Keith Douglas - Come Over
Keith Douglas - Here I Am
Natty Congo 12", 1985 (#NCDM024)
Producerad av Trevor Bow från Sons of Jah

Även om jag älskar rastaestetiken inom reggae. Infogningen av djup religiös övertygelse i en dancehallcentrerad miljö (som JA faktiskt var långt innan rasta fick sitt kulturella genombrott bland folket) så är det av otaliga skäl mer något esoteriskt för de som är frälsta. I ens jakt på spiritualitet så kanske jag har berört aspekter av rasta men aldrig varit i närheten av att ens tillskriva mig den. Likväl är en stor del av glädjen, för mig, med den spirituella rootsen de meditativa rytmerna. Det är därför jag alltid känt mig lite närmare de låtar som rör sig över mollrytmer men skildrar kärlek. Låtar så som Ijahmans »Closer To You« eller Carlton & the Shoes »Forever & Always«. Låtar som berör sufismens bild av andlighet.

Det tog mig ett tag att förstå vad Keith Douglas sjöng om. Hans metodiska mässande i öppningen fick mig snarare att visualisera uppmanden Israel bongo nyah ska stega över floden Jordan.

»Come on over.
You must come over.
You must come over.
You must come over.
Come over.«

Det var först vid kanske andra eller tredje genomlyssningen jag först förstod. Rytmen gav Keiths ord en annan mening. Det var första gången jag fäste min totala uppmärksamhet vid hans »Come over if you want to discover what makes a lover like me so satisfying«. Det förvånar mig förvisso inte eftersom Keith Douglas främst i undantag var rootsman och i fokus stod nästan alltid kärleken för honom (i det här fallet ren kåthet). Likväl vägrar rytmen släppa rötterna. Mellan de två ytterligheterna, rasta och lust, skapas det gäckande motsägelsefulla i »Come Over«. Tillsammans med »Teacher Never Taught Me« (producerad av Pablo Gad på His Majesty 12") och »Frontline« (ZIP Records 12") nyanseras bilden av Keith Douglas som en vacker men mjuk röst endast lämpad för lovers rock.

Sound system-style på etern. Tung meditativ roots och rub-a-dub. Den där Joe White går inte av för hackor. Ethiopian Iration Blood Relatives & Idren är egentligen Jr. Dan och Augustus Pablo. Om tre veckor spelar vi med Earth Vibration och då blir det högre höjders rootsman vibes. Artical chants.

Hail up the dread who jus a lick of bwai head with style. That man is ranking with no apology to anyone.

1. Ethiopian Iration Blood Relatives & Idren - This Foundation (Greensleeves Dub Masters 12")
2. Joe White - Pack Up Your Troubles (Splendour Heights 12")
3. Stallion - Stallion (Sunsplash Records 12")
4. Vivian Jones - What You Gonna Do? (Virgo Stomach 7")
5. Carlton Jackson - Funny No Money (Ital International Records 12")
6. Barrington Levy - One Foot Jo-Jo (Jah Life 12")
7. Congo - Jah Is The Sweetest (Rasta Movement 12")
8. Ricky Tuffy - Fish Hunter (Lone Star Disco 12")
9. Junior Delgado - Play Days (Gan Jam 12")

West Molites - I See A Sign
West Molites - Version
Big Dread 7", 197x (#RD3130)
Producerad av R. Davis och L. Rickett



Det blir mig än klarare att jag fördelar min kärlek till reggae på lika delar dancehall som roots. Jag har länge sett mig själv som en i första handen dancehall-fan och i andra hand rootskille. Jens har med sin klarsynthet refererat till mig som roots-Jocke ett längre tag. Jag är inte helt redo att bekänna mig till det än. Men samtidigt lystrar jag till det som Sammy Dread sjunger på sin »Sammy Dread Style« (Ital International 10"): »Jah control I in a dancehall style«. Det ironiska i det  hela är att ju djupare jag går ner i kulturella ljud desto mer kräsen blir jag. Jag klarar inte av den tröttsamma repetativa mollen med tradiga texter som slungas ut om och om igen. Det är snarare i de melodiska rötterna jag finner min styrka.

West Molites är monotont meditativt. Basgången är underaccentuerat elegant. Den rör sig om och om igen i sina tidigarelagda fotsteg. Likväl är den inte utstuderad moll. Det är en hymn. Rytmgitarren hugger. Trummorna är uppfyllda av samma ande. De är en hymn.

»This is a land of unity.
Just stop the fight and you will see
that you have love peace and harmony.

I see a sign and it's the rainbow.
The rainbow.
I see a sign and it's the rainbow.
The rainbow.

The lion, the lion, the lion
was crowned the King.
Crowned in peace love and harmony«

Det är det återhållna i sången och rytmen som ger låten sin värdighet. Behovet av att skrika ut sin övertygelse finns inte. Istället delar sångaren med sig av sin personliga övertygelse i en djupt esoterisk hymn. Om hur lejonet blev krönt Negus. Omgärdad av fred, kärlek och harmoni.

Dubsidan som följer är avskalat trummor och bas, tyngd av delaydränkta vokaler. Congo natty dreadstil som statuerad av King Tubby.

Det tog mig ett tag innan jag insåg vilka West Molites var. Namnet på sångaren, L. Rickett, lät bekant men jag kunde inte placera det. När jag ett tag senare läste en intervju med en av de legendariska gamla rootsgrupperna såg jag namnet igen. Lloyd Ricketts var en av sångarna i the Itals. Kunde det vara Lloyd Ricketts? Jag skulle spela singeln än en gång för att jämföra rösten då jag såg namnet på den andre som producerat låten; R. Davis. West Molites är uppenbarligen the Itals med Ronnie Davis som körar och Lloyd Ricketts i fokus.

Det är deprimerande att »All Time Low« med Hunnigale endast finns släppt för nedladdning. En av förra årets absolut bästa låtar som jag hörde först i år (ännu en av Jens klanderfria låtval). Därefter följde Sugar Minott med en av de finare kompositionerna jag hört. Väldigt oreggae i sitt arrangemangs komplexitet men samtidigt definitionen av lovers rock. Sugar byttes av Portia Morgans vemodiga »Infatuation«. 

Därefter. Följde. Roots.

01. Peter Hunnigale - All Time Low (PMI Jet Star WAV)
02. Sugar Minott - Never Can Say Good Bye (Carousel 12")
03. Portia Morgan - Infatuation (Afrik 12")
04. Mr. Sparling - Mr. Sparling (Roots Rockers 12")
05. Sammy Dread - Sammy Dread Style (Ital International 10")
06. Keith Douglas - Come On Over (Natty Congo 12")
07. Delroy Webster - Book Of Love (Clarendon 12")
08. Eric Bubbles - Rebel Lion Dub + vokal (Descendance 7")
09. I-Roy - Fire In A Wire (Virgin 12")
10. Sly Dunbar - Dirty Harry (Virgin 12")
11. Roland Wellington - When Jah Come (Carib Gems 12")

Ladda ner showen här:
http://www.mediafire.com/?4j9drqzj1q396oo

MISSA INTE spelningen på lördag. Har fått hem ett par helt otroliga skivor senaste tiden som jag tänker fling out på lördag. Det kommer bli stil. Missa inte heller att lokalen är bytt på grund av polisen punktmarkerat föregående ställe och stängt ner alla arrangemang som varit där.



Läs mer på Facebook!
http://www.facebook.com/events/364961570181809/