Youtubade Freddie McKay och råkade komma över den här videon av hans ultrahårda »Jah Love I«. Visst är låten märkvärdig i sig själv ... men kolla skivsamlingen på killen som spelar den. Man tappar ju andan.

Ibland är vi alla nere i mörka hål och jag vill gärna tro att vi förr eller senare lyckas ta oss ur dem. Hur djupa och mörka hålen än verkar. Jag kan verkligen inte förstå ditt val ... men framför allt saknar jag dig Hugo.

Som ni kanske minns från tidigare inlägg så var det planerat att en av de första två intervjuerna till Cool Profile skulle bli med Earth & Stone. Av diverse anledningar har det nu inte blivit så och istället presenteras intervjun på reggae-vibes.com. Det är fantastisk läsning av den alltid lika duktiga (och svenska) Peter I.

Läs intervjun här;
http://reggae-vibes.com/concert/earthstone/earthstone.htm

Enjoy!


Gjorde även en lite retrodoftande poster igår för radioshowen. Ska nu trycka upp ett par hundra exemplar och lägga upp dom i Stockholm stad. Jag tycker den blev riktigt fin (...om jag får kringgå jantelagen lite idag).

Skolan har även trappat ner lite i tempo för tillfället så jag kan börja koncentrera mig lite mer på bloggen snart igen. Ledsen att det varit så sporadiskt med uppdateringar senaste månaden.

Har tagit det ganska lugnt med bloggen ett par dagar och det beror främst på två saker. Skolan är pure pressure  + reggae är faktiskt inte särskilt kul för tillfället. Så i hopp om att finna tillbaka till den okompromisslösa euforin tar jag upp min vandringstav och gör ett vemodigt besök tillbaka till mina rötter. Jag började ju älska musik som ett barn av det unga 90-talets hiphopkultur och ett grekiskt frö grott i den småländska jorden. Ologiskt måhända att jag försöker komma tillbaks genom att vandra bort men jag orkar inte längre stega i mina Gideon-stövlar och khakiskjorta. Reggae är verkligen inte vad jag vill hänge mig åt just nu.

Idag har mina rötter representerats av Newcleus (skriker inte omslaget Tony McDermott förresten?!) och rembetikosångaren Grigóris Asíkis. Synthfläskig elektrohiphop varvat med tuberkulosmörker ur oudens elva strängar.

Imorgon kväll kommer jag dock besöka Fast Forwards invigning av sitt egna ljudsystem! Det hoppas jag att hela Stockholms-massiven försöker närvara på. Förväntar mig storslagna digitala dängor och hoppas på en eller annan rub-a-dub-historia. Oavsett är jag övertygad om att det kommer vara bra.

På söndag sänder vi radio igen! Det verkar som att det blir en rootsman specie och då lovar jag att vi kommer skjuta iväg ett par otroligt hårda alster. Obskyrt, klassiskt, legendariskt ... oavsett så kommer det vara fantastiskt. Det vågar jag nog lova. Söndag är en bra dag som jag ser fram emot. Selassie I know!

Vad har Theophilus Beckford, Ewart Beckford (U-Roy) och Neville Beckford (Jah Woosh) gemensamt? Uppenbarligen efternamnet. Kanske ett simpelt och tråkigt svar men det har en än mer intressant historia har jag fått reda på. Kollade på första delen av en dokumentärserie vid namn The Slavery Business som sändes tidigare idag på TV8. Just den första delen, med undernamnet Sugar Dynasty, fokuserade på familjen Beckford som blev vidrigt rika genom slavarbete och sockerproduktion i Jamaica. Deras slavar fick i sedvanlig ordning ärva slavägarnas familjenamn. Så en Jamaican med efternamnet Beckford, ett väldigt vanligt efternamn i JA, kan därmed med stor sannolikhet följa sina rötter tillbaka till slavar som arbetade för sockermagnaten.

Jag vet inte om första delen kommer gå i repris eller om den finns tillgänglig på DVD - torrentsidor bör dock kunna undsätta den sugne. Kan dock rekommendera dokumentären helhjärtat då den ger en väldigt levande och givande insyn i den avskyvärda engelska slavhandeln.

Får mig onekligen att tänka på Jux episka »Sons Of Slaves«.

---

Som jag skrev någon gång i juni på bloggen så gick jag och Jens på en dans där Channel One + Medidative spelade när vi var i Oslo. En väldigt bra dans som visade bredden av roots och inte fokuserade bara på det nyaste och mest militanta. Idag ser jag att det finns filmklipp från kvällen i fråga och om man är lite uppmärksam så kan man skåda Jocke Skeng och Teflon Pocket Jens när de steppar i stor stil (i grund och botten de enda två som man kan urskilja från mängden).

Läser Pitchforks eminenta (men reggaefria) sammanfattning av de 200 bästa albumen släppta under 00-talet. Vissa självklara val finns med, andra roliga överraskningar och även en mängd album jag aldrig hört talas om (hur fan kan jag ha blivit så gammal och out of tune redan nu?). Det som gjorde mig allra gladast var dock att Sverige verkar ha fått ett enormt genombrott internationellt. Massvis svenska alster får plats i listan och omnämns med vördnad i deras summeringar av årtiondet. Bland annat Robyns fantastiska självbetitlade album på plats #68 (och kanske det närmaste vi kommer reggae med avseende på hennes cover av Cobras Press the Trigger så är ju kopplingen långsökt i allra bästa fall) och the Knifes magnifika Silent Shout på #15. Man blir riktigt dumpatriotiskt stolt. Jag saknar dock underbart underbara Jenny Wilson på listan.

The Top 200 Albums of the 2000s: 200-151

---> 200 - 151
---> 150 - 101
---> 100 - 51
---> 50 - 21
---> 20 - 1

... och ja. Jag ska försöka hålla mig till reggae mer hädan efter.

Den fantastiska filmen Babylon blev ju äntligen utgiven på DVD med restaurerad bild och ljud. Vilket är helt klockrent då det är den definierande filmen när det kommer till att visa hur reggaen såg ut i England under slutet av 70-talet. I vilket fall har jag som vanligt snålat oerhört länge med att köpa den för att jag hoppades att kunna få en bra deal på filmen (jag hade ju redan sett den så det var ju ingen stress). Och den tålmodige belönas; HMV i England kör nu en kampanj där flertalet filmer reas ut för otroliga priser. Bland annat Babylon för £5 (passa även på att beställa lite klassisk japansk film från regissörer som Kurosawa och Kobayashi!).

Inklusive frakt till Sverige blev filmen strax över 100 kr. Verkligen prisvärt. Jag kan även rekommendera att plocka upp soundtracket också som numera inkluderar de tidigare outgivna dubcutsen producerade av Dennis »Blackbeard« Bovell. Själv gjorde jag misstaget att snåla och låta bli den ... £7 är den dock värd.

Filmen finns här - http://www.hmv.com

Medan ni väntar på er DVD kan ni kolla den här perfekta lilla summeringen av slutuppgörelsen mellan Shaka dubkrigaren och de unga lejonen med sin Aswad-dubplate (från en gammal VHS).



Måste även passa på att rekommendera den här sidan (av John Eden) för lite extra läsning om filmen;
http://www.uncarved.org/babylon/

... a crazy mothaphukkka called notis(-kub)!

Läste en kul liten notis i Stockholm City idag om en norsk konstnär som har en utställning. Notera den understrukna meningen.



Hiphop var min första musikkärlek (och än idag kan jag sporadiskt nostalgitrippa över album som NWA's Efil4zaggin). Men efter cirka tio års intensivt lyssnade så hade jag ingen riktig relation till musiken längre. Den dog abrupt. Likväl vill jag känna att det var genuin kärlek och ingen ihålig förälskelse.

Men ovanstående understrukna mening får en att tveka aningen på hur riktigt det kan ha varit ... Eazy-E var nämligen högst reell i min värld. Lika reell som HIV-smittan var i hans värld. Uppenbarligen kanske man tillbad a false idol eller har journalisten bara världens sämsta popkulturella koll? Eazy-E måste väl vid det här laget vara lika känd i svenska hushåll som Jokkmokks-Jocke?

(... och för er som missat så har jag slängt in halv-som-halvt långsökta referenser och ordlekar speciellt tillägnade mina hiphopvänner från way back ... check yo' self!)

Sensommaren 2006 arrangerade Shagga (från numera nedlagda Ablaze Records) Urban Culture Festival. På papprena en otroligt lovande festival med flera stora namn på repertoaren (Luciano, Dennis Alcapone, Buro, Earl 16, Twinkle Brothers, Chukky Starr bl. a). Det verkade som att även om det inte handlade om en ny reggaefestivalernas regent i Sverige så i alla fall en konkurrent med pondus. Av flertalet anledningar gick det inte riktigt som det skulle och festivalen kom att bli en kalkonartad fars jag fortfarande minns med en ångestklump i magen - till stor det för smällen arrangörerna fick ta.

Tack vare Gabriel (moderator på SkaWars, stilig selector och tillika en väldigt god vän) så fick jag smyga in gratis på festivalområdet vid Dieselverkstaden (stort tack än en gång, Gabbe!). I gengäld skulle jag styra upp en intervju med Twinklarna - min kanske absoluta favoritgrupp när det kommer till rotreggae - för att publicera på forumet. Jag var oerhört nervös att få tala med frontmannen, Norman Grant, men lyckades i alla fall övertala honom att tala med mig om än i allra största hast - Norman var inte så sugen på att socialisera med folk av förståeliga skäl. Deras show hade blivit avbruten två gånger, av att strömmen inte pallade slummens puls, inom vad som inte kunde ha varit mer än en kvart till tjugo minuter. Vid andra avbrottet lät lejonets röst sina lockar svinga när han irriterat men hövligt tackade för sig själv med en bockning och gick av scenen. Bakom scenen kunde man se honom lick a spliff och tala med gruppmedlemmar i besvikelse över hur misskött det hade varit. Det var ju nämligen just det tillfället jag stegade fram.

Då intervjun inte materialiserades på SW så var tanken att min vän, Björn från exemplariska tidningen Reggae Galore, skulle få publicera den på nätversionen av tidningen. Detta måste ha varit kring två år sedan. Enda kravet var att Björn skulle översätta texten till svenska och så kunde jag putsa upp och göra en färdig artikel av det. Ni kommer få läsa intervjun på engelska nedan - det stannade nämligen där.

Sen tänkte jag att jag skulle använda mig av intervjun i mitt kommande mini-projekt, Cool Profile. Reggaefanzinet med fokus på intervjuer av gamla legender och obskyra idoler. Fast jag kände en stark motvilja att använda så gammalt och inaktuellt material. Därmed har jag bestämt mig att istället för att låta den gamla rackaren förpassas in hårddiskens skuggdova och dimhöljda korridorer att publicera intervjun här. I oputsad form.

Oputsad även om jag idag ser jag otaliga brister och fel i hur jag la upp intervjun (och om lyssnar man på inspelningen så rodnar jag så mycket att man kan tro att jag inombords viskar slackheter till mig själv). Samtidigt kan jag tycka att jag fick ut en del värdefull information och tar man det för vad det är så bör jag faktiskt vara ganska nöjd och aningen stolt. Jag får se det som ett första stapplande steg inom intervjuteknik för det kommande Cool Profile (hur blida kommer mina ögon egentligen vara på Cool Profile om ett par år?).

I vilket fall ... får jag be om största möjliga tysssssstad...



NORMAN GRANT

Let's start from the beginning then. Where did you grow up?
In Falmouth Trelawny, born and grew up.

And where did you start singing? The first experiences.
Well I could remember at the church concert. Yunno, when I was like eight years old they used have some little concert I would take part in. And my brother and myself would take part and you'd built up you own little stories and make your own little songs. So I've been like making my own little songs from long time.

Did you sing anything in churches and such?
Well as I would say there was like the local [church], cause they had different type of church, yunno, lots of churches in my town. Yunno, from Roman Catholic, Presbyterian, Anglican. You have the church of God. Yunno. Those. Poccomanian. All those kind of church, so we used to go around. Cause the poco church them make clap [claps hands], music yunno. So we used to love that a little more. Then there was those kind of local church where you actually would get the chance to perform. But I actually start to work, or actually get paid to sing from I was twelwe ... ten. Yeah, from I was ten.

This was in '62?
Yeah, I'm singing with little local bands in the hotels. The Cardinals, Shubert and the Mercers? Lanstel Will and the Selestians.

What kind of reggae where you playing then?
My first song was »Somebody Please Help Me«.

Was that one for Leslie Kong?
Yeah, we where listening whatever popular song at the time. So I remember one of my first songs, 1962,  was like  »tell me my darling if you love me«.

Beatiful!
[both laugh]

This was the same year you got your name?
Yeah that was the year we attended the festival and that was our song.

I understand the brothers part but wherefrom did you get the Twinkle?
One of the early rastaman, named So-Mi-Say. We were rehearsing and he said I wanna give you a name. And he just came up with Twinkle. It was like about seven o' clock in the evening so maybe he was watching the stars and came up with the Twinkle yunno? Really, Twinkle I think it's a good name.

In these six or seven years  you were participating in a lot of competions in your parish?
Yeah, we won at our parish level from '62 right up on to '68 we won two gold medals. In the all island. I won as a solo artist and also as a group, as Twinkle Brothers. So there was two gold medals in yunno the whole Island. In '69 we won again and in 1970 we took part in the festival song contest. It was like Toots & Maytals »What a Bam Bam«. Desmond Dekkar and the Aces. We came third that years. »Boom Shacka Lacka« won. Hopeton Lewis. But yunno, as I say. Within the whole things was also like  election. With the festival song It was politics. Where you from? From when we did the shows everybody love us. But when we came to the voting it was political. But it was still good for us because we made our name now. Proving that we where in a different style and category of our own.

In '70 you started recording for Bunny Lee.
The festival song was the first song we did for him. »You can do it too«. Shu-Be-Do. Then we did »Not Who You Know«, »Miss Labba Labba«, »Sweet Young Thing Like You«, »Best Is Yet To Come«, »Miss World«. We did about fourteen tracks for Bunny Lee. I'm sure if he could find them now he would release them. The producers from them times 'til now would have them favorite act at that time and whatever they would protect. But still he did love us. What Bunny would do when you were singing for him. He'd promote you by going round to different neighbourhoods. And the other singers, he would taunt them. Like if it was the Heptones or whoever he would be like [mimics Bunny Lee] »Yuh cyaan sing like the Twinkle Brothers«. Yunno, that kind of way. So when we meet these guys they be like now I am a big guy. And I meet guys that say »Bway, Bunny used tell me 'bout yuh«. But because we're in the country there's a whole lot of disadvantage. When living in town you're near to the studios, so you could go there on the days when they actually recorded and you get to record at that day.

But living in the Country I can imagine affected your sound
Well, in the hotels we're doing all type of songs. So we where playing in the bands. Any popular song of the day, we were doing them. I think that also helped me now with my songwriting. Because with melodies, I can know when melodies are clashing. You have some singers nowadays that are singing  other peoples melodies and think it's their own, because the mind isn't wide enough or have heard enough songs. You can catch melodies and think it's you melody but it's...

...stolen from somewhere else.
Exactly! And then you have these ideas and you can change. Because music is only so much parts. It's the way you use them. If you think, the same part you can put the melody a thousand millions different ways.

Bunny Lee helped you in contact with Lee »Scratch« Perry.
When you're with Bunny. If he's doing a session on that day and another producer is recording on that day he would just say »gwaan and make a tune for that guy«.

And what did you record?
We do a song named »Reggae For Days«. I can't remember all of the other ones. Only one of them did get released, »Reggae For Days«.

On the Upsetter Label?
I don't know what it came out on. I got som PRS, performing rights, royalty. Because those days when reggae was coming in. Every singer was singing about reggae. »Do the Reggay«, so it was Reggae Reggae For Days«.

We did some songs for Phil Pratt.

This was in '73  and '74?
Yeah. I don't remember the names. »Friends«, »No Big Thing« and »Do You Own Thing«.

Excellent tracks all of them. In '75 you went to a tour in Guatemala, Mexico.
Yeah, with the Sonny Bradshaw Band. Dean Fraser was playing with Sonny Bradshaw at the time. I did a tour with them. I was singing at the hotels at the time and I needed a good upfront chance.

Was this prior to the release of Rasta Pon Top?
It was after, because it was the first tour I had been on abroad and actually leave Jamaica. Goind abroad. But the songs I was singing was from different type of bands. Like Tom Jones. Covers, yunno them style of songs.

Was this approximately the same time you opened up your store in Falmouth?
Yeah, in the 70's. 'Cause I worked at the little hotels and had a little fun. I was producing and I had started producing my own self, so I needed an outlet. Cause in the business you have to. I was putting on shows before that. Promotion. From I was 16. Bring guys from Kingston, like Ken Boothe, to the country to do shows. And I get the idea now to produce myself. Because the shows some times they popped, and you don't make no money! You don't make no money and the place is full. I learned that part from the business at that time. So I decided now to spend the money on myself. I'm gonna invest on myself wich I think is a good thing to do. And having the shop where I can play the records. People hear the record. Because the thing with music is if it get played people will hear. And how I try to make music is that when people hear it they don't have to know who's singing to like it or say »I wanna buy!« it just because I know that is Twinkle do it«. I prefer they buying it because it is a good song.

You were producing yourself to get money ...
No, no ... I'm not big man. I'm 56 now. I started to check the business and said well it is good to have control.

Was it always in your scope to be a fully self contained group. Bot labelwise and production.
Yes, because ... well I see how the business was from that time I realise that it's good to have control. Music it is a controlled thing.

When I started producing myself I realised it was the best way to go. No to cover. I started doing covers from early times, yunno. But I realised that to do originals is what is going to make you as an group or an artist. To make your own mark.

In '77 you recorded five songs that was to become the album Love. How come it was released as a full length 10"?
It was only what I had. I came to London on a holiday and I had these tracks and somebody told me that Virgin was signing up. They were looking for artists. So I went there with four or five tracks. And I played them and they say »do you have anything more?« And I had »I Love you So« which I didn't play at first. And they said »Yeah, We Love that one!«

Why didn't you play it?
Well, yunno. Because the quality of it at the time. I remember when we were doing it and I say when it reach on of the albums I'll remix it. Cause when I hear it you couldn't play it on certain turntable of the time. You maybe had to crank it up. The mixing wasn't right.

But you released the album as a 12" eventually.
Yes I put two more tracks on. Because by that time I had more songs.

When was this? Was it basically the same year?
It was .. 86 .. 87 ... 88? 88, I think it might have been 88. And 89 they came out with Countrymen [Norman must have mixed it up and added ten years to the dates, sine Praise Jah was release in 79]. Some tracks on countrymen. Like four tracks. Not Countrymen. [thinks for a second] Praise Jah. Those where mixed in Treasure Isle. Treasure Isle studio that track was done.

In the 80's you where transfered from Frontline to Virgin.
Well, Virgin, they where doing all these kind of things. Cause I guess maybe they see you with potential. Twinkle, Gladiators and I think U-Roy where the three last reggae artists on their label. So they move us from Frontline to the Virgin. Cause the Virgin label was a more established label anyway.

I've always seen it as an odd choice to release Jah Kingdom Come and Never Get Burned on a blank disco when you had a deal with Virgin.
Well them time now, people, the local producers the likkle streetman where doing these things and selling a few thousands or whatever. So them just do it, yunno, and it was like a limited edition. It was for sound systems. A lot of the sound system at the times where playing those songs.

In 1980 Jacob Miller passed away. And you joined IC, was this the same time?
Yeah, after my first American Tour. Just after that Jacob died cause they had a new album that they where working on. So I went to do all the work on their tour.

Did you record anything with them?
No, I didn't record anything because at the time I was getting ready to go to England with the Twinkle Brothers.

Twinkle Brothers where always your main priority?
Yeah, I just went because I was still singing in the hotels. Even though I had my Twinkle Brothers I was working as a solo act in the hotels. So I just went down cause them knew of me cause some of them guys that worked with them played in the festival in 1970. They where the backing band. They where singing the festivals all over Jamaica. Third World was Inner Circle at the time. Ibo (Michael Cooper) and Cat (Steve Coore) [from Third World] there where in the Inner Circle band at the time and then they leave and form Third World. So I went and we did the tour. It went very good, I met people now and I said I have a group now that's called Twinkle Brothers. And just after I left that tour in America I think it about a month after I went to London with Twinkle Brothers. '71. Cause them guys where waiting on a deal. At the time they have pressings plants, they have studios, they [Inner Circle] have everything, yunno? But like I said, I wasn't sitting down waiting. I did it because they asked me to and yunno I did. It was a good experience too but their music was actually like rock, really. While reggae rock hardcore! Yunno?

You had these excellent deejays, Sir Lee & Illie P. What happened with them?
Well, Sir Lee still inna music. Him have him sound (Screaming Target Sound). Him still play in the country. Because he builds amps. I haven't seen him for a good while though. I took them guys to studio, nobody else did. I still have tracks of them that haven't been released!

I heard you had a full album with Sir Lee.
Yes, I have another album from him.

Can you tell me a little about Alla that recorded the song Babylon A Fight Rastaman for you?
Austin Williams is his name. He went to America, but he is back in Jamaica now. But he's kind half-key right now the bredda. That is the one song he did, yunno.

You also worked with Phillip Parkinson. You even have an album with him called »Redemption Time«.
Yeah, still to be released. Still I have over 60 albums to be released.

Tell me a little about the singer Stiffy Dread.
Stiffy dread was a farmer. Well he is a farmer still. He was the man who used give the good herbs to smoke. He come up with little ideas at the time, he come up with that idea yunno. [sings] »If I serve any other god Selassie I would kill I«. Its a bad tune. I suppose to re-release that one yunno. I'm just trying to find the tape. I've make sure I put away a couple of records just incase I can not find the tape so I can lift it from the record.

You have a song called Rastaman Dub on the Old Dub Cuts Pack. This song is the only one of the bunch that wasn't released. Tell me a little about the song.
It was Chant Rastafari, the first cut that we did. But the tape wasn't playing right and the vocal track was a bit wobbly. So I just pull out that voice and just let the riddim run. But I re-recorded that song. It was on the Chant Rastafari album..

In '82 you released Underground. Was this your first work with Jah Shaka?
Well, I meet shaka from late 70's. So when I go to London, I meet them guys and go to the dance. They hang about want to get dubs and things. So actually I know Shaka from late 70's, really.

You where recording dubs for him in the 70's?
He was trying to get dubs from me but I never actually start to until like when the Virgin time. His first song is me who played drum on his first song. »Revelation 18« (sings). »Get out, get out, babylon a burn« It's Twinkle Riddim section. It was made out of a Twinkle session and Shaka played the bass. And Shaka played bass on two other tracks on the Underground-album.

Now that you mention the drums. How long have you been playing drums? From what I've heard you were building your own instruments.
[laughs] Just like any youth I take cans and pan and play dem and get different note and thing and when it sound right yunno. My brother used fishing line with some sardine cans and yunno, those kind of way. It sound good, it work!

1982 you released your first dub album of many. How come you named it Dub Massacre 1?
Well at the time whole heap a ting a gwaan. Like even now. Lots of war and whole heap of massacre. So within the times I just reflect the time. And in those times people where saying like this music is killah, murdah! Refering to the music. Which means is good. Now people say »bad! that one is bad« as in good.

The year after you released the incredible album Burder Bearer. You used the Roots Radics on five tracks.
I've been using studio musicians from long time. Before we start to play ourselves I would use Sly & Robbie. Well, I never used Robbie but Sly. Lloyd Parks, Raunchy, Skin Flesh & Bones, Family Man, Carly, some of the Wailers band. At the time they where playing with the upsetter. Them guys played for everybody at those time.

Dub Massacre 2 was released as two different version. One original that later was pulled and remixed and issued again. How come you released a remix version of it?
Yes, well It needed something more. The music was lacking something.

Still the Twinkle Brothers never really embraced the dancehall sound that the Roots Radics where so famous for.
No, when I go to studio, the real music where making from my time what I still like is you sing and the musicians play to fit what you doing. Now with technology you can create the beat to whatever speed you want it. Some song couldn't play faster than how they play. And some musician have their style of play and you're not going to get them play a different way, cause that is their style. So like RR the way they play, that was their style and because music was one drop at the time they where getting sessions. Every so often there will be some musician that everybody will use within a time. That was given the hits. Whether from Familyman and Carly. Them had a lot of name them times. Hippy Boys, Upsetter. The Wailers. Whole heap of different names.

So where chosing all these people and we start play for ourselfes now. We try musicians from Montego Bay to Kingston. To play some of our stuff, »Like down came the Rain« and those tracks.

When did you move to England permanently?
'86. But I go to Jamaica three times a year. I have to recharge yunno. Recharge the batteries.

In 1988 you released your first album that came from working with polish musicians. Twinkle in Poland.
I started in Poland from '86. A brother from Poland he was working on the polish radio. A good friend. He came to London on holiday and Twinkle Brothers was one of the artists he was interested in. He heard about some artist that where living in England so at the time I was there and we met up. And he said the music is popular in Poland and that I should come.

Was it he that got you in contact with the Trebunia Tutki family?
Yeah, he is the same bredda.

So what how come you did this excellent blend you have on the Higher Heights album?
He know these people from that he is a journalist. And he knows their music and what I do and he figured it's a good blend. So we actually went there and lived with these people for a week at their home and rehearsed with them. They singed their thing and I put the beat to what they're doing. Dub Judah and myself that play the music.

So why do you think it mixed so well?
Well it's just. It never feel new to me. Cause I grew up in jamaica and they used to have these fiddlers in the late 60's. They played those fiddles and dressed up like those european big dresses from Victorian times and playing this fiddle music, yunno. So some of the melodies that I heard from the Trebunia it reminded me. So it was even though I never know what they where saying I had the same journalist guy his brother translate some of the words for me so I can now what they're saying. But then again the people of the country of poland speak different that the one in the city. Some of the thing he couldn't even tell me some the word. The dialect or whatever. But I just used my humour with whatever he said and did it my way. Because I never sing the same time with them. I play the music and let them do their part and I take the tapes to England and I overdubbed my voice over what they where doing.

The album was a success.
It was number one on the world music charts for six weeks or more!

You recorded a sequel?
Not really. We did on the session we did about 18 tracks. I did six tracks from that formed the album. So they overdubbed and out of that work I think they released three albums. I did about eight albums in poland. Cause when I go there I spend the money there to do the recording and to do shopping. I still have an album unreleased.

So are we going to see it released?
Because it is an original it can come any time. Because I don't play music to suit the time. I play music that fit any time. So whenever it comes. But I don't expose the music unless it's released. I'm not one of them producer who want my song to play too much ahead of time. I'm not in to that. Whenever you're gonna play it it must be released so anybody can get it.


(Gussie P och Norman Grant)

Fick två små paket idag med lite godsaker i sig. En med några singlar bland annat Tony Tuffs »Water Pumpee« och andra rub-a-dub-klassiker. Ni får antagligen höra dem på radion snart.

I andra paketet, som var från King Culture, låg det ett par CD-R och DVD-R med bland annat jinglar till radion, en nyinspelad låt vid namn »Crisis« av Daniel Tuckah producerad av KCulture. Den är över rytmen till Horace Andy's »Guiding Star« men mer specifikt cutten som KCulture spelade in ihop med Jah Lover 1978 - hans första produktion.

Gillar KCultures paket ... han har så klockren handstil och lämnar små kommentarer överrallt! Måste ta hur lång tid som helst att skriva färdigt ett paket för honom.

DVDn är någon dokumentär vid namn Roots Anthology. Har inte hunnit kolla på den än men tänker snurra den imorgon. Mer info om den när jag sett den som sagt.

Så här såg en av jingelskivorna ut. Skrattar bara jag ser kommentarerna. Lovely!

I förrgår spelade Gappy Ranks på STHLM Reggaeklubb. En alldeles förträfflig klubb som dock gör en hel del konstiga val av artistbokningar. Jag ville inte vara en surfjärt och klaga på den svenska reggaescenen men helt seriöst så slaknar vilken reggaeupphetsning som helst av majoriteten av utbuden från den svenska artistkåren. Jag förstår att man vill försöka få någon sorts bredd och att man dessutom kanske har en önskan om att stödja den inhemska scenen. Men det finns dock en anledning till varför man alltid anländer till klubben efter att »svenska akten« gjort sitt. Livet är för kort för det halvhjärtade.

Gappy gjorde en fruktat bra show och jag tror definitivt det är en kille som kommer booma ännu större i framtiden. Han har talang för dagar och år. Resterande tid av kvällen spenderades dock på det lilla dansgolvet där musiken hanterades av Tony's HiFi som består av de två bröderna Skyjuice och lillebrorsan Eye N I (främst känd som Petters parring p). Det var en ganska brokig blandning perioder och stilar av JA-musik men likväl gav det ett enhetligt intryck. Peer vibes. Jaget steppade som om vore mina fötter på Jah land full of brimstone pon deh grung! Något som självklart resulterar i ett genomsvettigt lejon.

Händelsen som gjorde mig mest nöjd var dock att jag hookade med en modist som förhoppningsvis kan hjälpa mig med skapandet av ett par proper badman-hattar i andan av det som man kunde se på artisters huvud i stil med vad Jah Thomas, Al Campbell och Ranking Dread bar under deras glansdagar. Har letat flera år i bland annat London i hopp om att hitta dessa obskyra men fantastiska hattar och så är det självklart en person man känt flera år redan sedan ungdomsdagarna i Kalmar som är den personen man letade efter hela tiden.

En annan höjdare med senaste STHLM Reggaeklubb var faktiskt de olika personer som berömde New Romantics blogg och mina reggaeskriverier på annat håll. Jag vill inte gömma mig bakom modesta fasader på sånt - det är en oerhörd glädje när folk gillar det man gör och när de påpekar det så fylls bröstkorgen med värme. Jag blev dock väldigt överraskad över responsen för jag gör inte särskilt mycket för att sprida den här bloggen - främst namndroppas den i vår radiosändningar. Jag har en sorts naiv och romantiserad önskan om att det få som läser bloggen är hängivna konnässörer av musiken NRP älskar. Och är det så ... då räcker våra handfull besökare (som dock varit på en all time high senaste två veckorna). Så big up yourself!

I vilket fall fick lilla dansgolvet med Tony's HiFi att tänka lite på vilka låtar jag skulle vilja höra allra främst när jag är ute och dansar. För mig blir då kopplingen onekligen de låtar som får en jump an' prance. Kanske mer specifikt de dancehall-låtarna som är legendariska i egenskap av att de flesta ljudsystemet i JA med självrespekt spelade dem för att få dance ram. Låtar som fick killarna att flash it in clarks och tjejerna att step it in ballett. Kom att tänka på två tolvor meddetsamma ... den ena fann jag efter några sekunder och den andra fick jag leta efter hur länge som helst. Behöver sortera mina disco 45. Gör man det enligt artist eller skivtetikett? Ge vägledning.




Puddy Roots - King Discotheque
Hugh Hugh Madoo - Gone Me Gone
Greensleeves 12", 1984 (#GRED 161)
Produced by Prince Jammy

Finns det något större tema för hur underbart det är att gå ut på en reggaeklubb än den här fotlånga lilla lakritskakan? Kanske är det här Puddy Roots mest kända alster och det med rätta i så fall. Rytmens dansanta drivande basgång ligger som ett ångvält under Puddy's lätta singjayande - barnramsa-stylee. Vilket han sköter otroligt naturligt - kanske främst beroende på att hans historik förutom odödliga sånger som vokalist även inkluderar deejayande för diverse sounds under namnet Puddy Lion (alternativt Bunny Lion på hans Linval-producerade LP).

»Can't you see? We a go fling this yah dancehall music feeling
It's alive fe keep me skanking, baby, from dusk to dawn!«

Jo, sannerligen.

Flippsidan är en väldigt stark Hugh Hugh Maddo-låt. Men den tar vi någon annan gång.



Dennis Brown - Have You Ever
Dynamic Duo - Dubwise
Power House 12", 1981 (#PH03)
Production by Sly & Robbie

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan när man säger att man inte är ett större fan av vissa saker. Jag kan exempelvis tycka att Studio One-soundet är för torrt och tråkigt och rytmerna därifrån låter allra bäst när de tolkas av yngre förmågor vid Channel One. En av de mest kontroversiella åsikterna verkar dock vara att tycka Dennis Brown är en halvtråkig vokalist. Det är en åsikt jag har hållt på oerhört länge men fått omvärdera den senaste tiden. Sen så plockar man fram vissa Dennis-alster och inser att man bara är ute och cyklar. Dennis soulinfluerade vokaler är snart luften man bär i sitt bröst.

»Have You Ever« är en av de där odödliga rytmerna som kommer i tusen olika tolkningar. Vare sig det är från samma tid som originalet eller senare digitala tolkningar. Mycket av styrkan ligger i gitarrens upbeat-melodi som lär gamla hundar kontrollera sitt hörn av dansgolvet. Sly & Robbie framför ju självklart alltid en större bredd än att bero på endast en gitarrs hårda arbete och slänger in kobjällror, 8-bits-bubblor mitt bland den hårda klapprande bas- och trummixen som är deras kännetecken. Hur många Jah Love Muzik-tapes har man inte hört där Briggy kommer på chattar, skrattar, sjunger över rytmen i pur dancehall-eufori?

Power House startades av Sly & Robbie i början av 80-talet och sedan fick etiketten vandra vidare till hustlern och badmannen George Phang som gjorde den mest känd med sitt kännetecknande feta semidigitala mitten-av-80-talet-sound som står så högt i kurs just nu. För mig är dock det här etikettens kronjuvel.

Den andra delen av artikeln som publicerades här igår. Oerhört givande läsning även om jag ibland kan känna att Snoopy försöker jonglera ett språk han inte riktigt kan hålla uppe. Likväl väl värt att studera!

Dub in focus

LEE PERRY -- the sneaky Super Ape -- had two of his many, Dub Albums in the Top 20. His use of the mixing desk is positively unique in many aspects -- he is certainly an original innovator of Dub music. His 'Blackboard Jungle' LP was among the very first Dub albums, and although very hard to come by (buy) is well worth seeking.

'Revolution Dub' is an enigmatic album, focusing upon the Upsetter's masterful way with rhythm, and also highlighting his zany, inventive ideas -- and skilful mixing techniques. Play 'Doctor On The Go' or 'Womans Dub' at full blast when you're feeling iry an' it hit you like ah clappers!

BUNNY LEE is another producer prominent in the chart. He has three of his better albums in the 20 -- 'King Tubby Meets The Agrovators At Dub Station' remaining his classic best. The whole album is an amalgamation of Tommy McCook's jazzy horns, well-wicked Agrovators rydims -- venomously transformed and interpreted by King Tubby's console.

Try 'The Dub Station' ('Goldfinger' has a lot to answer for ...) or the climactic 'Height Of Dub' for dubwize size -- and you'll understand why it stands at No. 3 in the chart. Station to station dub -- forward on the track.

'Dub From The Roots' - the infamous 'Dubmaster' LP -- rankin at No. 6 because it was a giant step for Tubbs in experimentation dubwize -- incorporating all manner of electronic sound effects and more wild, spontaneous mixing. 'African Roots' is the most astonishing track, and one which I heard Prince Melody play seven times on the trot at the 1976 Ladbroke Grove Carnival/Riot, if that's anything to go by. Go Buy!!



LLOYDIE COXSONE'S 'King Of The Dub Rock' was initially heard by avid listeners of Capital Radio's 'TV On Reggae' high-rank programme. Various tracks -- incredibly re-mixed for the prof. -- were sandwiched in between the more familiar dubwize sounds, and the effect was phenomenal. When the LP was released the following week, the primary amount pressed completely sold out in two days. Such was the appeal of the album, absolutely special -- not only because Coxsone was/is regarded as King of the Dub Rock, but it also happened to be marvellous music.

'Capital Radio Rock' is an astonishing example of the album's speciality. Consisting of effervescent melodica wildly blasting -- over a driving rhythm -- the focal point was the reversed violins hectically echoed out of all proportion. An insane and excruciating concoction.

The other stand-out tracks, 'Many Moods Of Coxsone' and 'Tribute To Muhammad Ali' were later released back-to-back on '45 by Shelly -- straight to Safari's Head.



Keith Hudson's 'Pick A Dub' barely scraped the Top Three: it is hailed by all Roots lovers as not only a definably heavy Dub LP, but also a classic Reggae LP.

Hudson is, in my mind's eye, one of the most original and productive people in the music biz. His productions slant on the eccentric, his lyrical / musical creations are usually highly stylized. His few solo albums have mostly integrated dubwize tracks within their concept -- and albums such as 'Flesh Of My Skin' 'Entering The Dragon' and 'Torch Of Freedom' shine as extremely listenable ones, with the additions of weighty instrudubs acting as some heavenly mercy from Mr. Hudson's forever controversial "singing".

The latest LP 'Brand' -- dubwize -- is spectacular, 21st Century music (ahead of it's time?): but compared with the previous 'Pick A Dub' is not as good.

'Pick A Dub' was greeted with unanimous applause from Dub Lovers everywhere -- the adventurous mixing the focal point of the album. Featuring such talented musicians as Augustus Pablo, Peter Tosh -- and showcasing the drumming of Carly Barrett and Family Man's liquid bass -- the Dubmuzik was aggressive, powerful and intensely rhythmic: and with the astonishing mix there to enhance its energy, and motivate its appeal, the result was No. 1 high-rank dub.

Featured vocalists included Horace Andy, Keith Hudson (ugh...) and Big Youth -- the music was fierce, the mix was mighty, the album was the perfect Dub Construction.

Check out cuts like the rude 'Pick A Dub', the chucky 'Black Heart', the devastating ' Blood Brother', the eerie 'I'm All Right' -- or the ultimately beautiful 'Depth Charge': based loosely on the Four Tops' equally impressive 'Still Waters'.



AUGUSTUS PABLO is the originator of the "rockers" sound -- and probably Reggae's most top-rank genius. His music is wholly unique, a sound all his own. His productions tend to be recognisable and eternally listenable efforts -- and Pabs just doesn't make bad records.

Whether he is recording another artist or himself, the classic »genius« element never fades. A small, smart man with extreme talent in music and imagination -- yes, the Higher-Ranking Rocker.

His 'King Tubby Meets The Rockers Uptown' LP is only available in the United States -- it's not even released in Jamaica. As far as import frequency goes, the score is virtually nil. But the album is as classic as an album be, the near-summit Dub LP -- including such amazing tracks as 'Braces Tower Dub', the great 'Each One Dub' and the seductive '555 Dub Street'. Strictly yard music.

It would be Top of the Pops if it weren't for a wily Winston Edwards and his legendary LP entitled 'King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub'.



AS SOON as the LP hit the streets -- via the pre' market -- it was hailed as a Dub LP with that extra-special something which most other albums of the ilk tended to lack. It had style, it had original ideas, it contained real rootsy rockin' Reggae -- and the mixture of these ingredients made it well-worthwhile.

With the music put together by Winston Edwards with assistance from Lee Perry -- and primary mixing by The Upsetter -- the hard rydims were dramatically realised in the form of dubwize mixes by the ubiquitious King Tubby. Using such superb musicians as Santa, Family Man, Bobby Ellis, Tommy McCook, etc., etc., etc. -- the album was ideal for the Roots fans, with strictly Now Music. Tubby's techniques were portrayed in all their glorious splendour, the Reggae music totally transformed and interpreted in Tubbs unique fashion. He would curl, swirl, whirl, twirl, explode, corrode, erode, ignite, excite -- upset and agrovate -- slipping vibrant echo to shatter the instruments, and jamming reverberation to re-duplicate the melodies. Echo-delay was inserted to add to the confusion.

DUB MASTER in session: creating such classics as 'No Justice For The Poor', '300 Years At The Grass Roots', 'African Roots', 'Raw Roots', 'Luke Lane Rock', 'King Tubby And The Upsetter At Spanish Town' and 'Wood Roots'.

The prime oneners  to each side were symbolic successes: 'People From The Grass Roots' was a total Titanic tormentor. Destruction in dub -- the whirring cymbals hysterically attacked by the crippling hiss in the mix; the bass heavily bouncing with steady, gushing gusto; the saxophone and trumpet frequently demolished by nerve-nibbling reverb; the erratic rhythm guitar whipped perversely echoic; the constantly rocking drums splattered and spliced with acute accuracy, as they slip through the rhythmic loops, and splash against the sides -- a devastating dense, deafening dub of Tubbs creation.

'Blood Of Africa' used roughly the same mixing magic -- only, with a more persistent rhythm, and a lolloping, creamy trombone replacing the saxophone and trumpet.

But the ultimate in Dub Satisfaction came with the superior 'Crime Wave' -- an ecstatic next version to 'A Touch Of Roots'.

The ocean-deep bass virtually orgasmic in its throbbing heaviness, deep and dark -- with freaky, low echo making it tremble, rumble and tumble. Capable of rattling your insides; seducing the most frigid whale to a frenzy of excitement; penetrating the sound-barrier; mesmerising and hypnotizing all listeners -- a bass-riff of Meditation. What a revelation!

The drums rollin', rockin', tickin', tockin' -- snipped and tapped by the console in metronomic, calculable stops 'n starts. The sleazy, easy, wheezy trombone sweeping and weeping into the air in erotic, spitting slides -- often hectically destructed by the wavering echo and spine-shock echo-delay and reverb. What a sensation!

The punchy, chopping keyboards, densely swelling and elevating as they are given the Kenwood treatment by Tubbs -- without anaesthetic -- a fertive form of liquidation.

'Crime Wave': the criteria by which Tubb's demonstrates his indestructible and effortless power. Violence in dub -- all manner of music torture and tormentation. War in Reggae. Dubwize Riot -- well-wicked!!

If -- for some absurd reason -- you have yet to discover the wonders of Dub Music, or have simply dismissed it as a noisey mess: investigate 'King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub', and all will be revealed.

Should you remain unimpressed, then I can only surmise that you're not a true Reggae fan. Not at aaalll!

NEW WEEK: DUB FIX 50, ROOTS RECOMMENDATIONS.

På söndag så gästar Macker från Wolverine HiFi radion. En timme selection with a direction! Missa inte.

Gamla reggaeartiklar är ganska kul. Jag gillar känslan av att läsa något som skildrade händelser medan de fortfarande var aktuella eller i vissa avseendet rent utav medan de hände! Den här artikeln skrevs av Black Echoes Snoopy och är den andra delen av sex som skildrar dub -- det kanske viktigaste bidraget reggae har gett musikvärlden. Artikeln är i sig uppdelad i två delar; första delen är en sammanfattning av de 125 bästa dubsläppen fram till tryckdatumet (16:e Juli, 1977) och andra delen en reflektion över lite album och dubbare. Jag postar första delen nu och andra delen när jag orkar transkribera färdigt den.

Hur många av dessa album har du? Idag firar dessutom New Romantics blogg otroliga 100 inlägg! En fjärt i rymden mot vad kommer att ha presenterat här om tjugo år! Enjoy!



The story of DUB part 2
Rubbin' the Dub
(skrivet av Snoopy i Black Echoes, artikeln publicerad 16 juli, 1977)

As Research has gone on, SNOOPY has decided to extend his survey of Dub into a six part series. This is the second instalment in which he includes the most comprehensive list of Dub albums ever produced.

RESEARCH FOR this section of the article was the most difficult. The amount of Dub Albums (despite the lengthy research) is still virtually impossible to assess -- since mostly, the large proportion of recorded work is only available in Jamaica.

But through various reliable resources, the remote collection gradually increased -- and the result is a fairly comprehensive list of albums. Some vocal albums which also contain dub-trax have been included in the list, as many of these albums often contain dreader-dread sounds.

It was decided that it would be best to list the albums in some order of merit; hence, less esoteric Dub Freaks would be able to consult the compilation for purchase reference.

The task of selecting the 20 Best Dub Albums was a long, carefully co-ordinated, complicated and often tedious job: but after some eight months of arranging, re-arranging, re-mixing and shuffling -- the end result is there for you to see. The coices are somewhat inevitable, with King Tubby featuring quite a bit in the list. And whilst capturing the essence of Dub music, and spotlighting its appeal, the Top 20 also includes a grand variety of good Reggae music -- including such varied types as Pablodic Rockers, Rock-Steady, Channel One, Instrudub, Agrovators Muzik, Mighty Two Sound-Warps, Strictly Rockers Dub, and maniac, Super Ape soundz.

All are highly recommended as essential additions to your Reggae collection -- the Top 10 at least -- and will indisputably delight and please you. So, for you edification...

BLACK ECHOES TOP 20 DUB ALBUMS
(* denotes JA import / ** US import)
1. King Tubby Meets The Upsetter At The Grass Roots Of Dub (Fay Music)
2. King Tubby Meets The Rockers Uptown (Clocktower)**
3. King Tubby Meets The Agrovators At Dub Station (Live & Love)
4. Pick A Dub (Atra)
5. King Of The Dub Rock (Safari)
6. Dubmaster: Dub From The Roots (Total Sounds)
7. Blackboard Jungle (Upsetter)*
8. Satisfaction In Dub (Earthquake)*
9. Vital Dub (Virgin)
10. Revolution Dub (Cactus)
11. Dub Festival (Third World)
12. Rass Claat Dub (Grounation)
13. King Tubby's Vengeance (Prophets)*
14. More Scrubbing The Dub (Crystal)*
15. Out Of One Man Comes Many Dubs (Ethnic Fight)
16. King Tubby's Prophecies Of Dub (Prestige)*
17. Randy's Dub (Impact)*
18. Treasure Dub (Treasure Isle)*
19. Dub Serial (Joe Gibbs)*
20. Dub In Blood (Sunshot)*

BLACK ECHOES BEST OF THE REST
21. This Is Augustus Pablo (Tropical)
22. King Tubby Surrounded By The Dreads At The National Arena (Fay Music)
23. Tribesman Assault (City Line)**
24. Brand (Brand)*
25. African Dub (Joe Gibbs)*
26. Natty Locks Dub (Fay Music)
27. Dubbing With The Observer (Attack)
28. Gun Court Dub (Love)
29. Scratch The Super Ape (Upsetter)*
30. Batta Dub (Well Charge)*
31. Contempo (Black Jade)*
32. Music Explosion (Ethnic Fight)
33. Thriller (Nationwide)
34. Dub Basket (Cactus)
35. The Message Dubwise (Melodisc)

The following are in no particular order of merit: but No's 36-70 are all regarded to be a fair selection of Dub goodies; whilst 71 onwards are merely worthwhile. Dub on...

DUBONIC DREAD
36. Tradition Style Dub (B.P.I)
37. Ital Dub (Trojan)
38. Dread Locks Dread (Klik)
39. Dub Up Tenement Yard (Observer)*
40. Medley Dub (High Note)*
41. Creation Of Dub (Total Sounds)*
42. Scrub A Dub (Crystal)*
43. Rebel Dub (Third World)
44. Aquarious Dub (Aquarius)*
45. Dub Sensation (Soundtracks)
46. King Tubby Present Roots Of Dub (Observer)*
47. Sledge Hammer Dub (Observer)*
48. Sir Collins Music Wheel (Nice One)
49. Ganja (Harry J)*
50. Kung Fu Meets The Dragon (Dip)
51. Dub I (Micron)*
52. Herbs Of Dub (Micron)*
53. African Dub Chapter Two (Joe Gibbs)
54. ABC Dub (Penetrate)*
55. Rhythm Shower (Upsetter)*
56. Dub Store Special (Studio One)*
57. Satta Dub (Well Charge)*
58. Agrovators Meet Revolutionaries At Channel One (Third World)
59. Pleasure Dub (Treasure Isle)
60. Cookin' (Horse)
61. Everlasting Dub (High Note)*
62. Rasta Dub '76 (Grounation)
63. Bionic Dub (Forward)*
64. High Fashion Dub (Studio One)*
65. Return Of Wax (Upsetter)*
66. Earthquake Dub (Joe Gibbs)*
67. Sample Dub (Winro)
68. Harder Shade Of Black (Santic)
69. Prophets Bootleg Dub (White Label)
70. Yamaha Skank At Dr. Satans Echo Chamber (Underworld)*
71. Chant Down Babylon Kingdom (Nationwide)
72. Strictly Rockers Ina Dreadland (Live & Love)
73. Better Dub (Studio One)*
74. Revolutionaries Sounds (Well Charge)
75. Ah Who Seh? Go Deh! (Rama)
76. Jah Jah Dub (Harry J)*
77. Zodiac Sounds (Forward)*
78. Aquarius Dub Vol. 2 (Aquarius)*
79. Garvey's Ghost Dub (Wolf)*
80. Morris On Dub (Harry J.)*
81. King Tubby Meets Harry Mudie In Dub Conference (Moodisc)*
82. Roots Dub (Winro)*
83. Ital Talk (Jigsaw)*
84. Dread Locks In Jamaica (Live & Love)
85. Money Maker Dub (Studio One)*
86. Moore Dub (Joe Gibbs)*
87. Bag-O-Wire (Klik)
88. Revival Dub (Well Charge)
89. Straight To Babylon Chest (Live & Love)
90. Soul Revolution Pt. 3 (Upsetter)*
91. Ital Dub (Studio One)*
92. Treasure Dub Vol. 2 (Treasure Isle)*
93. Fighting Dub (Love)
94. Reggae Confusion (Third World)
95. Revolutionary Dub (Trenchtown)
96. Shalom Dub (Klik)
97. Leggo! Ah Fe We Dis (Rama)
98. Tapper Zukie In Dub (Stars)
99. Dub Basket Chapter Two (Cactus)
100. Zion Hill Dub (Terminal)*
101. Ital Sounds And System (Studio One)*
102. Collie Dub (Jigsaw)*
103. Scientific Higher Rankin' Dub (Rama)
104. State Of Emergency (Joe Gibbs)*
105. Sir Collins In Session (Nice One)
106. Mellow Dub (Studio One)*
107. Reggae Confusion Vol. 2 (Third World)
108. Twelve Tribes Of Israel (Lucky)
109. Johnnie Clark Disco Dub (Justice)*
110. Ja Man In Dub (Ja Man)*
111. Can't Conquer Rasta (Justice)*
112. Cloak And Dagger (Trojan)
113. Dub Me (Mor-Well)*
114. Reggae Bones (Upsetter)*
115. African Dub Chapter Three (Joe Gibbs)*
116. Tommy McCook Instrumental (Justice)*
117. Rasta Dub '77 (Micron)*
118. Concrete Dub (Concrete Jungle)
119. Instrumental Explosion (Diamond)
120. Wareika Dub (Ghetto Rockers)
121. Musical Dub Attack (Virgin)
122. Presenting Coxsone Affair (Tribes)
123. Step Forward Youth (Live & Love)
124. Entering The Dragon (Magnet)
125. Ranking Dillinger In Dub (Jackpot)*

Ströläste en intervju med Barrington Levy och fastnade för hur han »fann« inspirationen till superklassiska »Warm & Sunny Day«.

Roger Steffens: I want to talk a little bit about your composing process. You observe someone, you hear something said, you see a situation, and you might get a line of lyric in your head -

Barrington Levy: Like, for instance, I make a song called "It Was A Warm and Sunny Day." How I make that song is, I was standing at my gate and this guy was passing with two kids in his hand and somebody stay in a mango tree and shot him with a gun and the two kids was crying and still down in the road. So I make a song off of that. Like "It was a warm and sunny day/I was standing at my gate and viewing the place/saw the wicked man come down to shoot the poor people up/they didn't have no ammunition, had to use their strength."

För övrigt så lyssnar jag nästan alltid hellre på den digitala recuten från -92 än originalet från -80. Vilket är konstigt då originalet är dancehallperfektion.

Hela intervjun (från '93) finns att läsa här;
http://www.hermosarecords.com/marley/blevy.html

Läste precis något helt otroligt. En av mina absoluta favoritskivor någonsin, Miles Davis - Kind of Blue, tolkades tydligen 1981 av en bunt Jamaicanska musiker i New York. Skivan som aldrig släpptes var en strikt reggaetappning av en av världens mest banbrytande alster. Nu ska skivan släppas för första gången och jag är helt överexalterad. Lyssnade på det lilla smakprovet som finns online och är aningen förvirrad av att förvänta mig en ton men höra den i helt ny form. Vet inte om jag älskar eller ställer mig skeptisk till det än.

Lyssna och avgör själva;


Det är synd att det inte finns någon information om vilka musikerna var. Är ju alltid spännande att veta vem som försöker fylla Miles, John och Cannons dojjor.

Ännu ett kort nonsensinlägg innan jag återgår till min business. Identifiera melodin om du kan.



Detta snackades om en hel del på Blood And Fire för några år sen. Är fortfarande helt chockad hur reggaes kanske mest spirituella låt verkar kunna spåra sina rötter till ett program som kom att känneteckna den totala fasaden.

När jag slösurfade lite gamla hiphoplegender (Ice T och Doug E. Fresh mer bestämt) så råkade jag komma in på en sida som listar de 100 bästa av massvis olika musikkategorier. Nyfikenheten slår då alltid till och genast började jag leta efter vilka eventuella reggaelistor man kunde finna. Jag fann tre stycken; de 100 bästa artisterna/albumen/låtarna. Det är ganska förväntat att Bob Marley toppar samtliga listor på något sätt. Inte förväntat för att jag verkligen tycker så men för att man känner till idolatrins rådande.

Det som gör listorna så intressanta är dock den så extremt polariserade naturen inom reggae. Man är antingen svinkänd eller totalt obskyr. Bland de 100 bästa artisterna är följande topp tio;

1. Bob Marley
2. Peter Tosh
3. Toots and the Maytals
4. Jimmy Cliff
5. Burning Spear
6. Bunny Wailer
7. Black Uhuru
8. Sly and Robbie
9. Third World
10. Lee "Scratch" Perry

Inte nog med att Bob Marley är först men BMW upptar inte mindre än tre av de tio platserna. Det känns ju fasligt lyckligt att den mest kända gruppen även kom att vara kärnan av jamaicansk talang. Vidare så problematiseras jag lite över listans kriterier. Är producenter/ingenjörer också artister eller räknar vi bara sångare/deejays? För i mitt tycke så är producenten till stor del den viktigaste personen i JA. Ofta kommer artistens betydelse både efter producent, backningsgrupp och mixare. Dessutom, 100 Greatest ... antyder att det handlar om någon sorts talang (som är kanske världens mest svårrankade egenskap) och inte betydelse för musiken.

Uppenbarligen är produktions- och backningsteamet-extraordinaire Sly & Robbie artister nog att föräras åttonde plats. Det är den första positionen jag är redo att acceptera som en någorlunda sund positionering. På tionde plats har vi virrpannan Fresh Perry även det någorlunda vettigt.

Men förtsätter man lite vidare i listan så börjar det bli lite mer intressant för helt plötsligt börjar superkändisarna försvinna och lämnar plats åt de mer obskyra artisterna (bland de oinsatta vill säga). (Det ska egentligen vara plats 11-20 men blogg.se tillåter inte logik)

1. I-Roy
2. King Tubby
3. U-Roy
4. Laurel Aitken
5. Mutabaruka
6. Culture
7. Big Youth
8. Wailing Souls
9. Desmond Dekker
10. Steel Pulse

Fortfarande stora namn men vi bjuds i alla fall på våra tre första chattare (jag hurrar lite inombords även om jag aldrig varit superstor fantast av Royarna eller Big Youth). Den första stora överraskningen för mig är dock Laurel Aitken - mannen med boogie i benknotorna. En artist jag inte är alls särskilt insatt i (tror jag har en LP-samling jag ALDRIG spelar) men likväll vid kännas vid som en fotnot inom reggae men desto viktigare personlighet in ska. Jag kan dock acceptera att de vill ha ska, rocksteady och andra relaterade musikstilar under reggaeparollen. Det är en förenkling jag själv väljer att göra väldigt ofta. Det gör det dock bara mer förvirrande att Laurel kommer innan andra ska-personligheter så som Prince Buster (#21) och Skatalites (#26).

Sen börjar listan mer och mer likna en kaosartad listning av namn författarna lyckats snappa upp i något kokande feberrus. Det blandas mellan vad jag tycker är riktiga tungviktare och extrema sidokaraktärer utan vad som verkar vara någon eftertanke som helst. Vad sägs om att snusk... deejayn (hädning att säga så?) Judge Dread (#33) anses viktigare/bättre som chattare än exempelvis General Echo (#84). Byron Lee (#48) en viktigare arrangör än Augustus Pablo (#68).

Det går självklart att göra sig löjlig över listan in i absurdum men lite eloge ska den ha; plats #90 är Madoo. Han är bara en aning sämre än Christafari som ligger positionen över. Vilka fan är Christafari (googlade och la upp en liten bild på dem i det här inlägget)?

Checka listorna här. De är faktiskt ganska roliga.
100 Greatest Reggae Artists
100 Greatest Reggae Albums
100 Greatest Reggae Songs

Det är idag 26 år sedan åskans röst, Prince Far I, blev mördad i Jamaica. Jag har lyssnat en hel del på hans Cry Tuff Dub Pt. II senaste tiden - en skiva som är sjukt stark inte bara på grund av de underbara mollrytmerna men även av Bobby Kalphats meditativa melodikaspelande som erbjuds på flera av låtarna.



Far I's sista skiva var showcaseskivan Ukhonto We Sizwe som producerades av Roy Cousins. De hann aldrig bli riktigt klara med den. Det finns en intervju med Roy Cousins där han berättat om när Far I gick bort. Ett oerhört känsligt stycke.

Jag gillar inte bloggar som bara är youtube-klipp så därför går jag lite med huvudet nere och snorren vid fotknölarna för att jag postar inte bara ett men två filmklipp på en och samma dag. Det finns dock inget jag kan göra när min goda Martin (outta Shamrock HiFi) länkar mig den här musikvideon. Hela min vecka är härmed gjord! WICKED! Allt från deras dansande till klippen i Skateland. Dessutom är ju låten på en av de fetaste digirytmerna som gjorts och husguden Rappa Robert är pon' top ihop med sin korte och knubbige parring p Tippa Lee (ser ut som Jens och mig men svarta).



Det är ju för övrigt samma rytm som Carl Meeks - Wey Dem Fah (Redman 12"). Även den en otrolig låt.