Följande klipp länkades på Chatty Mouth och det är för bra för att låta bli och länka här också. Här har vi alltså omegats alfa.




Hear them stylia!

Det blir radio på Söndag! 15-16 som vanligt på 95,3 MHz alternativt THSradio.se om man inte bor i Stockholm. Det blir precis lika bra som ni kan hoppas. Det obskyra blandat med de legendariska sångerna (bland annat är jag nästan hundra på att vi kommer spela låten som visas ovan). Allt uppmixat med lite informativ labba labba och usel humor.

Har gett blod idag. Noll komma fyrtiofem liter av mitt succulent A-positiva-blod pumpades ut ur min kropp. Det kändes jävligt bra även om jag skrajar för sprutor något extremt; anser dock att en ogrundad rädsla inte bör stoppa mig från att göra något gott. I sviterna av nålens vampyris så har jag suttit helt utmattad ända sedan jag lämnade Ge blod-bussen. Har försökt plugga lite men hjärnan har inte riktigt varit medgörlig så kvällen tillägnas istället åt sånt som är kul - just nu innebär det att förbereda en av de två intervjuerna som ska bli grunden till första numret av Cool Profile.

Vill inte gå ut officiellt än med vilka som intervjuas för första numret men jag kan säga att det kommer bli två, i mitt tycke, helt otroliga texter. Den ena intervjun får jag hjälp med av en stor förebild, Peter I - som står för flertalet av de bästa intervjuerna jag läst. Efter lite detektivarbete lyckades jag leta fram en av de största 70-tals-grupperna (i sound, inte hur långt de nådde internationellt) och Peter I gick med på att sköta intervjun. Har fortfarande inte läst den men jag vet att det kommer bli bättre än bra.

Intervjun som jag sköter fokuserar istället på en galet obskyr roots-etikett som släppte något av det mest fantastiska och löjligt sällsynta jag sett. Vill inte gå in på detaljer. Är dock lite nervös över hur intervjun kommer gå. Var längesen jag gjorde en regelrätt intervju (Norman Grant 2006?) och man befarar att man är lite ringrostig. Har i alla fall samlat ihop all information jag kan om etiketten och producenten och börjat bena upp vad jag vill ha ut av det. Självaste intervjun sker antagligen på torsdag eller fredag. Vi får se när.

I vilket fall så spelas det musik till pysslandet och inte är det reggae! Jag var ihop med en halvlibanesisk tjej i sju år och hennes far brukade spela massvis med fet musik från Libanon och Palestina. En av låtarna som jag minns särskilt väl är »Sidi Mansour (Ya Ba ba)«. Den svårdefinierade orientens fantastiska tongångar är aldrig en besvikelse och »Sidi Mansour« är på något sätt min definition av hur bra det kan låta. Det enda som överträffar låten är möjligtvis hennes fars libanesiska matlagning. Wallah!

Jag har börjat få nog av alla digimixar och den sjukliga uppmärksamheten som digital reggae från slutet av 80-talet får för tillfället. Mycket är fantastisk musik men det känns som att folk letar efter allt som har en knastrig handklapp backat av en sinusformad basgång och vill trycka fram det som om det vore gudarnas manna. Nåväl .... något jag aldrig tröttnar på är dock Limonious fantastiska konstverk som kom att känneteckna mycket av genrens grafiska estetik. Därav är det med glädje jag nu ser att det finns en sida tillägnad mystiske herr Limonious skivomslag. Klicka på musens vänstra knapp och besök sidan!

http://www.interruptor.ch/limonious/

Steely & Cleevie (i omvänd ordning på fotot).

En av reggaens absolut största har gått bort. För någon dag sedan meddelades det Steely var på sjukhuset och läget var kritiskt. Idag efter att ha återvänt från en spelkväll med lite kompisar så möts man av nyheten att han har avlidit. Det känns väldigt hemskt för han är en av de musiker jag respekterar mest. Hur många artister har karriärer där de startade på 70-talet och var otroligt lovande musiker, på 80-talet var man med och grundade reggaens bästa backningsgrupp, Roots Radics, samtidigt som man några år senare red den digitala vågen som en av de mest eftertraktade producenterna för att hålla den positionen långt in på 90-talet.

Du saknas mig redan, Steely. Ikväll plockar jag fram några av mina favoritalster med Roots Radics.

Fick idag min lapp om att lämna blod om ungefär en vecka. Känns skitbra även om jag alltid nojar över nålarna. Men, att ge blod är viktigt och jag tycker att fler bör göra det (så slipper man känna sig en som self-righteous schmuck!).

www.geblod.nu

Go deh!

Aten brinner igen. Det var två år sedan bränderna senast skakade huvudstaden. Anlagda bränder. Det spekulerades i om det var för att frigöra mark så att folk och företag ska kunna bygga fastigheter. Idioti.

Nu verkar de sämsta sidorna visa sig igen. Vad hände med filosoferna och konstens arkonter? Allt jag ser är jävla enfald.

Vissa låtar är så vanliga att man bara skiter i att införskaffa sig tolvorna (tills det en dag är för sent). Just nu inser jag att jag gör detta med Winston Husseys magnifika (på alla sätt och vis) »Joe Grine Last Night«. Historien om mannen som besöker en vänstrande fru och i pur panik får springa från godheten med pyjamasen vid fotanklarna när mannen oväntat kommer hem är kanske en av de mest hysteriska låtarna någonsin från JA. Vad som gör den än mer fantastisk är hur lik Winston är Gregory Isaacs i rösten på de här alstren. För när jag visualiserar mig berättelsen så är det the cool ruler och lonely lover jag ser springandes där med svettglansiga skinkor ute i det fria.

Lyssna låten på youtube och passa på att lyssna på texten (som jag transkriberat för er skull, kära dancehallälskare!).



I was a Joe Grine last night
I was a Joe Grine last night
Joe Grine last night

She said she's all alone so she invited me over
So I rushed to the invitation like a soldier to his commander
And when I reached her appartment she was looking all right
She said no need to worryt my husband won't be home tonight
So she turned off the light and gave me a pyjama
But as I jumped in to bed I heard a knock and I heard a man voice
So I jumped through the window couldn't catch my pants not turn on the light
So that's the reason why I had to run in a pyjama last night
What a fright!

Me a turn me turn in a pyjama last night
Oh yes, I a turn, I a turn in a pyjama last night
I was a Joe Grine last night

As I reached to the corner I heard two gunshot fire
And not a duppy couldn't go around the corner fast as me. No way!
I was running so fast the pyjama fell below my knee.
I was running so fast that even Quarrey could nuh catch me. So you see!

I ah turn, I ah turn a turn in a pyjama last night
Oh yes me ah turn, me ah turn in a pyjama last night
Joe Grine last night

*Ett sjok med klassiskt Gregorystönande*

Them say monkey say you have to take chance to prove you are a man
But if it wasn't for the allmighty Jah I would be a dead man
I know I learned it doesn't pay to mess around a man woman
So I guess I got to keep on running as fast I can.
Run like a long john!

Me ah turn, me ah turn in a pyjama last night

... är inte bortglömt förresten. Har lagt upp lite omslag nu senaste dagarna och fler kommer. Bland annat en liten dub-extravaganza kommande dagarna. Go deh!

http://www.flickr.com/photos/skengbubbler/

Kom hem igår och redan har man börjat jonglera studier och musikälskandet. Pluggar lite elektronik och scannar lite skivomslag samtidigt som jag lyssnar på lite skivor som legat hemma och väntat på mig under sommaren. Slängde upp lite nya scanningar (både nya och gamla skivor i samlingen) på Flickr. Go deh!
http://www.flickr.com/photos/skengbubbler/

Ska även försöka styra upp tidningen Cool Profile så snart jag kan. Hur blir vanligt rött papper om man sprejar på det? Blir det buckligt och fult eller kan sprayfärgen lägga sig som en lack på? Skulle vara snyggt med svart tryck på ett rött omslag men logotypen från en vitsprejad stencil.

Aningen kort och intetsägande inlägg ... men jag har stuff to do, my man. Packa upp, städa och komma igång med allt annat också.

Sitter på den sämsta linan i världshistorien och saknar livet i Sverige. Lyssnar Clint Eastwoods delade skiva med Jah Thomas (Love & Happiness på Burning Sounds). Konstig platta, men ganska bra. Vissa Linvalproduktioner. I vilket fall så hittade jag ett par gamla Flickr-favoriter gjorda av mannen Reggay Riddim. Tänkte bara dela med mig av den simpla, dumma  humorn som får mig att fnissa. Behövs i dessa tider av trials an' tribulations.





Lite mer av detta och ett antal fina etikett-scanningar finns att hitta på hans flickr-sida;
http://www.flickr.com/photos/23997342@N03/

Idag gratulerar vi Jens som fyller 24! Söndagen markerar även slutet på den sjätte veckan av en spartansk arbetsresa. Sista tredjedelen kvar att uthärda.

Även om man kommer hit för att leva billigt man kan så är ens ögon vaksamma efter musik och Oslo må vara en jävligt reggaefri stad men vissa härliga kap har man likväl gjort. De flesta av skivorna i fotot nedan köptes av någon hårdrockarsnubbe som hade en liten reggaeback på en gratis hårdrocksspelning i någon park. Albumen kostade 20 kr styck exklusive mängdrabatten.



Sophie George - Girlie Girlie LP
Pat Kelly - Lonely Man LP
Toots & The Maytals - Life Could Be A Dream LP
Junior Murvin - Greatest Hits LP
Jah Lion - Colombia Colly LP
Ska Flames - Ska Fever LP
Derrick Morgan - I Am The Ruler LP
V/A - Rougher Than Tough LP
Jackie Edwards - Sincerely LP

Nästa bunt skivor köptes i ett fantastiskt antikvariat som var aningen dyrare (ca 90 kr LPn med några få klart dyrare undantag) men oerhört välsorterat och en fantastisk affär i övrigt.



Ethiopians - ngn kul samling vars namn jag inte minns LP
Matumbi - Seven Seals LP
Clint Eastwood - Sex Education LP
Dennis Brown - Wofs & Leopards LP
Al Campbell - Late Night Blues LP
Prince Far I - Umkhonto We Sizwe LP
Wayne Jarrett - Chip In LP
Linval Thompson - Look How We Sexy LP

Personliga favoriten är nog Al Campbells album som varit en rootstompare jag letat efter i år! Bra pris också.

Ett kort inlägg på en provisorisk internetuppkoppling. Redan andra kvällen i Norge bjöds det på finbesök. Svenska rootsstomparna Meditative Sounds spelade en kväll ihop med Channel One från London. Session hölls vid Hausmania - en skatehall i centrala Oslo. Det var härligt att bägge sound höll sig mest till klassiska rotstycken från 70- och 80-talet. Några stora låtar som spelades var bland annat Sylford Walkers - Deuteronomy (som man inser hur fantastisk den är först efter att ha hört den genom boxar), Bob Marleys - Exodus, Burning Spear - African Cry Blood och även lite nyare men fina alster som Twinkle Brothers - Repent (Channel 1 dubspecial!). Vad som saknades var dock lite militant DEB från 70-talet.

Meditative hade med sig Lion på micken som alltid är en fröjd att höra. Sveriges mest komplette mick-man? Channel One hade en Ras Kayleb som var grym men aningen torr. Vi är ju klar bortskämda i Sverige när det kommer till reggaepublik. Även om det var ett helt OK antal närvarande så saknades ju reggaefantasterna. Ingen ital steppin, inget stompande till rhydim. Synd.

Vi stegade i alla fall hemåt kring fyra på morgonen (se nedan) då det redan hade börjat ljusna och ömheten från basgångarna sakta men säkert släppt.

Bim!



Gjorde en snabbkopia av Colourmans logotyp för hans debutalbum. Den har ju (ihop med andra låtar) inspirerat till namnet på fanzinet jag tänker dra igång med efter sommaren - Cool Profile. Är lite tveksam på om jag ska använda den dock. Jag gillar att den är lite amatörmässigt blixtig ... men samtidigt tycker jag att man kanske borde göra något amatörmässigt blixtigt själv.

Var och köpte sladdar så jag kan spela in mina telefonsamtal i alla fall. Jag har en ganska klar idé om vilka personer jag vill intervjua till de fyra första numrena. Upplägget kommer vara två intervjuer per nummer och sedan någon tillhörande recension eller kul småartikel till varje intervju.

Idag är sista dagen i Stockholm för mig den här sommaren. Så jag misstänker att bloggen kommer vara väldigt lugn de närmaste två månaderna och lite till (såvida vi inte kommer ha internet i Oslo). Känns vemodigt.

Suffer not little children! I-man, popa bubbler, nuh gwan lef yuh!

Om man bortser från musiken så låg för mig Blood & Fires storhet till stor del i de fantastiskt välskrivna texthäftena. Ofta ihopplitade av Steve Barrow och andra luminärer - personer som upplyst mig och hjälpt i att få en förståelse för den underbara musiken från den karibiska lilla ön där vibes a nuff.

Jag märkte för inte alls för länge sedan att man kan ladda ner simpla PDF-filer med självaste texterna (inte hippt designade av Intro-studion som de riktiga omslagen) till nästan samtliga B&F-släpp på skivetikettens hemsida. Gratis! För att göra detta går man in på discography där alla släpp står listade. Går man sedan in på varje släpps egna sida så finns det en länk för att ladda ner »cover notes«. Omständligt kan tyckas ... därför har jag istället zippat ihop mina filer och laddat upp samtliga på ett enda ställe (med albumens titlar också istället för bara katalognummer) - http://www.megaupload.com/?d=PNB5T3ZD

Enjoy!

Var på Micke Goulos skivbörs vid S:t Eriksplan idag. Absoluta favoritaffären när det kommer till skivor. För 340 kr kom jag hem med följande musik;

Massive Dread - Massive Dread (His Majesty LP) - Fin röd vinyl att ersätta mitt gamla utnötta exemplar med! 100 kr!
Jenny Wilson - Hardtimes! (Gold Metal Recordings CD) - Fantastisk popskiva av underbara Jenny Wilson. Rekommenderas varmt! 75 kr.
Yame Bolo & Mr. Pants - Rema & Jungle (Buffalo Music Prod. 12") - Tung digital produktion med den alltid beundransvärde Bolo. 35 kr.
Gregory Isaacs - I.O.U. (Greensleeves LP) - Typisk Gussie/Music Works produktion av den tiden. 75kr.
Creation Rebel & New Age Steppers - Threat To Creation (Cherry Red LP) - Har inte lyssnat på den än ... ska enligt Micke vara ganska bra. 95 kr.

Inte nog med att priserna redan är löjligt låga så får man dessutom rabatt på hela bunten. Utan tvekan bästa stället att fynda musik i STHLM. Hurra hurra hurra hurra!

Blev ett par inlägg direkt efter varandra. Inget att göra ikväll. I vilket fall. News flash!

Under vårt lilla sommaruppehåll kommer eminente Jakob att hålla ställningarna när tiden tillåter. Rub it, jack it, flash it and execute it!

Ibland har en sångare ett så personligt uttryck att när han tilltalar en direkt så känner man sig verkligen träffad. När texten i fråga inte alls går att tillämpa på sig själv så blir alltid intrycket förvirrat. Exempelvis när Scion Sashay tröstar unga afrikaner och jag lyssnar på honom. Jag är ganska ung (men mer gammal) och absolut inte afrikan. Likväl finner jag någon sorts missriktad tröst i hans sång. Gillar tolvan riktigt mycket ... även om den kanske frångår i stil mot vad jag brukar lyssna på.
Lyssna



»Give me what is mine mine ... it's about time«. Donovan Germains lilla låt med Sugar Booga Minott är precis så tung som man kan förvänta sig när man hört Germains produktioner av artister som Cultural Roots, Lee Van Cliff, Mighty Diamonds och andra. Tänker mig att Ranking Trevor skulle kunna följa upp på låten alldeles perfekt. Fast han har väl aldrig gjort en dålig insats mig veterligen. Vilken underbar deejay Trevor är ... och vilken fantastisk sångare Sugar Minott är bör man väl kanske också påpeka med tanke på att det är hans låt som länkas.
Lyssna

Jag älskar Maddo! Första gången jag hörde Madoo var som en oerhört vulgär (på ett dåligt sätt) 12" han delade med General Echo; »Hotel Fee« (Techniques). Den allt annat än underhållande slackness-låten presenterade för mig någon som skulle bli en av mina personliga artister. En sån artist som det verkar man är ensam om att se storheten i. Kanske alla andra har haft samma olyckliga första bekantskap och oturen att ta det vidare därifrån. Madoo lät nämligen som en emaskulerad Horace Andy (Snip, snip, clip, clip. Rub it up!) med en oerhörd misogyn kvinnosyn. Unket och inget jag vill dansa till.

Men efter att fått tag på hans första album, Rock With Papa Madoo, släppt på kanadensiska skivetiketten Darace Music var jag tvungen att kapitulera. Aldrig förr har jag hört ett så perfekt rub-a-dub-album! Allting fann sin logiska plats. Sångstilen! Rytmerna! Backningen av Sly & Robbie! Till och omslaget var en tour de force! Tror aldrig jag har fallit så handlöst för en skiva. Triumfen var total.

...sen var det bara att börja leta (och även upptäcka de otaliga imitatörerna som lillebrodern Hugh Hugh Maddo, identitetstjuven Badoo och ett par andra Madoos). Skrev en topp-tio lista på forumet Chatty Mouth för några månader sen. (Hade jag varit ambitiös hade jag ordnat soundklipp till samtliga låtar ... men blogg.se suger när det kommer till mp3-samples)

1. Osibert Maddo - King In The Ring (1983, Sunsplash Records 12")
2. Maddo - 44 Magnum (1981, Mukasa 7" - Madoo deejayar!!!!)
3. Papa Madoo - Sister June (1981, from Rock With Papa Madoo LP)
4. Maddo - Badder Than Them (1980, Godfather 7")
5. Bionic Singer - Botha Warning (1989, Jamaazima 7")
6. Osbert Maddo - Low Bum (1982, from You Wanna Turn Me On LP)
7. Madoo & Jango - Bite De Dust + Half Way Tree Killing (1982, D Music 12")
8. Madoo & Trinity - Few Shall Be Chosen (1980, Jungle Beat 12")
9. Madoo - Hands in the Air Girl (1981, from Roots Reggae Party Vol. 1 LP)
10. Madoo - Joe Grine (1980, Crazy Joe Gibbs 7")

Den skulle väl se aningen annorlunda ut idag. Läs mer om Maddo här;
http://reggaelicious.pbworks.com/Osbert+Madoo

Världens bästa blogg har gått och lagt ner. Istället har Jayman och Andrew some drev den underbara Who Cork the Dance gått och gjort om bloggen till en mer konventionell websida. Så ta bort den gamla länken och kolla upp sidan här istället;

http://www.whocorkthedance.com/

Bästa stället att lära sig om de olika gamla ljudsystemen. Kolla in deras Gemini-special de har för tillfället! Lethal!