En av mina absoluta favorittapes är Gemini vid Enid Anglin Center -83. Jag tror jag har påpekat det på bloggen, radion och i lla möjliga sammanhang hundratals gånger. En av anledningarna är de helt sjukt bra insatserna av samtliga deejays och kanske mest Squiddly Ranking och Michael Irie. Bland annat bådas helt sjukt roliga självdistans i texterna. Smaka på den här versen av Squiddly exempelvis;

Laaawd have mercy!
Good evening ladies and gentlemen
It's I, Squiddly Ranking, pon the mike again
Tonight seh me come fi warn all a' dem
me come fi tell it to me enemy and even me fren'
You see me, you see me go join the army
You see me, you see me go join the army
Me mus' join the army! Me mus' join the army!
Band-widdely-squiddley
Me mus' join the army!
Band-widdely-squiddley
Squiddly mus' join the army!
You know why dread locks?
Me go a bad place fi bank some money
Bad boy jook me dung and beat me badly
Seh most of all them tek the money
From that day robber tun my enemy
Me tracks up a camp fi join the army
When reach up the gate me sight a tall soljie
Him seh what is me name
I tell him Squiddly D.
Him seh »What yuh doing here?«
Me come fe join the army
Him seh »No maga bwai you too damn skinny
Yuh eye them big like them ten cent cookie
You have two teeth long like fi Barney«
Him seh me head shaped like them world war chimme
And most of all me look too trigger happy
Him nuh want no bang belly bwai inna army
When him measure me chest, measure me hip
When him reach a me foot him seh dem favour drum stick
Him seh Squiddly »Bwoi yuh betta go home!
You no have jawbone fi blow saxophone
So when yuh eat the fish be careful of the bone«
David kill Goliath with a sling and a stone.
And Samson kill the Philistene with donkey Jawbone
Me seh me throw away the scissors and me dash weh the comb
Cah dis ya deejay come fi mash down rome.
Cah me mus' join the army!
Well watcha man!

Tidigare på dansen har Michael Irie berättat om sitt slaka tillkortakommande när han skulle bli intim med sin tjej för första gången. Barnsligt, smått vulgärt och framför allt helt i min smak.

Jag har alltid ritat bilder på kuvert. Ibland otroligt oambitiöst andra gånger har jag lagt ner en hel del tid och till och med känt lindrigare separationsångest av att skicka iväg kuverten. Så det är alltid kul att veta att kuverten har levt vidare i någon form. En vän i USA berättade att han hade ett av mina brev på kylskåpet. En annan sa att han hade sparat den på väggen bredvid sin skivspelare. Nu har Chris som håller i den ytterst intressanta Limonious-bloggen uppenbarligen blivit så förtjust i de jag skickade till King Culture att han scannat in dem och postat på en av sina bloggar (och King Culture själv har uppenbarligen tyckt att de var fina nog att visa upp till kunder). Det får mig att känna mig oerhört stolt, även om det faktiskt inte är mer än lite kludd. Dessutom skriver Chris att jag är svenskbaserade reggaekungen. Jag antar att om nyheterna är internationella så kan jag inte bestrida dem.

Bilden högst upp är ett linotryck till ett omslag jag gör åt skivan .357 Magnum Dub producerad av Winston Riley och Carl Campbell. Nu saknas det bara lite letraset-gnuggbokstäver och utsmyckning. Lyssna på skivan förresten. Många Madoo-rytmer som dubbas upp i fin stil.

Ikväll blir det ljudsystem! Missa inte att komma förbi om ni är i Stockholm

Har en nostalgitripp och lyssnar på gamla klassiska hiphopskivor som man växte upp med. Bland annat Bo$$ underbara skiva Born Gangstaz. En detalj jag tydligen glömt helt och hållet är hur hon i singeln »Deeper« för en kort stund droppar basgången till Aswads otroliga »Love Fire« (de flesta känner den nog som DEB:s »Promised Land«). Lyssna 2:08 ungefär när den obskyre Papa Juggy kommer in. Wicked an' wakkad!

Klassiska tidningen Dub Catcher verkar ha fått ett hem på Tumblr! Väldigt bra läsning för den som har tid och grundläggande kunskap med alfabetet.

Här kommer även tapet för dansen.
http://www.talawa.fr/media/sthlm-dub-club-3-earth-vibration-new-rom-QbCqy
Mikrofonen låter dessvärre lite dåligt men det ska vi lösa till nästa dans. Den 28:e maj alltså...nästa dans.. 28:e maj.

Jag lyssnar på Digikillers senaste släpp och är så otroligt glad över att de äntligen har släppt »Rocks & Mountains«. Denna odödliga dubplate som finns på otaliga soundtapes och varje gång spelar så hårt att ynglingarna steppar i raseri vid dansen.

Plocka upp den! Här exempelvis.

Läs mer här;

• Reggae Inna Dance Hall Style Revisited
• Reggae Inna Dance Hall Style (på Reggaepedia)

Phillip Parkinsons helt majestätiska stompare får öppna upp showen. Vi vandrar därefter genom steppers territory, screechie över gränsen till rub-a-dub och avslutar i bubblig NY-dancehall från tidiga 80-talet. Snart kommer det lite nyheter på bloggen. Så stanna inrattade.

1. Phillip Parkinson - Zion A Love (JB 12")
2. I. Jarzif - How Could I Leave My Wife (Greensleeves 12")
3. Gregory Isaacs - Mr. Know It All/War of the Stars (DEB 12")
4. Bunny Lie Lie - Mr. CID (Trojan LP)
5. Twinkle Brothers - Mob Fury (Jah Shaka 12")
6. Eek-A-Mouse - Once a Virgin (Joe Gibbs 12")
7. Phillip Frazer - Mr. Wicked Man (Freedom Sounds 12")
8. Natural Ites - Picture on the Wall (CSA 12")
9. Fabian Cooke - Girl I've Got A Date (Wackies 12")
10. Sir Rafael - Summer Jeans (Kaya 12")

Ladda ner showen här;
http://www.megaupload.com/?d=2NT7842C

Tänkte bara pusha för när Echo Minott kommer till Stockholm och spelar om två veckor. Kan bara bli grymt. Ni kommer med stor sannolikhet hitta Joakim Romantic där.

Visit Jah Thomas's Site At
http://www.myreggaespace.com
For More Music

Hittade den här hysteriskt roliga intervjun med Penny Reel där han intervjuar den slöaste chattaren i JA. Den inledande minutlånga diskussionen där Jah Reel försöker göra ordning i kaos av Nkrumahs Stylee-lee-lee:ande är pur komik av högsta form.

Intervjun som är från 1980 är intressant på så sätt att den finner Jah Thomas i mitten av hans karriär när han börjar bomma som störst. Bara något år tidigare var han en rätt och riktig rootsman-chantare som knappt fick med sitt namn på ett par klassiska skivor där han chattade (på rak arm kommer jag att tänka på Mystic Emp/Eyes - Reality 12", Clint Eastwood LP:n han gör hälften av låtarna och Leroy Smarts - Gambling 12" där både Clint Eastwood och Trinity får ta äran för hans insats).

Reel avbryter Thomas i ett utlägg om hans musik;
- You have any tobacco?
- Nuh. Is only this. You waan a cigarette?
- No, I want to roll a spliff. I need some tobacco.



(Jah Reel och Jens Romantic promenerar i ett Januariruskigt London)

 

2010 är det uppenbarligen New Romantic HiFi som run 'tings och inte 'tings som run New Romantic. Tack, Lars, för nomineringen. Tack, ni som röstade.

Rub-a-dub kanske är liten musikscen men med kraftiga hjärtslag. De som känner det vet det.

Tack!

Det visar sig att New Romantics likkle blogg inte bara är ansedd att vara en ypperlig musikblogg för Stora Kulturbloggpriset har även nominerat oss som en av de bästa till Öppna klassen.

Rösta gärna på oss genom att välja New Romantic Possee i kategorierna Bästa musikblogg och i Öppna klassen.

http://storakulturbloggpriset.se/?p=114 (bästa musikblogg)
http://storakulturbloggpriset.se/?p=164 (öppna klassen)

 

...nu ska jag sluta skriva om det här och återgå till musiken. Run tune, selector.

Författaren Syphilia Morgenstiernas något oväntade Kingston-äventyr publicerades 1979 och skildrade hur hon i sällskap med legenden I-Roy fick bevittna en kokande gryta av reggaekultur. Året 1978 var Jamaica som allra mest inne i rockers-soundet och började precis snegla på rub-a-dub-stilen. Syphilia som inte långt innan sin resa blivit helt frälst av reggae besöker Randy's skivaffär och träffar där en man som hon kommer ha ett förhållande med under fem år, den mest elegante av chattare -- I-Roy. När hon återvänder till Norge så sammanfattar hon sin unika guidade tur genom Kingstons slumområden.

Boken Reggae - I fritt fall fra Babylon mot Jamaicas indre släpptes i Norge och var initialt hyllad tills pressen fick nys om vad ganja-kapitlet verkligen handlade om. Över en natt bojkottades den och försvann från bokhyllorna. Jag har själv letat efter boken varje sommar jag besökt Norge. Det är därför jag ser det med så stor glädje att Syphilia nu har hittat till nätet och väljer att publicera all text på sin hemsida ihop med en drös fantastiska foton på reggaelegender så som I-Roy, U-Brown, Mighty Diamonds, Mighty Maytones, Skyjuice, Crucial Bunny, King Tubby och så många andra att jag knappt kan minnas urvalet.

Läs historien bakom den kontroversiella publiceringen, boken i sig och kolla på de fantastiska fotona. Idag hade jag egentligen tänkt att göra massvis med byråkratiskt arbete men just nu känns det som att jaskiteri. Jag vill bara läsa norska och kolla på U-Brown spela svälta räv!

http://www.itdread.com

Jag läser just nu, parallellt med Siddharta av Herman Hesse, en fantastisk novellsamling av Konstantin Paustovskij vid namn Det gamla husets invånare. Skildringarna av naturen är okonstlat vackra och däri ligger för mig storheten. Jag plockade upp novellsamlingen efter att jag fått honom rekommenderad till mig som en av författarna som följde och förvaltade Tjechovs arv. Tjechov är en enorm glädje i mitt liv och därmed köpte jag boken av Konstantin Paustovskij när jag såg den i min hemstads lokala bokantikvariat.

Anspråkslösheten är befriande. Just novellen som ger novellsamlingen dess namn är en av de där texterna jag vet med mig att jag kommer återkomma till genom alla faser i mitt liv. Den skänker mig en ro och bär på samma vemod Tjechov så ofta förmedlade. På samma sätt känner jag inför en pur-ung Hugh Mundells naturromantiska sång. Naturen sörjer våra behov.



På söndag sänder jag förresten radion ensam. Jens kommer vara i Kalmar. Det blir en King Culture-special känner jag. Har otroligt nog knappt spelat något av den gamle geezern. Så förvänta er rötter och kultur av djupaste djup, tyngstaste tyngs och hårdigaste hård.

...bästa musikblogg av Stora Kulturbloggpriset!



Det känns helt fantastiskt och otroligt glädjande både att någon ansåg oss värda att nomineras (tack, Lars!) och att juryn sedan i sin tur ansåg att vi faktiskt håller så pass hög kvalitet att vi förtjänar att vara en av de fem utvalda. Trodde aldrig att en ödmjuk liten reggaeblogg skulle kunna få den uppmärksamheten. Men det glädjer mig att man är öppen för all slags musikkultur.

Om du känner att vi faktiskt är värda att vinna priset så får ni hemskt gärna rösta på oss. Det gör ni mer fördel genom att gå in på...

Stora Kulturbloggpriset

... och röstar på New Romantic Possee i kategorin musikbloggar.

Det skulle faktiskt vara fantastiskt att få vinna.

Efter en underbar helg nere i romantiska Aix-en-Provence i södra Frankrike med trånga gränder, porlande små fontäner och det bästa tänkbara sällskapet kommer jag hem till den hemska nyheten om Gregory Isaacs död. Jag kommer ihåg mitt första möte med Gregory, detta i samband med att jag köpte hans samling One man against the world. Det här skedde i en skivbörs "på andra sidan ån" i Uppsala en sommar på högstadiet då jag var och hälsade på min farmor. Den dagen har för alltid varit en av dom varmaste sommardagarna i mitt minne och så kommer den sannerligen förbli.

Vila i frid Gregory Isaacs, min favorit.

http://www.bbc.co.uk/caribbean/news/story/2010/10/101025_isaacs_dead.shtml

Det är så otroligt nedbrytande och deprimerande. Yabby, Sugar, Bobby Melody och nu Gregory. Det här kan vara det mest tragiska reggaeåret på väldigt länge.

Idag har Harry Martinsons diktepos Aniara premiär på Stockholms Stadsteater. Det glädjer mig att den sätts upp igen då den fortfarande förtjänar all uppmärksamhet den kan få. Boken är en milstolpe i mitt litterära utforskande. Jag läser även att musiken för uppsättningen är producerad av Kleerup vilket är tankeväckande. Även fast Kleerup till stor del producerar polerad (men snygg) klubbmusik så känns det alltid som att har en djupare sida som pockar precis under ytan. Jag kan dock inte att hjälpa att känna att Aniara hade lierat sig än mer fantastiskt med dub. Det går självklart att köpa de billigare poängerna och referera till de otaliga dubplattor med rymdomslag och intergalaktiska ljudeffekter. Men det vore att dumköpa genren. Det går djupare än så.

Aniara är namnet på en rymdfarkost, en goldond som Martinson själv benämner det, som bär människor mot Mars. Bakom sig har befolkningen lämnat en smittad och utdöende jord, Doris. En numera ogästvänlig planet och framför allt smygande död för de som en gång bebodde den. Babylon om man så vill. Under rymdresans gång kolliderar goldonden med en komet och tappar sin riktning. Därmed döms de till att driva omkring mållöst tills de dör. Det är djupt gripande skildring av personens sökande efter ett hem. Längtan efter ett hem där nästkommande generationer kan födas, leva och gå bort i sin egna kontext, i en trygghet. Kanske har Kleerup det här uppgivna sökandet i sig och förhoppningsvis lyckas han förmedla det.

»Africa we want to go!« är ett ständigt återkommande mantra i rootsartisternas repertoar och ett sökande som kommit att färga genren till stora delar. Den flykt från ett land byggt på sjunkande sand som uttrycks av den svarthjärtade dreadlocken delas såväl av individerna på Aniara. Dub i sin tur är det här ofta djupt rotade uttrycket för reggaens själ och det är här jag känner de två bryggar varandra. Intergalaktiska ljudeffekter eller ej så har dub så länge fått agera andligt farkost tillbaka hem. Ljudlandskapet över vilket man kan färdas. Aniara genom Tubby's svepande frekvensfilter.

Smaka förresten på det här lilla utdraget ur dikteposet. Spela sedan i bakgrunden King Cultures dubversion av Uplifters »Strength & Power« (på Milk & Honey-rytmen). De har det perfekta samspelet.

... i övrigt så ringde min mamma nyss. Hon ville småprata lite. Typiskt sånt som mammor älskar att göra. Bland dessa små fina meningar uttrycker hon sin glädje över Earl Cunninghams »Best Things« (Freedom Sounds 12") som jag nyligen laddade upp på Youtube. Det var glädjande men framför allt överraskande. Hur många av er har mammor som rub it and dub it till Earl Cunningham? Mamma Kalcidou är big 'bout yah!