Meditative + Channel One

partyredo

Ett kort inlägg på en provisorisk internetuppkoppling. Redan andra kvällen i Norge bjöds det på finbesök. Svenska rootsstomparna Meditative Sounds spelade en kväll ihop med Channel One från London. Session hölls vid Hausmania - en skatehall i centrala Oslo. Det var härligt att bägge sound höll sig mest till klassiska rotstycken från 70- och 80-talet. Några stora låtar som spelades var bland annat Sylford Walkers - Deuteronomy (som man inser hur fantastisk den är först efter att ha hört den genom boxar), Bob Marleys - Exodus, Burning Spear - African Cry Blood och även lite nyare men fina alster som Twinkle Brothers - Repent (Channel 1 dubspecial!). Vad som saknades var dock lite militant DEB från 70-talet.

Meditative hade med sig Lion på micken som alltid är en fröjd att höra. Sveriges mest komplette mick-man? Channel One hade en Ras Kayleb som var grym men aningen torr. Vi är ju klar bortskämda i Sverige när det kommer till reggaepublik. Även om det var ett helt OK antal närvarande så saknades ju reggaefantasterna. Ingen ital steppin, inget stompande till rhydim. Synd.

Vi stegade i alla fall hemåt kring fyra på morgonen (se nedan) då det redan hade börjat ljusna och ömheten från basgångarna sakta men säkert släppt.

utomlands

Horse a horse, class a class...

Early & Malibu

Har inte rört Early B:s alster på väldigt länge* då jag faktiskt varit ganska trött på doktorn. Av någon outgrundligt dum anledning har jag nästan lyssnat sönder honom och nu för tiden är det sällan jag drar fram vare sig album eller singel med mannen som är (var?) min favorit.

Likväl har jag fyllt mp3-spelaren med skivor som jag tycker håller en längre periods spelande och bland musiken slank det med den delade skivan mellan Early och Malibu. Man blir ju alltid lika slagen av hur galant och elegant doktorn är på att chatta. På låten »DJ Class« sätter han saker och ting i perspektiv;

»Certain deejay come like part two of I, Early B
Every thing that me make them make part two and three
Cah me learn how fe drive and dem read and write
me mek a one wheel a now some a four wheel
me ghost buster now dem a night driver
a gwan shut up me mouth an mek dem die fi hunger
«

Vad som gör det nästan roligare är att Malibu med sin härligt naivt läspande är lika braggadocious underbar när han i föregående rytm visar vilken stor artist han kunde bli. »Thriller in the Dance« ska nog ses som en avlägsen tolkning av Michael Jacksons »Thriller« (kanske bara jag som ser likheten?) - men försatt i mullrande bas och lika genialt dansant som dess föregångare. Det är sällsynt att sångare förmedlar samma sorts närvaro till en berättelse som chattare kan - men Malibu är en av de märkbara undantagen. Vibsical.

»It's after midnight. Dance nuh dun to the morning light.
The sound a boom right the deejays dem a chant pon the mic.
But when me start to sing it' is a lot of happiness and joy in the dancehall that I bring.
The posse start to scream them seh ›A mr. boy yunno yuh really born to nice up dancehall scene‹
You are one thriller! Thriller tonight! Gonna catch the girls them eyes and get them hypnotized.
«

Jag tror det är den bästa plattan med Early. Den här eller den delade med Tristan & Isolde Palmer.


*inte mina grammatikböcker heller uppenbarligen - spenderade 10 minuter på att googla följande problem: Hur fungerar det med possesiva/personliga pronomen egentligen? På engelska skriver man Early B's. På svenska ska det vara ett simpelt s som läggs till men då sista bokstav är versal (alternativt om förkortningar) så följer s:et ett kolon vill jag minnas. Eller? ... nåväl.

RSS 2.0