För någon dag sen fick jag mailat till mig ett av de mer slutgiltiga utkasten av nyutgåvan av Reggae Inna Dancehall Style. Pekka Vuorinen som är en av originalförfattarna ihop med den bortgångne (och fantastiska) Tero Kaski har gjort ett otroligt jobb med att uppdatera och framförallt uttöka denna klassiska bok. Jag har alltid haft en plats i mitt hjärta reserverad för boken så det glädjer mig enormt att se den komma ut igen och det med sån värdighet.

Jag skrev för ett par år sen en liten lista med recensioner av reggaelitteratur jag hade läst och hade i bokhyllan (jag borde egentligen uttöka den listan ... kanske skriva recensionerna löpande på bloggen?) och skrev då såhär om Reggae Inna Dancehall Style (och ja ... recensionen är superlökig hahaha);

Reggae Inna Dance Hall Style
Pekka Vuorinen, Tero Kaski (Black Star, 1984)
Något av det bästa som skrivits om 80-talets dancehall. Pekka och Tero, två finska män som tidigare gav ut reggaefanzinet »Cool Runnings«, reste till Jamaica hösten 1983 för att intervjua männen bakom the Volcano Posse. Resultatet blev det mest levande dokumentet av denna numera svunna tid av jamaicansk musikhistoria. Intervjuer med i princip alla namn som »Junjo« associerade sig med den här tiden. Boken är ur tryck sedan länge men väl värd de extra slantarna och arbetet som kan tänkas spenderas för att hitta den då den i allra högsta grad borde vara obligatoriskt läsande i »University of Reggae Elevation for the Nation«!

Nyutgåvan kommer innehålla fler intervjuer som gjordes i samma veva hösten 1983. Även otaliga foton i färg, Sassa-posters och massvis med annat smaskens är inkluderat. Från att bara ha täckt Volcano är den nu ett tvärsnitt av Jamaicanska dancehallen under 1983 - och vilken fantastisk inblick det är! Av det nya materialet är jag specifikt imponerad av intervjuen med Jackie Mittoo som är väldigt insiktsgivande och därtill en av bokens längre intervjuer.

Designen är modern och väl bearbetat. Personligen gillade jag förstautgåvans simpla stil och rakhet. Jag har svårt för när man överbearbetar som den designmässigt ganska katastrofala nyutgåvan av Beth Lessers King Jammy's. Här har man varit kreativ med fotona men även haft den goda smaken att låta de flesta fotona tala för sig själva utan nya designelement inarbetat i kompositionerna.

Med tillåtelse av Pekka tänkte jag ge visa ett par av bokens uppslag.