Nuh trouble Ranking Dread 'cah Jah will lick off yuh head!
För att komma i stämning har jag senaste tiden lyssnat en hel del på ett fantastiskt sound tape med två av Englands mäktigaste sounds - Coxsone vs. Moa Ambassa (Wandsworth, 1979). Ett av få tapes jag hört Ranking Dready köra på - åh, hur vackert och fröjdfullt det är! Han passar micken ett par gånger med några lokala chattare som är grymt duktiga men behållningen ligger helt och hållet hos det habila bubblandet RD skjuter av. Kassetten inleds av en session med Gregory Isaacs »Mr. Brown« och Ras Midas enorma »Good Old Days« (en av Lloydie Coxsones hårdaste släpp), därefter följer Mike Brooks socialrealistiska stepper »Rum Drinker« (kolla även upp next cuten av Roman Stewart, »Herbalist«, som var en stor låt för Fatmans sound). Det är över den sistnämnda som Ranking Dread först kommer in anpassandes bland annat Tapper Zukies legendariska frasering från »Oh Lord« över rytmen men samtidigt otvivelaktigt rotad i sina egna starka singjay style.
Dance have fe cork! The ital sell off! The goat a nyam up! The liquor drink up! The herb a smoke up! My idrin them a laugh! Go deh Coxsone! Go deh! Dub it rasta! Dub it!
Därefter följer han på de besinningslöst hårda dubbarna till rytmer så som Well Pleased & Satisfieds tematiska »Open The Gates Bobby Bowa« (Open the Gates Babylonians. Zion heights we want to go!) och Gregory Isaacs kanske största låt - »Universal Tribulation« (måste vara Coxsones dubplate då mig veterligen ingen dub av den här cirkulerar ute på vinyl).
Kassetten är en fantastisk uppvisning på vilket sound som föll i favör för de engelska ljudsystemen.
Fotot ovan är taget hemma hos Penny Reel i London. Till vänster skådas min skjortbeklädda arm som håller upp tidningen och till vänster anas Jah Pockets näsa. Reel själv, står till höger om mig pilemariskt berättande både en och två anekdoter om denne karaktär som levde större än livet. Tidningen är Evening Standard och artikeln publicerades den åttonde november, 1988.
Missa inte att ratta in radion på söndag!
Det är som det är. Det levande livet måste prioriteras före bloggandet. Men det är alltid lika bubblande roligt att läsa det som väl skrivs.
Nu blev jag dessutom åter sugen på att höra Universal Tribulation. Hade helt glömt hur magiskt storslagen den är.
Tack för påminnelsen.
Ranking Dread är min favorit dee jay alla kategorier..... Synd att han var en sådan shady snubbe..... Han är en av de få Dee Jays som håller en hel LP och samtliga av hans alster är värda att lyssna på. Ruff an tuff all the way!!! Det där soundtapet med Coxsone visar verkligen vilken star performer han är/var.....
Big up till dig för intressant läsning!
Martin Blomqvist aka Skyjuice
Tack Lars! Visst är den? Gregory har gjort otroligt många fantastiska låtar men det är för mig ofattbart hur de kunde tycka att den inte var bra nog att släppa som singel. Megamagisk och superstorslagen om man ska försöka sig på sliskiga allegorier.
Tack Martin! Kul att höra att man inte är ensam om att tycka så. Älskar verkligen hans två första skivor men det är hans tredje album som för mig är den största. Den är en av ytterst få perfekta deejayskivor som släppts. Åtta låtar lång där varenda lilla spår är en fantastiskt.
Finfint, tack för trevlig läsning och ja, kan bara instämma i Gregory!
Tummen upp!
Tack för de goda orden, Johan!
Är också ett stort Ranking Dread-fan. Finns det nån chans att få en kopia på det där tejpet?
Jag kan fortfarande inte smälta att ni bara hänger hemma hos Penny Reel bara sådär..
