Little John - Working Woman/Lloydie Love - Rodigon v.s. Barry G
Lloydie Love - Talking About The Love of Mine/Lloydie Love - Rather Be Out On The Street
Arcade 12", 198x (#A.R. 001)
Producerad av Juicy Paul



Tror knappt det är någon annan tolva som jag har grämt mig över lika mycket som den här. Jag köpte den från eBay för kanske tre år sedan. Hade aldrig hört den tidigare men var sjukt imponerad av soundet som påminde en hel del om Little Johns inspelningar släppta på Rusty International i UK. Det vill säga det där perfekta och ytterst sällsynta mötet mellan rötter, kultur och dancehall. Jag var ensam budgivare visade sig och skivan blev min för £10! Vilken lycka! Vilken glädje! Vilken materiell tillfredställelse!

... någon vecka senare hör sig försäljaren av och säger att han inte kan skicka vidare skivan för de har haft inbrott i kontoret och min skiva är en del av den skadade inredningen. Besviken fick jag min återbetalning inom kort och sen dess har jag i det tysta letat efter tolvan som ett vilddjur. Man känner sig ganska smutsig när man hemlighåller musik då den ska spridas och glädjas över. Men den här måste jag ha. Mixen är så intensiv och hård att man nästan blir skrämd. Jag hittade den igen för några månader sen. Äntligen...

»Well this is a special request to Barry G and David Rodigan.«

Även om Little Johns version kanske är den starkaste så minns jag att den största behållningen för mig, när jag hörde den första gången, var deejayn Lloydie Love (som verkar sjunga bägge låtarna på B-sidan -- men jag undrar lite om det kan stämma?). De fåtalet sekunder som presenterades med honom över rytmen så var han minutiöst tight över trummorna. Perfektion som om varje ord anpassats med vattenfacit och hyvel. Ett hantverk men än mer en passion.

Sättet Lloydie rullar r:en när han nämnar Rodigan ger mig små vibbar av vällust! Sättet han driver på och bygger upp hela antagonismen mellan de två legendariska DJ:arna, bogeyman Barry G och ram jam Rodi, är fenomenalt. Innan man börjat bestämma sig för vem man ska hålla på så har Lloydie vandrat vidare berättandes om reggaens historia sättandes den i en kontext som de flesta skitnödiga journalister knappt uppmärksammat förrän en bit in på 90-talet.

»Seh one time gone reggae was an infant!
A one time gone reggae was an orphant!
A likkle after that reggae get pregnant.
Them take it from Jamaica carry go a foreign land.
It play pon radio station by David Rodigan.
And everybody know seh where di number one.
The radio ah di number one in a dis ya land.«

X mängder av respekt till Rodigan, DBC med Lepkie, John Peel och de andra som pushade för reggae på radion. Tolvans enda riktiga brist är avsaknaden av en dub (...och kanske hur lågt mixat B-sidan är -- även om där kan man faktiskt bara vrida upp ljudreglaget). För den här rytmen är för fet för att bortse från.

»Raadigan! Radigan! A 'im a champian!
Barry G! Barry G! A 'im ah gargan!«




Lascell Simion & Jah Larry - All Creatures Great and Small / Ganga Importer
Lascell Simion & Jah Larry - Clarendon Sound In Session
Clarendon Sound 12", 1982 (# CS 002)
Producerad av Jah Larry



En annan tolva jag snurrat mycket på sistone är fenomenala »All Creatures Great and Small« av Lascell Simion och Jah Larry. Jag har faktiskt ingen aning vem Lascell är men det hade varit roligt att veta mer. Mig veterligen är det här hans enda släpp och jag kan tänka mig att han inte var mer än en av de där otaliga sångarna som man kunde höra på danserna i UK som kanske släppte en tolva som inte sålde särskilt bra och sen vandrade vidare snabbt. Vilket är synd. Visst, mannen bär inte på en banbrytande röst men han har just precis den där andan som lyfter en sång så otroligt mycket. Rytmen som är en stenhård cut av Dub Organiser ligger precis perfekt under den avslappnade vokalistens rub-a-dub-mässande. Bara en underbar kombination mellan rytm och sångare, sångare och deejay. »Combination style running wild« som han själv väljer att säga det.

Jah Larry är ägaren av Clarendon Sound och en ganska briljant chattare bosatt i England som släppte en väldigt obskyr och bra fullängdare vid namn Star Lord. Det är även mannen på fotot som finns på etiketten -- en bjässe på ungefärliga två meter något som jag tycker återspeglas i hans röst. Han har nämligen den där tyngden och djupet även fast han väljer att chatta från struphuvudet istället för magen. Ämnet byts ganska snabbt från rastahyllningar till liver och dansen till att istället fokusera på hur ganga skördas och importeras till landet. Även om tolvan är inspelad i tidigt 80-tal så hör man på Jah Larrys stegande stil att han skolades i 70-talets universitet av rockersdeejays som Big Youth, I-Roy och vänner.

På Clarendon Sound har även det sjukt bra soloalbumet av Byron Otis släppts -- även detta producerat av Jah Larry. Kolla för guds skull upp det! Den finns tillgänglig på flera olika ställen för ungefär £10. Ett superbt pris för en superb skiva (han sjunger bland annat över denna rytmen på en av låtarna). Ett ruskigt bra rootsalbum från Englands svar på DEB.