engelska Lloydie Coxsone gjorde till sin egna med den legendarisk dubplaten »If You Love Papa Coxsone«. Vaggande släggor till basgång och trumma. Gregory själv är på höjden av sin coolhet när han letar efter sin Mary och lämnar hälsningar till henne med;

»If you see my Mary, tell her to get ready. You can tell her it's Mr. Dynamite who's gonna visit her tonight.«

Det finns inget man kan säga för att toppa det där. Definitionen av att vara the cool ruler. Sen följer det en lång dub och så vänder man sida och serveras en portion ännu längre dub. En sån tolva som man bara kan vända på gång på gång och låta folket trycka sig nära sina respektive för att långsamt dansa rub-a-dub.



Gregory Isaacs - Echos
Bobby Melody - Try So Hard
African Museum 12", 1979 (#DSR 9356-A/DSR 9357-B)
Schmoducerad av Schmegory Schmissacs




Bobby Melody gick bort tidigare i år på min födelsedag. Det var ungefär en av de sämsta presenterna man kunde få. I januari förlorade vi Yabby You, sen dog Bobby Melody och för någon månad sedan Sugar Minott. Var nära på intill panikartat rädd att förlora även Gregory nu när han låg på sjukhuset under kritiska omständigheter. Att just den ursprungliga Melodyns död snabbt glömdes bort är egentligen kanske inte så överraskande då han var en relativt obskyr sångare. Men vem som helst som har haft glädjen att få utforska hans katalog vet att det var en minst lika stor röst som förlorats som vid det olyckliga i vilken annan reggae-artists bortgång. Kanske allra mest känd var Bobby Melody för sin låt »Jah Bring I Joy« (för Gibbs) alternativt rub-a-dub-klassikern »Low the Sensi Man« (för Jah Thomas). Men för mig var hans allra största låt den som Gregory producerade åt honom. Jag vågar till och med påstå att det för mig antagligen är den absolut bästa stepperslåten som släppts.

»Lest you've tried and you've tried and you've tried so hard.
said you can't get through in every little thing that you try to do.
You seh you can't get through.

You got to believe in King Selassie I!

Then you will see just what you desire.
Stop your cheating and lying, fussing and fighting.Let Jah play it cool
In everything you do just try to be true and Jah will bless you!
You've got to be true in everything you do!
and Jah Jah will bless you!«

Melodys sångröst var alltid väldigt ren och rak. Till skillnad från exempelvis Gregory så behövde han inte kvidande små suckar för att förmedla sorgen, sökandet eller smärtan han genomgick. Det fanns redan i röstens metafysiska egenskaper. En projektion av allt han ville säga utan behovet av ordets direkta innebörd.

Det är även därför man så enkelt förenas med Melody i hans sökande och när han vänder svagheten ryggen förkunnandes med stolthet att räddningen finns i den oförbehållslösa tron till negus Selassie I. Ja, då tror jag faktiskt. Just det ögonblicket ser jag med Melodys ögon.

»You've got to know where you're coming from.
You've got to know where you are.
I said you've got to know where you're going through.
You've got to know yourself before it's too late.«

Rytmsektionen, som jag bara kan anta är de legendarisk Roots Radics, spelar så tätt, drivande och meditativt att det känns som de utforskar de yttre gränserna av militans. För när väl dubben tar över så handlar det näst intill om något transcendentalt -- ett sinnesöverskridande förenande av bas och trummor. Och likväl ligger hela låten på vår minsta gemensamma nämnare; för det är verklighet som avhandlas. Åh, hur behagligt och vackert det är att få erfara.

Vandra med lätta steg, Bobby Melody. Du är saknad.

Jag har problem med min dators ljudingångar så det blir ingen rip av 12". Istället är länkarna ovan vokallåten och dubmixen separat (av vad jag tror är från en 7").