Little John - Working Woman/Lloydie Love - Rodigon v.s. Barry G
Lloydie Love - Talking About The Love of Mine/Lloydie Love - Rather Be Out On The Street
Arcade 12", 198x (#A.R. 001)
Producerad av Juicy Paul



Tror knappt det är någon annan tolva som jag har grämt mig över lika mycket som den här. Jag köpte den från eBay för kanske tre år sedan. Hade aldrig hört den tidigare men var sjukt imponerad av soundet som påminde en hel del om Little Johns inspelningar släppta på Rusty International i UK. Det vill säga det där perfekta och ytterst sällsynta mötet mellan rötter, kultur och dancehall. Jag var ensam budgivare visade sig och skivan blev min för £10! Vilken lycka! Vilken glädje! Vilken materiell tillfredställelse!

... någon vecka senare hör sig försäljaren av och säger att han inte kan skicka vidare skivan för de har haft inbrott i kontoret och min skiva är en del av den skadade inredningen. Besviken fick jag min återbetalning inom kort och sen dess har jag i det tysta letat efter tolvan som ett vilddjur. Man känner sig ganska smutsig när man hemlighåller musik då den ska spridas och glädjas över. Men den här måste jag ha. Mixen är så intensiv och hård att man nästan blir skrämd. Jag hittade den igen för några månader sen. Äntligen...

»Well this is a special request to Barry G and David Rodigan.«

Även om Little Johns version kanske är den starkaste så minns jag att den största behållningen för mig, när jag hörde den första gången, var deejayn Lloydie Love (som verkar sjunga bägge låtarna på B-sidan -- men jag undrar lite om det kan stämma?). De fåtalet sekunder som presenterades med honom över rytmen så var han minutiöst tight över trummorna. Perfektion som om varje ord anpassats med vattenfacit och hyvel. Ett hantverk men än mer en passion.

Sättet Lloydie rullar r:en när han nämnar Rodigan ger mig små vibbar av vällust! Sättet han driver på och bygger upp hela antagonismen mellan de två legendariska DJ:arna, bogeyman Barry G och ram jam Rodi, är fenomenalt. Innan man börjat bestämma sig för vem man ska hålla på så har Lloydie vandrat vidare berättandes om reggaens historia sättandes den i en kontext som de flesta skitnödiga journalister knappt uppmärksammat förrän en bit in på 90-talet.

»Seh one time gone reggae was an infant!
A one time gone reggae was an orphant!
A likkle after that reggae get pregnant.
Them take it from Jamaica carry go a foreign land.
It play pon radio station by David Rodigan.
And everybody know seh where di number one.
The radio ah di number one in a dis ya land.«

X mängder av respekt till Rodigan, DBC med Lepkie, John Peel och de andra som pushade för reggae på radion. Tolvans enda riktiga brist är avsaknaden av en dub (...och kanske hur lågt mixat B-sidan är -- även om där kan man faktiskt bara vrida upp ljudreglaget). För den här rytmen är för fet för att bortse från.

»Raadigan! Radigan! A 'im a champian!
Barry G! Barry G! A 'im ah gargan!«




Lascell Simion & Jah Larry - All Creatures Great and Small / Ganga Importer
Lascell Simion & Jah Larry - Clarendon Sound In Session
Clarendon Sound 12", 1982 (# CS 002)
Producerad av Jah Larry



En annan tolva jag snurrat mycket på sistone är fenomenala »All Creatures Great and Small« av Lascell Simion och Jah Larry. Jag har faktiskt ingen aning vem Lascell är men det hade varit roligt att veta mer. Mig veterligen är det här hans enda släpp och jag kan tänka mig att han inte var mer än en av de där otaliga sångarna som man kunde höra på danserna i UK som kanske släppte en tolva som inte sålde särskilt bra och sen vandrade vidare snabbt. Vilket är synd. Visst, mannen bär inte på en banbrytande röst men han har just precis den där andan som lyfter en sång så otroligt mycket. Rytmen som är en stenhård cut av Dub Organiser ligger precis perfekt under den avslappnade vokalistens rub-a-dub-mässande. Bara en underbar kombination mellan rytm och sångare, sångare och deejay. »Combination style running wild« som han själv väljer att säga det.

Jah Larry är ägaren av Clarendon Sound och en ganska briljant chattare bosatt i England som släppte en väldigt obskyr och bra fullängdare vid namn Star Lord. Det är även mannen på fotot som finns på etiketten -- en bjässe på ungefärliga två meter något som jag tycker återspeglas i hans röst. Han har nämligen den där tyngden och djupet även fast han väljer att chatta från struphuvudet istället för magen. Ämnet byts ganska snabbt från rastahyllningar till liver och dansen till att istället fokusera på hur ganga skördas och importeras till landet. Även om tolvan är inspelad i tidigt 80-tal så hör man på Jah Larrys stegande stil att han skolades i 70-talets universitet av rockersdeejays som Big Youth, I-Roy och vänner.

På Clarendon Sound har även det sjukt bra soloalbumet av Byron Otis släppts -- även detta producerat av Jah Larry. Kolla för guds skull upp det! Den finns tillgänglig på flera olika ställen för ungefär £10. Ett superbt pris för en superb skiva (han sjunger bland annat över denna rytmen på en av låtarna). Ett ruskigt bra rootsalbum från Englands svar på DEB.

Slam bam! Fashion! Life style! Barrington! Jah man, Jah man, Jah man!

Vi mixtrade och lekte med mick + echo i studion. Det är något vi kommer köra mer på men med bättre quality control på ljud och dylikt. Endast skivor köpta från senaste skivmässan i Solna. Big bout yah!

1. Cedric Im Brooks - Major Walks (Studio One LP)
2. Gregory Isaacs & U Brown - The Border (Heartbeat LP)
3. Barrington Levy - You Are the Chosen One (GG's LP)
4. Earth & Stone - Give Me (Heartbeat LP)
5. Heptones - Road of Life (Mango LP)
6. Jack Ruby & Black Disciples - Free Rhodesia (Heartbeat LP)
7. Ini Kamoze - Mer-Tel-Ler (Mogho Naba 12")
8. Intense - You Are The One (Ariwa LP)
9. Trevor Hartley - Skip Away (Discotex LP)
10. Roots Radics - Poor & Clean Dub Wise (African Museum 12")
11. Sugar Minott - Never Gonna Give Jah Up (Trojan LP)
12. Frankie Paul & Papa San - Buck Wild (Black Scorpio 12")
13. Smiley Culture - Entertainer, Entertainer (Top Notch LP)
14. Anthony Red Rose - Tempo + Tempo Dub (Firehouse 12")

Ladda ner här;
http://www.megaupload.com/?d=MZVFL1ME

Garabedian spelade detta:

1. Joseph - Hill - Capture rasta (Music Track)
2. Earl Anthony - Sensi man rock ( Look to Africa)
3. Cool Ruler - Disrespectful woman (Now Generation)
4. Echo Minott - No jolly bus (Witty)
5. Leroy Brown - Help us oh Jah (Hard worker)
6. Jr. Reid - Woman change your ways (Live & Learn)
7. Little John - Youth of today (Skengdon)
8. Little John - Stylee (56 Hope road)
9. Tony Tuff - Inside out (Tesfa)
10. Tommy Trouble - Enquirer
11. Ken Boothe - Let me know (Redman)
12. Conroy Smith - Sugar me (Jammys)
13. King Everall - Must have fe free (Jammys)
14. El Fatta - Ina the dancehall (Jahtari)
15. Jahmiga - Porque te dub (version)
16. Michael Palmer - She no ready (Jammys)
17. Tony Tuff - Come again (Park Heights)
18. Cultural Roots - True love (Greensleeves)
19. Robot Man - Talking robot (Tash)
20. Michael Dawkins - Mento (Students first)

Och här tankar du ner:
http://www.megaupload.com/?d=I6DPDK9F

/August Irie

Wayne Jarrett & Silver Fox - Greedy Girl
Wayne Jarrett & Silver Fox - Version
Warlord 12", 1982 (#WLD 01)
Producerad av Jah Life



Junjo arbetade så tätt ihop med Jah Life i början av sin karriär att det ofta är svårt att veta exakt vad han  producerade av den där fantastiska dancehallen som kom att revolutionera hela reggaescenen. Lyssnar man nämligen på Jah Lifes produktioner så märker man att hans stil är väldigt nära Junjos (eller är det vice versa?). Antagligen får man aningen kallsinnigt tillskriva bägges sound under den här perioden till arrangemangen från Flabba eller de andra i Roots Radics då de med stor sannolikhet gjorde hästarbetet. Första gången jag hörde den här tolvan sa jag självsäkert till mig själv att »en Junjo-produktion kan man aldrig missta sig på!« tills jag letade upp låten och fick se att det var Hyman »Jah Life« Wright. Självklart.

Wayne Jarrett var som vokalist väldigt mångsidig och framförallt skicklig då han kunde vandra bland otaliga stilar och fortfarade hålla sig inom sin fjäderlätta vokalniche. Han kunde låta bättre som Horace Andy än Horace själv (jämför deras Wackies-album!) och han plocka fram sin personliga stil från inombords. Jarrett kunde uppenbarligen även chatta i paritet med vilken deejay som helst (checka även här Wackies med otroliga låten »Praise Jah Jah«). På »Greedy Girl« är det Wayne Jarretts egna stil vi får höra och det är fantastiskt. Han avhandlar besvikelsen över att ge med öppet hjärta till sin tjej som glupskt tar utan att ge tillbaka. »I buy gold chains. I buy you diamond rings. I give you everything. You greedy greedy woman. Greedy girl!«. Roots Radics spelar avslappnat och med tyngd. Fokus ligger självklart på trummorna och basen. Ibland visslar en liten orgelslinga förbi eller så fastnar ett trumslag i tidsrymden och dör ut som ett eko. Exemplarisk rub-a-dub.

Silver Fox är kanske mest känd som deejayn på den massiva låten »Saturday Night Jamboree« som han även den delade med herr Jarrett och även den var producerad av Jah Life. Det är en grymt skicklig deejay som inte fick nära så mycket uppmärksamhet som han faktiskt förtjänade. Det enda albumet jag känner till av honom är en kassett han släppte ihop med grundbrytande rapparen Brother D. De bägge kör politiskt laddade texter över reggaerytmer. Där Brother D låter obekväm är Silverfox en naturkraft. Han har kraften att äga en rytm och bryta av den från alla trådar som binder den till någon annan artist. När han börjar deejaya har jag glömt att Wayne Jarrett ens fanns på samma sida av 12". Det finns dock ett problem.

»Days gone by was days of creation.
Time of now is the time of revelation!
But there's one question I man really would like to ask. Oh lord!

Cah me seh who were Adam and Eve?
Cah me seh who were Adam and Eve?

Cah me seh Eve pick deh fruit, me seh Adam eat the fruit!
Eve pick deh fruit me seh Adam eat the fruit!
Me seh Eve ah deceiver!
Jah mek me tell yuh 'bout Solomon and Sheba!
Deh other time 'bout Samson and Delilah.«

Jag har svårt för misogyni i musik och reggae med sina djupt bibliska referenser bär därmed ofta den arvsynden. För när Silver Fox öppnar up sin version med frågan om vilka Adam och Eva var så är inte steget långt till att han beskyller Eva för att vara bedragaren som ensam skall bära synden de var två om att dela. När han sedan fortsätter med att referera till Simson och Delila så är det ganska uppenbart vartåt det vankas och det luktar unket.

Det är där jag problematiseras med den här tolvan. Produktionen är rub-a-dub av en högre höjd! Vokalerna och chattandet är ypperligt! Mixen är kompromisslös! Men ... dess innebörd är nedslående och jag kan inte hjälpa att känna en viss avsmak inför att jag älskar musiken så mycket. Det hade varit så mycket enklare om man lyssnade på musik utan ett samvete.

Tänkte börja pusha mer för min lilla Flickr-sida på bloggen. Har nämligen uppdaterat även den idag med två fantastiska rootsplattor - en showcase och en dub. Det är bara att trycka på omslagen för de större versionerna med tillhörande rackiga engelska recensioner.

Gregory Isaacs - If Your See My Mary
Roots Radics - Mary's Special
African Museum 12", 1979 (#Æ 1397 AM/P1)
Producerad av Gregory Isaacs



Gregory Isaacs har släppt så sjukt mycket att det blir svårt att ha någon sorts översikt på hans material. Jag tror att jag har ungefär tio album med honom och flertalet tolvor; fortfarande kan jag dock känna mig hopplöst okunnig på hans material. Det är uppgivet att försöka få koll på allt bra han spelade in. Lägg därtill det han producerade åt andra artister och släppte på sin etikett African Museum (nåja ... ursprungligen delades den med Errol Dunkley). Många av dessa fantastiska produktioner finns samlade på skivbolaget Heartbeat Records underbara African Museum-samling. Gregory var nämligen mer än en suktande röst, han kunde även producera med stor skicklighet.

En av mina favoritlåtar bland hans självproduktioner är just »If You See My Mary« som är ett sånt långsamt stegande dancehall-monster som jag kan känna är precis vad New Romantic Possee handlar om. Rytmen som är en originalkomposition backad av Roots Radics är skrämmande lik den som engelska Lloydie Coxsone gjorde till sin egna med den legendarisk dubplaten »If You Love Papa Coxsone«. Vaggande släggor till basgång och trumma. Gregory själv är på höjden av sin coolhet när han letar efter sin Mary och lämnar hälsningar till henne med;

»If you see my Mary, tell her to get ready. You can tell her it's Mr. Dynamite who's gonna visit her tonight.«

Det finns inget man kan säga för att toppa det där. Definitionen av att vara the cool ruler. Sen följer det en lång dub och så vänder man sida och serveras en portion ännu längre dub. En sån tolva som man bara kan vända på gång på gång och låta folket trycka sig nära sina respektive för att långsamt dansa rub-a-dub.



Gregory Isaacs - Echos
Bobby Melody - Try So Hard
African Museum 12", 1979 (#DSR 9356-A/DSR 9357-B)
Schmoducerad av Schmegory Schmissacs




Bobby Melody gick bort tidigare i år på min födelsedag. Det var ungefär en av de sämsta presenterna man kunde få. I januari förlorade vi Yabby You, sen dog Bobby Melody och för någon månad sedan Sugar Minott. Var nära på intill panikartat rädd att förlora även Gregory nu när han låg på sjukhuset under kritiska omständigheter. Att just den ursprungliga Melodyns död snabbt glömdes bort är egentligen kanske inte så överraskande då han var en relativt obskyr sångare. Men vem som helst som har haft glädjen att få utforska hans katalog vet att det var en minst lika stor röst som förlorats som vid det olyckliga i vilken annan reggae-artists bortgång. Kanske allra mest känd var Bobby Melody för sin låt »Jah Bring I Joy« (för Gibbs) alternativt rub-a-dub-klassikern »Low the Sensi Man« (för Jah Thomas). Men för mig var hans allra största låt den som Gregory producerade åt honom. Jag vågar till och med påstå att det för mig antagligen är den absolut bästa stepperslåten som släppts.

»Lest you've tried and you've tried and you've tried so hard.
said you can't get through in every little thing that you try to do.
You seh you can't get through.

You got to believe in King Selassie I!

Then you will see just what you desire.
Stop your cheating and lying, fussing and fighting.Let Jah play it cool
In everything you do just try to be true and Jah will bless you!
You've got to be true in everything you do!
and Jah Jah will bless you!«

Melodys sångröst var alltid väldigt ren och rak. Till skillnad från exempelvis Gregory så behövde han inte kvidande små suckar för att förmedla sorgen, sökandet eller smärtan han genomgick. Det fanns redan i röstens metafysiska egenskaper. En projektion av allt han ville säga utan behovet av ordets direkta innebörd.

Det är även därför man så enkelt förenas med Melody i hans sökande och när han vänder svagheten ryggen förkunnandes med stolthet att räddningen finns i den oförbehållslösa tron till negus Selassie I. Ja, då tror jag faktiskt. Just det ögonblicket ser jag med Melodys ögon.

»You've got to know where you're coming from.
You've got to know where you are.
I said you've got to know where you're going through.
You've got to know yourself before it's too late.«

Rytmsektionen, som jag bara kan anta är de legendarisk Roots Radics, spelar så tätt, drivande och meditativt att det känns som de utforskar de yttre gränserna av militans. För när väl dubben tar över så handlar det näst intill om något transcendentalt -- ett sinnesöverskridande förenande av bas och trummor. Och likväl ligger hela låten på vår minsta gemensamma nämnare; för det är verklighet som avhandlas. Åh, hur behagligt och vackert det är att få erfara.

Vandra med lätta steg, Bobby Melody. Du är saknad.

Jag har problem med min dators ljudingångar så det blir ingen rip av 12". Istället är länkarna ovan vokallåten och dubmixen separat (av vad jag tror är från en 7").

Ni kan finna mig där imorgon lyssnandes till förstaklass reggae. Kom du också om du har vägarna förbi.

De fantastiska soundtape-arkivisterna borta på DancehallReggae.com har lyckats skaka fram ett soundtape från King Tubby's hometown HiFi från 1975. U-Roy på micken gästandes det kanske allra viktigaste ljudsystemet någonsin på Jamaica.

Ladda ner det här;
Dave Brown and Sankofa Present King Tubby @ Student Union 1975



Jag har även uppdaterat min flickr med lite nya skivor. Orkade inte skriva särskilt ingående recensioner men omslagen är i alla fall fina att titta på för det mesta.

Du kan min flick här;
http://www.flickr.com/photos/skengbubbler/

Garabedian Super Power HiFi gästar på söndag. Fett!

/August Irie

Jag inser att jag hittills har scannat ungefär 150 tolvor för att recensera här på bloggen ... jag vet inte hur många som kan tänkas ha blivit recenserade av dem men det lär knappast tangera ens en tredjedel? Framför allt finns det massvis med tolvor som jag vill recensera som jag inte scannat än (och fler kommer ju in hela tiden; det är väl formatet jag köper främst nu för tiden). Har dessutom ingen koll på exakt jag har skrivit om. Mer än en gång har jag gjort ett långt inlägg av en skiva och varit på väg att trycka iväg det för att i sista stund inse att jag bara någon månad tidigare skrivit om exakt samma skiva. Jag kanske borde göra någon sorts lista så att jag kan hålla bättre översikt.

... i vilket fall är det någon vecka sedan jag för första gången satte mig ner och sorterade alla mina 12" som tills dess har varit i något sorts pandemonium. Det blev bokstavsordning efter skivetikett och med ens kändes samlingen mycket mindre när man hade någon sorts tysk nazibokföring över plattorna. Sorterade samtidigt ut 30-40 stycken tolvor som ska gå från samlingen - mest saker som hamnar utanför min period av intresse. Det vill säga lite ny roots, dancehall/ragga från 80-talet och framåt och diverse annat. Även ett par oväntade dubletter uppdagades. Det är förresten en fantastisk känsla att sitta ner vid samlingen med en kopp te och bara snurra skivor medans man kliar sig på skägget. Jag gör det alldeles för sällan.

Vad är poängen med det här inlägget? Vet inte ... antagligen en kommentar på att fler recensioner komma skall och det förhoppningsvis snart. Även att jag kanske kommer lägga upp ett par tolvor till försäljning på bloggen (blir väl i paket då - orkar inte styra sånt styckvis). Imorgon har jag i alla fall en deadline att döda och jag tänker mig att jag kommer fira ett väl utfört arbete med att skriva ner något litet för bloggen.

Det är radio igen på söndag förresten! Jens kommer hålla showen ensam och det vet jag att han sköter i stor stil.

I have no life but this,
To lead it here;
Nor any death, but lest
Dispelled from there;

Nor tie to earths to come, 
Nor action new,
Except through this extent,
The realm of you.

Emily Dickinson (1830-1886)

Idag smärtas vi och glädjs med kärlekens tveeggade natur. Hoppas ni uppskattar musiken. Nästa radiosändning är redan nästa söndag och därefter blir det varannan vecka igen.

1. Fil Callender And Jah Stitch - Baby My Love (Cactus 12")
2. Barry Bailey - Love Harmony (Cactus 12")
3. Hugh Griffiths - I Need A Woman Love (Art & Craft 12")
4. Ijahman & Madge - I Do (Jahmani 12")
5. Jennifer Benjamin - Without You (SS Music 12")
6. Bob Andy - You Don't Know (I-Anka 12")
7. Abel & Allen - Gimme Back (Onidan 12")
8. Junior Delahaye - Love (Wackies LP)
9. The Instigators - Let's Make Love (Love Birds 12")
10. Chantells - Rosemarie (Revolutionary Sounds 12")
11. Horace Andy - Please Don't Go (Studio One LP)
12. Gregory Isaacs - If I Don't Have You (Charisma LP)

Ladda ner showen här;
http://www.megaupload.com/?d=C8DO7J2I