Morwell Esquires - Give It To Me
Horace Andy - Black Cinderella
Freedom Sounds 12", 1979 (#FSD 015)
Producerad av the Morwells



Det första som slog mig när jag hörde Give It To Me för första gången var hur slående lik den är »Exodus« av Bob Marley. En molande steppers med nästan samma uppbyggnad och melodi. Textmässigt vandrar den i samma område. The Morwells som på sätt och vis kan ses som kärnan som kom att utvecklas till Roots Radics är profetiskt direkta och spartanska. Lyssna på basgångens simplicitet, flöjten som leder från bakgrunden och allra mest i fokus de otroliga trummorna. Det är så få element som lyfter varandra och däri ligger dess styrka. Vem jag endast kan anta är Style Scott visar här en ungdomlig iver med en fantastisk precision. Det är nästan för skickligt för en man i hans ålder. Strikt mot Slys huvud.

»Why don't you give it to me now?

Equal rights and justice too stands for all I say!
We rastaman know that Satan kingdom must fall.
What about the half that never been told?
Sight up yourself Jah man!

Give it. Give it. Give it to me now!«

I enlighet med rytmen så är frågorna och avslutningsvis uppmaningen lika simpel och klar. Lika rättigheter och rättvisa gäller för alla. Roots i dess allra mest kristalliserade form.




Killerman Jarrett - War Ina South Africa
Killerman Jarrett - War Ina South Africa (Vocal Dub Version) / Version
Trojan Records, 1986 (#TROR 9086)
Producerad av Tony »Godfather« Shabazz


(endast dub)

Jag är väldigt svag för Tony Shabazz (som jag misstänker kanske var muslim? Småcoolt eftersom det är så få inom reggae) produktioner. För när han berör dancehall blir det nästan alltid euforiskt och när han vänder sig till rötterna och kulturen så förmedlas det alltid med yttersta allvar. Ofta lyckas hans med att förena de två. Jämför hans Maddo-producerade album och jämför det med hans album han producerade för Winston Jarrett. Lyssna på singlarna han släppte för Larry Lawrences Ethnic Fight-etikett eller för den delen de han släppte (ibland sjungande själv i fin stil) på sina egna etiketter Shabazz och Godfather. Det är aldrig halvhjärtat.

Killerman Jarrett känner jag endast till genom de inspelningar han gjorde för just Shabazz (och här har jag självklart helt fel ... se kommentarerna nedan). Den supercoola självbetitlade låten på Godfather och framförallt rootsmonstret »War Ina South Africa«. Texten som är en av otaliga tolkningar av Haile Selassies tal, mer känt som texten till Bob Marleys episka »War« är måhända måttligt upphetsande. En fantastisk text förvisso men desvärre kommer den alltid att få dras med att ses som i första hand en tolkning av just Marleys låt. Tolvans storhet ligger för mig i trummornas ursinniga steppersrytm. Det är som att Sly (som jag aldrig hade trott var spelaren men enligt etikettinformationen måste anta att det faktiskt är) för en gångs skull avtackat sig sitt tekniskt fulländade finlir och istället i trans straffar och späker trumskinnen. Monotont. Militant. Den musikaliska speglingen av en gideon stampande. Zulu trod as I would seh!

Jag vill knappt höra vokalen när jag är ute på en dans. Ge mig dubbla doser dub. Låt en chantare komma in halvvägs in i låten och frigör samtidigt bandekot ihop med synarens interstellära budskap. War ina dance.

Det är synd att Killermans album aldrig verkade bli släppt. Det hade kunnat bli väldigt intressant.