Igår precis innan jag skulle lägga mig så ringde Ray mig. I klassisk Ray-manér frågade han om det var the mash finger gorgon som svarade. Mitt svar dröjde för jag hörde något mer i hans röst. »Yeah, the one and only. How are you, mate?« hälsade jag och frågade tillbaka, som alltid. Det var dåliga nyheter.

Colin Moore som var en del av the Small Axe Massive (och kanske t om den andre personen bakom tidningen) nästa ända från start gick bort igår av en hjärtattack. Inte 50 fyllda men en nära vän till Ray i över 30 år. Enligt Ray en person som alltid ställde upp. När vi försökte pressa ner kostnaderna på vår deejaybok så var det Colin som mötte upp tryckeriet och leverade skivor med information. Det var han som hämtade upp böckerna och lämnade av dem hos Ray. Det var även han som styrde upp med flertalet grossister att ta in vår bok. Jag är ändlöst tacksam för hjälpen han gav oss med den här boken. Det var dock bara en bok - samma hjälp och stöd gav han Ray + Small Axe (och därmed även indirekt reggae) i över 30 år!

Även om jag endast en gång talat som kortast med Colin (av Ray kallad för the Fencebeater - jag minns faktiskt inte varför) över telefon så känns det ändå som att han var min personliga vän. Detta till stor del för att han var en färgfull karaktär som Ray alltid hade nya anekdoter om.

New Romantic Passies tankar går till Colins fru, två döttrar och hans vänner. Tack för hjälpen, Colin.

Idag fick jag hem ett litet cylindriskt paket med massvis posters inrullade i. Paketet skickades av den coole och enormt snälla Pekka Vuorinen från Finland. Medförfattare, ihop med Tero Kaski, till en av de bästa reggaeböckerna som släppts; Reggae Inna Dance Hall Style. Vad som inkluderades var åtta A3-posters gjorda av den legendariske Denzil »Sassa« Naar. Sassa var förutom den kanske mest grafiskt stilbildande reggaepersonligheten i 80-talets Jamaica även en av de personerna som hjälpte grunda och ta fram det legendariska ljudsystemet Geminis. Det finns en väldigt intressant intervju med honom i den tidigarenämnda boken.

Under våra små mailutbyten berättade Pekka även att en utökad utgåva av RIDHS ska släppas. Fler intervjuer, fler foton och färgbilder av Sassa-postersen. Det känns hur bra som helst att den kommer tillbaka!  Hatten av till finländska black star massive som fortfarande är reggaeregenterna i skandinavien ... norden!

Tänker imorgon under en tråkig håltimme bege mig till stan och köpa tuschpennor. Har länge försökt imitera Sassas stil och det är först nu jag känner att det börjar likna något så när. Det är en väldigt intressant och egen typografi han använder sig av.

Ikväll lyssnar jag på Jens lovers-show. Kan mycket väl vara min favoritsändning av de vi gjort hittills.

Jag vaknade idag av att Ray Hurford ringde på hemtelefonen. Natten till idag hade jag jobbat och det blev väl en eller två shots under arbetspasset för att fira mitt inträde i 25-års-åldern (gillar inte att dricka egentligen). Till råga på det kom jag väl hem kring fem och somnade nog inte förrän vid sex ungefär. Så när Ray ringer och ska gratta mig så svarar jag med min yrvaknaste fyra-timmars-sömn monsterröst (»Synthesizer voice I'm the synthesizer«). Minns hela samtalet lite luddigt bara men jag minns klart att jag aldrig hört Ray fnittra som han gjorde då. »Waaah?! Is that the Gorgon!? Congratulations to the Mash Finger! You sound like Pampadoo I tell you!«. Jag känner mig snarare som han låter. Grötig och helt sönder.

I vilket fall så verkar det som att även andra upptryckningen av boken närmar sig att sälja slut. Kul. Jag tänker inte ta ut några av pengarna som den kan tänkas ha genererat. Ska nog hellre be Ray att investera dem tryckandet av nya böcker. Han har bland annat fått ett manuskript till The Small Axe Reggae Album Guide to Rocksteady. Upplägget är aningen annorlunda (och mer i mitt tycke måste jag erkänna). Författaren, Chuck Foster, har istället för att endast fokusera på skivrecensioner delat in boken i två primära delar kan man säga. En som redovisar historien och går igenom genrens större namn. Vart de kom från musikmässigt och i många fall även vartåt de skulle vandra. Andra delen är en mer konventiell diskografi med recensioner. Det var ungefär så jag hade hoppats att vi skulle göra med deejayboken men som av olika anledningar aldrig blev av. Manuskriptet är för tillfället ganska kort men oerhört bra. Tror och hoppas att den kommer tas emot väldigt positivt.

Tänker mer och mer på fansinet jag tänkte försöka ta tag i snart. Jag vet att det är oerhört sekundärt att strula med namnet när självaste grundarbetet är så pass i startgroparna ... men låter inte Cool Profile lite schysstare än Flash Forward? Tänker på de underbara låtarna med Earl Cunningham, Jah Thomas, Colourman. Dessutom vill jag tycka att ett litet fotokopierat fansin är lite av definition på a cool profile.

New Romantique Passie kommer med stor säkerhet befinna sig i Oslo till sommaren. Där ska fundamentet läggas för the Romantique and fantastique likkle rub-a-dub sound. Gwaaan!



Lyssnar för tillfället på Horace Martin. Mer specifikt hans album You've Changed some är halvljummen. När den är bra är den monumental ... när den inte är bra så är det verkligen så slätstruket tråkig att man vill gråta. Fast de bra spåren överglänser utan tvekan de tråkiga till antalet. Titelspåret + dub är en digital historia som är så pass i kallet i just nu. »If You Are Regarded As A Fool«, »War«, »Watch How You Treat The Youth« och framför allt »I Came, I Saw, I Conquered« är dock utan tvekan små rootsiga dancehalljuveler. Den senare ett mästerverk vågar jag nog till och med mig på att påstå. Horace Martin har en viss förkärlek för rootsiga rytmer ... även i den digitala eran. Det var sällsynt för många sångar. Jag hade gärna hört hans album som han spelade in med Lee Perry på 70-talet. Kan inte tänka mig annat än att den skulle vara precis så bra som bara vågar hoppas. Men reggae är reggae och därmed kan man nog glömma bort att få höra den. En av flera skivor som man vet finns men med stor sannolikhet aldrig kommer få höra.

Idag fyllde Joakim 25 men jag antar att det är flickvännen (som fyllde år igår) som Jens firar med en vital lovers-session. Otroliga låtar som färdas 70-talet fram till 90-talet. Nästa gång hoppas vi på att kunna ha med Viktorious i studion. Raggatuffin' affairs.

1. Louisa Mark - Caught You In A Lie (Safari 12")
2. Matumbi - Man In Me 7" (Matumbi Music Corp 7")
3. Lorna Bennett Breakfast In Bed (Blue Mountain 7")
4. Scotty - Skank In Bed (Blue Mountain 7")
5. 15-16-17 - Girls Imagination (DEB Music 7")
6. Errol Dunkley - Peek-A-Boo (Scope 12")
7. Portia Morgan - Let Me Be Your Angel (Hawkeye 12")
8. Dee Sharp - Lets Dub It Up (Fashion 12")
9. T.T. Ross - Last Date With You (Polydor 7")
10. Peter Spence - A Love Affair (GT's Records)
11. Winston Reedy - Dim The Lights (Inner Lights 7")
12. Sugar Minott - Good Thing Going (RCA 7")

Ladda ner spelningen här;
http://www.megaupload.com/?d=OCVEZ0D7

Jag köper väldigt sällan singlar men ibland måste jag släppa mina löjliga egenheter (det är ju trots allt reggae som är 9000% 7" och resterande -8900% andra format). Det är få singlar som fått mig att öppna plånboken och betala tapp dalla$ men dessa var onekligen några få av de utvalda (njäe ... de kostade £5 styck men ändå ... jag är snål).



Jag vågar påstå att det här är en av de bästa reggaelåtarna jag har hört. Kanske till och med en av de få låtar jag skulle placera i min lilla öde-ö-låda. Första gången jag hörde låten var den ganska oansenlig. En snäll mollrytm med en småmesig sång och ett fint litet upplyftande budskap. En dussinlåt tror jag till och med att jag tyckte. Det var min vän Chris från Grekland som skickade den till mig och han insisterade på att den var stor. Jag spelade den igen en tid senare och kanske var man mer mottaglig men låten slog mig med full kraft.

»There comes a time when one wakes up not feeling good at all. Oh yes.
You feel so bad it's like you're riding for a fall. Yeah.
Though people will say your problem ain't got no solution.
No pay no attention to were Babylonians
I heard you brothers and sister who are fighting. Oh yes.
We all know we got the same destination.
So come down and rock. Rock! Rock!
Come rock with me! Rock with me!«
Lyssna

Positiv musik ger styrka. Dubben på B-sidan är simpel men inspirerat mixad. Basgången gers företräde med små stycken av vokalen som sporadiskt lyfts fram i avbyte med gitarren och orgeln som bryter av den från att någonsin fastna i det monotona.



Peter Metro var en av de där stora deejaysen som hade enormt många fans men sällan spelade in. När han väl gjorde det så visste man att det skulle vara något mer än bara rim och stil över en rytm. Jag köpte »Rock So Good« för jag ville ha rytmen till låten (som även finns med på hans platta på Bebo's). Lite överraskad vart jag när jag märkte att »Rock So Good « inte är samma som »Rock Her So Good«.

»Rock Her So Good« är en underbar, glad rub-a-dub-dänga - »Rock So Good« är ett monstruöst stycke över rytmen till Mighty Threes episka »In The Sun«! Ja, jag vet. Jag slänger namn fram och tillbaka nu utan att riktigt förklara. »In The Sun« är för mig kanske den bästa låten Mighty Threes spelat in. Rytmen är precis från den där perioden där rötter och kultur allt som oftast var svårt att särskilja från dancehall. Rytmen är med sin dystra enkelhet och den mäktiga trions hypnotiska stämmor så nära perfektion man kan komma (deejayversen av Ranking Trevor efter är inte heller så pjåkig). Vad jag nu helt plötsligt fick i mina händer var alltså en, för mig, tidigare okänd deejayversion med en av mina absoluta favoritchattare över en av mina favoritlåtars rytmer!

Mixen på »Rock So Good« är lite mer inriktad för dansen och förgylls även av tonerna från en saxofon. Samspelet mellan Dicky Ranking och Peter Metro är klart habilt om än det inte når samma höjder som exempelvis Yellowman och Fathead eller många andra duo-deejays. Det är tillagda saxen som ligger i fokus på B-sidans dub. Oftast ren och stark men ibland genom ekon. Bra om än aningen tråkig i det långa loppet.
Lyssna

Tills jag orkar ta tag i mitt PHP-projekt (som är näst intill komplett men strular på lite småfronter jag inte riktigt har suget att ta tag i) så tänkte jag att jag lika gärna kunde registrera en ny flickrsida och ladda upp lite fler bilder. Som vanligt blir det lite albumomslag med korta (eller ibland längre) kommentarer. Förhoppningsvis uppskattas sidan. Ska försöka scanna album där och singeletiketter recenserar jag på bloggen istället. Blir roligare så.

Här kan ni hitta bilderna. Lämna gärna en kommentar!
http://www.flickr.com/photos/skengbubbler

Blir 25 på söndag. Känns konstigt. Men visst ... jag måste väl närma mig mitt sista andetag jag också.

Tyvärr kommer inte stallawatt Viktorious att gästa oss på söndag. Vi hoppas ha honom i studion vid nästa tillfälle efter det här. Krämiga Kanonen Jens kommer istället ta på sig sin sensuellaste sidenskjorta och gnugga upp den smörigaste lovers för dig och dina. Ta av er Kangolmössan, grillsen och ta istället tag i er partner och kontrollera ett hörn tätt intill varandra. Rub-a-dub som gnider vecken ur kläderna.

På söndag 26/4 (15.00-16.00) kommer the automatical stylee amplifier, Viktorious, gästa New Romance Passie på the super sensation radio station, THS Radio. Förutom lite personliga favoriter på spellistan så utlovas tunga hemkok signerade sveriges kanske främsta producent. Digitala raggatuffin' vibes till roots.

Som vanligt gäller det att tune in på THS Radio 95,3mHz om du bor i Stockholm eller via http://www.thsradio.se om du bor i Kalmar.

 

 

Little John & Billy Boyo - What You Want To Be + Disc Jockey
Roots Radics & Professor - Combination
(1982, Rusty Intl.)

En av mina mest spelade tolvor senaste tiden. Köpte den för löjligt låga £3. Nästan skrattretande. Skicket var beskrivet som VG; det som nådde mig var en dammig men näst intill ospelad skiva.

Över en helt sinnesjukt tung mix av rytmen till »Every Tongue Shall Tell« visar Little John hur han kom att bli en av de mest respekterade i dancehallkretsar. Han inleder med sitt kännetecknande singjayande och efter sångversionen följer han sig själv deejayandes, ihop med Billy Boyo. Jag älskar den improviserade och bubblande stilen de har. Det känns mer genuint och nära hur jag tänker mig att det lät på en dans. Ganska nochalant ändrar Little John sin sångstil till deejaymode och börjar lätt slarvigt att rulla sina »r« precis som rootschattare i stil med Dillinger och Clint Eastwood gjorde ett par år tidigare. Billy Boyo gör en förvånansvärt blek insats jämfört med sångaren som håller låten uppe igenom samtliga sex och en halv minuter. På andra sidan bjuds vi på en överjordisk dub av Roots Radics med mixen gjord av Professor. Oerhört kreativ och spännande. En sån typisk dubversion man kommer att mäta andra dubsidor mot i framtiden.

»Tell me what you want to be. Tell me what you want to be! You want to be a disc jockey!« special request fi mi bredder Canon Me!

Little John & Billy Boyo - Tell Me What You Want To Be + Disc Jockey (ett kort och slafsigt ihopmixad smakprov)

Börjar irritera mig något så oerhört på att vi missar våra radiosändningar. En missad sändning innebär tre veckors frånvaro och det är alldeles olidlig! I vilket fall så betyder det ju inte att showen stannar. New Romantic affiliates håller igång bakom scenerna med stora projekt som alltid.



Har mer och mer funderat på att äntligen ta tag i mitt lilla fansin-projekt, Flash Forward, och släppa ett par limiterade nummer. Namn och logotyp är taget direkt från Cedric Im Brooks titan till album med samma titel. Jag har alltid varit en stor fan av tidningen Sex vars fokus var intervjuer och tycker att det skulle vara en ypperlig inriktning på ett litet fansin. Två bra intervjuer per nummer med artister som verkligen betyder något för mig. Har en opublicerad intervju med Norman Grant som skulle varit till Reggae Galore. Den har förvisso två eller tre år på nacken men tycker ändå att den var helt OK och jag skulle nog lätt kunna putsa upp den till en fin artikel över en av de ypperligaste rootsgrupperna. Har även äntligen fått kontaktinformation till Colourman med hjälp den beundransvärde Penny Reel - det resulterar förhoppningsvis i en intervju med en av mina favoritchattare. Där har man kanske sitt första nummer färdigt. Har även lite kontakt med andra fantastiska artister som jag verkligen ska försöka intervjua. Självklart ska det vara skrivet på svenska och uppkopierat i nostalgisk 80-tals-maner. Något jag tror kommer vara kul att läsa. Svensk reggaejournalistisk behövs pushas framåt hårdare. Reggae Galore är super ... men vi för plats även med en liten rub-a-dub-stallowat vid sidan om. Publicerad enligt komplicerade scheman som enklast kan beskrivas som sällan förekommande datum.

Är oerhört ringrostig när det kommer till intervjuteknik men det är något jag inte är rädd för att träna upp. Det ska bli ett nöje snarare. Imorgon beger jag mig till Kjell & Co och införskaffar en telefoninspelningsmojäng för 150 kr. Måste även rekommendera folk att använda sig av Jajah.com som är oerhört billigt för telefoni utanför Sverige.

Snackade med King Culture tidigare. Skivan är på gång och med hans smärre (är för tillfället inte riktigt på det klara till vilken utsträckning?) förändringar så verkar det som att den ska bli volym ett (1!) av två. Jag ska även som ett kul litet sidoprojekt få göra omslaget till två andra skivor han kommer släppa. En samlingsskiva med den otroliga chattaren Stamma Ranks (-79 och framåt) och en delad samlingsskiva med Trevor Sinclair och den otrolige men gravt obskyre Roots Wanda (unik röst på en stor artist). King Culture come rule yah!

I övrigt har jag även telefonerat med good ol' Ray - min London-itiska vän. Han var helt lyrisk över Mark Irations historieberättande i den eminenta Musically Mad DVD:n. Maximum respect out fi di Musically Mad passie! Ray och jag ska försöka publicera Rhythm Wise-böckerna online. Muzik Tree och Small Axe verkar ha kommit in i en sjunde andning i och med släppet av senaste boken. Rhythm Wise-sidan är ett kul litet mini-projekt + att det är nog inte så svårt att programmera för mig med mina halvknaggliga kunskaper i PHP/SQL. Jag har dock endast RW  #2 och #3 - sitter någon inne på #1 så får gärna personen kontakta mig så vi kanske kan deala en kopia eller dylikt. Det skulle vara väldigt uppskattat.

Förutom det så gör Ray framsteg med producentboken som blir nästa del i The Small Axe Reggae Album Guide.  Recensioner av samlingsskivor med fokus på producenter, produktionshus eller studios. Har sett innehållslistan och en del rara godbitar är inkluderade. Tror den kan bli mycket bra. Även en dub-del diskuteras och eventuellt en yard-tape-bok.



Lyssnar just nu på Stranger Coles album Foward In the Land of Sunshine. Ett kanadensiskt rotmästerverk. »I'm Living« är antagligen den reggaelåten som träffar mig djupast i hjärtat.

Ska nu plugga lite och sedan fundera om vi kan ordna någon kul gäst till nästa radiosändning. Några förslag?

Vi kommer inte sända någon radio på Söndag eftersom studion är stängd. Nästa sändning ska vi dock försöka skaka ihop något speciellt för er.

Med anledning av Firehouses beundransvärda tredje del i Mastermind Computer Style-serien har jag lyssnat en hel del på Peter Cultures skiva Pressure Man ikväll. Titelspåret är ett av spåren som inkluderats i den mixen. Ett riktigt litet mästerverk där Peters singjayande flyter eteriskt över den jordnära digitala produktionen.

 Peter Culture - Pressure Man (snippet snattad av Reggae Music Store där man även kan köpa låten som mp3)



Kände dock att efter ett mastigt pass av knorriga handklappningar, rumlande basgångar och precisa trummaskiner behovet efter det jag älskar mest. Tidig dancehall. Ibland seriöst, ibland vemodigt. Andra gånger glatt och dansant. I det här fallet galet puerilt. Skivan som lyssnas är Yellowmans, Fatheads och till en mindre del Peter Metros underbara album släppt på Absissa 1982. Åtta låtar kort kanske skivan är i det kortaste laget men då den är fylld till bredden med det som gjorde den här tidsperioden så brutalt fantastisk är den likväl en grundpelare i vilken seriös rub-a-dub-samling som helst.

Yellowman innehar en konstig position i reggaens historia för det vore löjeväckande att kalla honom för underskattad eller bortglömd. Likväl är det precis vad han är. 2009 kollar ingen efter deejaykungen. Hans rytmer är för glada, han är för slack, han är för känd. Anledningarna är många men faller när man synar dem. Det finns en anledning till varför han under ett par klassiska år i tidiga 80-talet var absolut störst. Yellowman hade stil för dagar, texter för eoner.

»Yes! Yes! Dis a one it a deh best.
Deh best ina deh east an deh best ina di west
Di best ina any musical contest
We go ina deh pooping contest«

Frågan som ställs kommer sedan att verka som temat för resten av låten.

»Which one fart the best?
We go ina deh pooping contest«

Vidare presenteras de deltagande med vad som idag inte kan anses vara så politiskt korrekta tilltalsnamnen.

»Chiney man enter
Coolie man enter
White man enter
Black man enter
Fathead & Yellow dem ah enter«

När deltagarna presenterats frågar Yellow dem vad som ska inmundigas inför tävlingen.

»- Seh Chineyman! What are you eeating?
- I would like some roast dog and chop suey«

Därefter averkas de andra deltagarna stereotypa matval och snart får vi bevittna tävlingsbidragen.

Kinesen ljuder: »Ah fong she wong shi peng«
Indianen »Hiya hiya hiya pssssh«
Den vite mannen bröstar upp sig och utbrister med ett »Stiiiiiissshhhh«
När den svarte mannen fiser hör man inget ljud men på KL. 5-nyheterna redovisas dess effekter ända borta i Afrika.

Vi kan ju ana vilka som kommer bli vinnarna. Självklart de två chattarna som stolt delar med sig av den episka tävlingen. Först Fathead som låter som en saxofon. En inspirerad liten trudelutt sjungs in för att visa hur det låter ... därefter följer kungen och han låter som en trumpet som spelar temat till Johnny Osbournes »Can't Buy Love« från hans legendariska Studio One-LP (!).

I det här fallet kanske man ska vara lite sparsam med superlativen över Yellow för Pooping Temper Contest (ett ämne som först behandlades av Lord Sassafrost) är verkligen inget mer än ett pilemariskt litet nummer som stinker av pueril studioglädje. Det är sånt här jag tänker mig Jamaicaner av den tiden satt och skrattade åt när de vitsade. En bondig och simpel komik som jag skamligt nog måste erkänna att jag bakom samtliga fasader av intellekt finner hysteriskt kul.

Värt att notera är även att skivan som första album pryds av Peter Metros namn på omslaget. Den charmante deejayn med sin oefterhärmliga singjaystil gör här bland annat en tidig version av Metric System (här kallad Metric Connection) där han redovisar hur det metriska systemet är uppbyggt för Jamaicanerna som då övergick från fot och tum till meter och decimeter. Jag älskar verkligen alla dessa chattare och deras sinnlighet för de mundäna ämnenas lyrik.

Alltid lika fantastiska Andrew och Jayman har gjort en liten special tillägnad boken som jag skrev ihop med Ray. Två långa mixar med låtar från album som recenserad i boken. Studsa in och lyssna och när ni väl är där se till att studera alla danser de har upplagda. WCTD är utan tvekan den bästa reggaebloggen som finns på nätet.

Länk till inlägget;
http://whocorkthedance.blogspot.com/2009/04/deejays-book-out-now.html

Ursäkta dröjesmålet från att ha sänt till att lägga upp inspelningen men nu har vi äntligen fått musiken. Än en gång var det en fair share klassiker, några obskyra och genuin glädje genom radioetern. Let's cut to the chase;

1. Gregory Isaacs - Cool Down The Pace 10" (African Museum)
2. Carlton Livingston - If The Girl Was Mine LP (Trodding Through the Jungle, Sonic Sounds)
3. Nitty Gritty - Problem LP (Nitty Gritty meets Tenor Saw, Black Roots)
4. Triston Palma - Bad Boys LP (Haul & Pull Up Selecta, Trojan)
5. Triston Palma - Bad Boys Version LP (Haul & Pull Up Selecta, Trojan)
6. Earl Cunningham - Jailhouse 12" (Art & Craft)
7. Little John & Billy Boyo - Janet Sinclair LP (BB Greatest Hits, Jah Guidance/VP?)
8. Frankie Paul - Foreign Mind 12" (Greensleeves)
9. Junior Reid - Original Foreign Mind 12" (Blank)
10. Triston Palma - Trash & Ready 12" (Blue Trac)
11. Johnny Osbourne - Rewind 12" (Greensleeves)
12. Ranking Dread - Fattie Boom Boom 12" (Greensleeves)
13. Super Cat - Boops LP (Boops!, Skengdon)

Ladda ner spelningen här;
http://www.megaupload.com/?d=P9K64TJQ

Boken sålde slut på mindre än ett dygn! Vi ska nu höra av oss till tryckeriet och trycka upp 100 exemplar till för att kunna möta efterfrågan. Väldigt kul och inte utan att man känner sig lite stolt.



Lyssnar för tillfällen på Jah Thomas med skivan Dance Hall Connection. Rytmerna är fantastiska. Förutom att grundvalar till dancehallen som Answer, Entertainment, Boxing och Full Up närvarar med sina legendariska basgångar och pianoklink så serveras vi även mollmästerverk som »Cool Profile«.

»Natty step it ina cool profile. Tell em natty gwan as a discipline child. Some man born wicked an' wild. We a goh rock to the rub-a-dub style. Seh deh natty rock it to the rub-a-dub style. Seh deh natty rock it to the drum and bass style. Seh deh natty rock it to the horseman style. Seh deh natty rock it to the version style. Seh deh natty rock it to the roots man style.«

Lyssna på ett klipp här.

Det kännetecknande släpiga bubblandet sker över Earl Cunninghams gravt bortglömda discotolva med samma titel, »Cool Profile« (släppt på Rusty Intl.). Skivan släpptes på Silver Camel 1982 och även om den är väldigt sällsynt nu för ti'n så kan man ändå glädjas åt att den finns tillgänglig på återpress. Lite fulare omslag men ganska bra press på ... Culture Press har jag för mig.

Nu ska jag till posten och hämta ut lite skivor och sedan ska jag step it ina cool profile.